Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fennoskandia — ett av jordskorpans äldsta byggnadsled - Fennoskandias urberg visar spår av för länge sedan utplånade bergskedjor - Urtiden efterträdes av en lugnare period - Den skandinaviska fjällkedjan bildas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visades först i Karelen, där den erhöll namnet
Kare-liderna. Motsvarande veckning torde emellertid ha
träffat även större delen av Sverige, särskilt landets
sydvästra delar, och vissa forskare förenar denna med
den finska grenen under det gemensamma namnet
Gotokareliderna. I princip har utvecklingen här
varit densamma som inom Svekofenniderna, ehuru
berg-artsutbildningen i den nuvarande dagytan är något
annorlunda. Så intages praktiskt taget hela
Sydväst-sverige av finkorniga, rödaktiga gnejser, de s. k.
järngnejserna, under det att den sydöstra delen av landet
uppbygges av graniter och porfyrer. Inom centrala
och västra Finlands gotokarelidiska berggrund finner
man likaledes övervägande graniter, växlande med
vidsträckta migmatitarealer, och av likartad byggnad
är största delen av svenska Norrland, där emellertid,
särskilt inom Norrbotten, även porfyrer och
porfyri-der har stor utbredning. Bättre bevarade
sedimentområden förekommer inom Gotokareliderna, framför
allt längst i öster inom ett stråk som genom Karelen
sträcker sig ända upp mot Nordkap, men även inom
de västliga delarna har ett mindre antal dylika
områden påträffats (Dalformationen i Dalsland,
Vargfors-och Vakkoformationerna i Norrland). Här finner man
huvudsakligen konglomerat, sandstenar och skiffrar
med endast svag metamorf påverkan.
Urtiden efterträdes av en lugnare period
Den gotokarelidiska bergskedjan torde ha varit
färdigbildad för ca 800 milj, år sedan, och därmed var
den egentliga urtiden slut. De närmaste 300 milj,
åren - den s. k. jotniska eller algonkiska tiden -
representerar en lugn period utan bergskedjeveckningar,
kännetecknad framför allt av ett nedbrytande av
Go-tokarelidema. Härunder blottades allt djupare delar
av den gamla berggrunden och frampreparerades en
tämligen jämn yta, på vilken
nedbrytningsproduk-terna avsattes, huvudsakligen i form av sandsten.
Sådan jotnisk sandsten, vanligen röd till färgen,
uppträder bl. a. i Dalarna (dalasandsten), i Storsjöbäckenet
invid Gävle, i Tammerforstrakten i Finland samt
troligen även i den s. k. Almesåkraserien i Småland.
Under jotnisk tid förekom även en livlig vulkanisk
verksamhet. Sålunda har porfyrer en stor utbredning i
Dalarna och angränsande delar av Härjedalen, och vidare
uppträder ett antal graniter, av vilka särskilt de s. k.
rapakivigraniterna visar ett påfallande geografiskt
samband med sandstensområdena. Av jotnisk ålder
eller något yngre är vidare en rad diabaser, som
uppträder dels i direkt anknytning till
sandstensområdena (Åsbydiabasen i Dalarna; Almesåkra,
Tammerfors), dels utan synbar sådan anknytning
(Breven-och Hälleforsgångarna i Mellansverige). Slutligen är
det möjligt, att man till denna tidsepok får hänföra
en rad egenartade s. k. alkalibergarter, som bl. a.
förekommer i Fenfältet i Norge, vid Säma, Almunge,
__________________________ FENNOSKANDIA 92 I
Norra Kärr och Alnön i Sverige samt i Umptek och
Lujavr-Urt på Kolahalvön.
Den skandinaviska fjällkedjan bildas
Efter jotnium, dvs. för ca 500 milj, år sedan, vidtog
den kambrosiluriska tiden, och alltifrån denna tid
förekommer i många bergarter s. k. fossil, dvs.
lämningar av samtida växter och djur. Under
kambro-silurperiodens 200 milj, år täcktes Skandinavien av
hav, i vilka mäktiga sediment avsatte sig. Särskilt stor
mäktighet nådde de inom ett långsträckt
sänknings-bäcken i väster, ur vilket de mot periodens slut
pressades upp och bildade den ännu existerande
skandinaviska eller kaledoniska fjällkedjan. Inom denna
uppträder också rikligt med magmabergarter, vittnande
om en livlig vulkanisk verksamhet inom
sänknings-och veckningsstråket. Av de kambrosiluriska
avlagringarna utanför fjällkedjan är endast relativt
obetydliga rester bevarade, nämligen inom områden där
de sänkts ned genom förkastningar eller blivit täckta
av mera motståndskraftiga bergarter och på så sätt
undgått bortnötning. Sådana kambrosilurområden
finner vi i Jämtland, Dalarna, Öster- och
Västergötland, Närke, Öland och Gotland samt Skåne.
Från de sista 300 milj, åren är sedimentbergarter
ytterligt sparsamt bevarade inom Fennoskandia. Från
permperioden (ca 200 milj, år tillbaka) har en del
sediment påträffats i Oslotrakten, och till denna tid
får man också hänföra en del ytterst växlande
erup-tivbergarter, som uppbygger det s. k. Oslofältet.
Utanför det egentliga Fennoskandia, men innanför
Sveriges gränser ligger Skånes stenkolsförande lager, vilka
härstammar från trias- och juraperioderna liksom de
lågprocentiga jämmalmslagren i södra delen av
samma landskap. Även kritperioden är tämligen väl
representerad i Skåne, framför allt i form av kalksten,
och vid Klagshamn finner vi slutligen ett ungefär
metertjockt lerlager, som utgör vårt lands enda
sediment från tertiärtiden. I stället har vi emellertid
flerstädes spår av vulkanisk verksamhet från denna
yngsta geologiska period. Under denna tid bildades
sålunda Skånes basalter samt en del andra vulkaniska
bergarter, som påträffats vid sjön Mien i Småland,
Dellensjöama i Hälsingland och sjöarna Jännisjärvi
och Lappajärvi i Finland.
Som naturtyp är Fennoskandia någonting ovanligt
och nästan enastående på vår jord. Av urtidens
bergskedjor återstår nu blott rötterna och i deras ställe har
trätt en väldig, av vittringen och erosionen utjämnad
urbergsslätt. Fennoskandias enda motsvarighet är
den stora och karga laurentiska urbergsskölden kring
Hudsonviken i Canada.
Om Fennoskandias utveckling under kvartärtiden
och de avlagringar som då avsattes se Istiden. De olika
bergarterna behandlas i artikeln Jordarter och
bergarter.
59—405843 ii
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
