Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Film — konstart och storindustri - Den första filmen - Filmprojektorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
932 FILM
En modern amerikansk filmkamera med olika objektiv i
revolverfattning. På kamerans översida den stora kassetten, vars
främre del innehåller den oexponerade filmen och bakre del
den exponerade. På sidan av kassetten kamerans motorverk.
Monterad på ovanstående sätt används kameran för
stumtagningar. Vid ljudtagningar får den en stor, ljudisolerad huv över
sig, så att inte motorsurret skall störa ljudupptagningen.
Foto: Warner Bros.
struerade också en kamera som kunde ta så många
bilder i snabb följd att de sammanställda bilderna
återgav en rörelse. Först när den apparat var
framställd, som möjliggjorde för flera personer att
samtidigt se den framkallade filmremsan projicerad mot
en vit duk, kan man tala om filmens födelse. 1895 tog
två franska bröder, Louis och Auguste Lumière
[lymjä’r], patent på en sådan projektionsapparat och
visade film för en samling ledande vetenskapsmän i
Paris. Den första film som visades enligt denna metod
var en enkel upptagning av hur arbetarna lämnade de
båda brödernas verkstad.
Från de första knyckiga, fotografiskt nyanslösa och
i dag i våra ögon ohjälpligt löjliga filmbilderna är det
ett mycket långt steg till dagens tekniskt fulländade
och artistiskt fingerfärdiga filmer. Steget har inte
bara gått från reportage och enkel
verklighetsåtergiv-ning till levande och intensivt dramatiska skildringar
av andra länder och folk, av djurens liv i lyhört
intima närbilder eller av de sociala sammanhangen och
psykologiska konflikterna i vårt moderna liv. Det har
samtidigt ur filmens tekniska nykonstruktioner
skapats en helt ny konstart, som efter hand avslöjat egna,
nya, lockande men ytterligt svårbemästrade
dramatiska och episka verkningsmedel. Samtidigt har
fil
men dessutom blivit en världsindustri, den tredje i
ordningen efter olje- och bilindustrierna. Varje sekund
av dygnet sitter världen runt miljoner människor och
ser film. Filmen är bredvid pressen och radion den
stora opinionsbildaren bland alla folk och på alla
språk, ty bildens språk är det enda verkligt
internationella språket, det slagkraftigaste av alla argument
som kan etsa sig fast i minnet.
Filmen är till sin natur realistisk, och efter hand
som filmtekniken utvecklats, har man strävat efter
att öka dess realistiska verkningar. Redan under
stumfilmens första år förekom handkolorerade filmer, en
omständlig process som gjorde de snabbt förgängliga
filmkopiorna extra dyrbara. Man prövade också olika
knep för att kunna beledsaga stumfilmen med på
grammofonplattor upptaget ljud, och det gick ofta bra
när det gällde musik, olika slags ljudeffekter eller
t. o. m. sång. Men för talad dialog var tekniken
alltför otillräcklig. Först när det under 1920-talets sista
år blev möjligt att fotografera ljudet kunde man vara
säker på fullkomlig överensstämmelse mellan de
talandes munrörelser och orden ur högtalaren bakom
den vita duken. Analogt härmed har färgfilmen nått
full utveckling först när det blev möjligt att framställa
den på rent fotografisk väg, vilket för kommersiella
ändamål lyckades under första hälften av 1940-talet.
Tidigare använda färgsystem hade antingen frivilligt
begränsat sina återgivningsmöjligheter eller också
byggt på icke-fotografiska metoder som t. ex. det
mycket spridda amerikanska systemet Technicolor, vilket
var ett rent tryck-förfarande, där färgerna trycktes
ovanpå varandra på de för visning avsedda
filmkopiorna. De europeiska färgsystemen, bland vilka det
tyska Agfacolor är äldst, är liksom det i början av
1950-talet lanserade amerikanska systemet
Eastman-color rent fotografiska förfaranden.
Filmprojektorn
Låt oss först titta på själva filmremsan. Den har
en bredd av 35 mm och varje bildruta har en storlek
av 22 X 16 mm. På denna lilla yta ryms den stora bild
vi ser på biografen, motsvarande en förstoring på flera
hundra gånger. Filmremsan är perforerad i båda
kanterna, och utefter dess ena sida löper innanför
perforeringen ett jämnt mörkt band, ljudupptagningen. I
filmprojektorn skall nu filmremsan föras fram
ryckvis och låta varje bild stå stilla ett ögonblick så att
bilden kastas på duken. Vid bildbytet skall bilden
täckas för, annars uppstår ränder på duken.
Bildväxlingen åstadkommes av ett framkastar hjul, som
griper tag i filmens perforering och snabbt för fram
filmremsan just så långt som svarar mot avståndet
mellan två bilder på remsan. Hjulet drivs av en
synkronmotor som för fram exakt 24 bilder i sekunden.
En meter film innefattar 52 bildrutor, och på en
minut passerar sålunda 27,4 meter genom projektorn.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
