Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kortfilmen och Sucksdorff - Filosofi — världen, vetandet och värdena - De metafysiska problemen - De kunskapsteoretiska problemen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
944 filosofi_________________________________________
De metafysiska problemen
Ordet »metafysik» var ursprungligen den titel,
som de som samlade och redigerade Aristoteles’
många skrifter använde om en av dessa, vilken
behandlade frågan om tillvarons yttersta grund. Då de
icke kunde inordna den bland de naturvetenskapliga
skrifterna (»fysiken») placerade de den efter (grek.
meta) dessa och gav den namnet »metafysiken». Men
meta betyder också »bakom», och ordet metafysik har
sedan dess använts om varje försök att förstå, vad
som finns »bakom», dvs. till grund för naturen eller
världen, den »egentliga» verkligheten.
Man brukar tala om »människans metafysiska
behov», dvs. om det till synes outrotliga behovet att
söka en »yttersta» verklighet, som skall ligga till
grund för den värld vi uppfattar med våra sinnen.
Men varför har vi då ett sådant behov, varför nöjer vi
oss inte med att helt enkelt säga, att den värld som
sinnena visar oss är verkligheten själv? Varför söker
vi en »grund» till den? Orsakerna är många och både
av mera teoretisk och mera religiös och moralisk art.
Den omedelbara verkligheten förefaller oavslutad
i alla dimensioner, oavslutad i rum och tid, oavslutad
i den meningen, att vi visserligen kan förklara varje
enskilt skeende genom att återföra det på en orsak,
men att denna i sin tur har en orsak osv. Vi träffar
aldrig på någon gräns, någon »sista orsak» i
kausalkedjor-na. Allt i verkligheten är relativt, men vår tanke söker
fäste i det absoluta. Verkligheten förefaller som en
oändlig mångfald, men ingenting i denna mångfald
är isolerat, sig själv nog utan beror av något annat.
Vad är alltså den »yttersta grunden» till allt? Vad är
»förändring»? En »världsåskådning», som ser världen
som ett avslutat helt, måste kunna ge svar på dessa
frågor.
Vidare synes vi erfara verkligheten på två helt olika
sätt: å ena sidan som en »yttervärld», en mångfald
av materiella ting, utsträckta i rum och tid, ting, som
kan mätas, vägas och räknas, å den andra som en
»inre» verklighet av tankar, föreställningar, känslor
viljeakter, som visserligen finns i rummet, men som
icke själva har rummets form. Hur förhåller sig den
ena (kroppsliga) verkligheten till den andra
(själsliga)? Kan man, såsom materialismen gör gällande,
till slut på något sätt återföra det själsliga på något
kroppsligt och anse detta som det i sista hand
»varande»? Eller kan man tvärtom, såsom den
idealistiska metafysiken gjort, förklara det kroppsliga ur
något själsligt och anse detta som det enda verkligt
existerande? Eller bör vi med monismen
(parallel-lismen, identitetshypotesen) betrakta själsligt och
kroppsligt såsom olika »sidor» hos ett och samma
okända varande? Eller måste vi med dualismen anse,
att tvåfalden av verkligheter är ett faktum som icke
kan återföras på någon enhet men att det likväl råder
något slags »växelverkan» mellan dem? Samtliga dessa
typer av metafysik medför svårigheter, som synes
olösliga. Enligt många nutida filosofers mening beror
detta helt enkelt på att problemet om förhållandet
mellan själ och kropp är felaktigt uppställt och
därför meningslöst. Betydande riktningar i modern
filosofi utsträcker detta påstående till metafysiken i sin
helhet och anser att de metafysiska problemen måste
avföras från diskussion. Olika tankegångar har
därvid varit bestämmande. Man har hävdat, att begreppet
»verklighet» icke kan graderas och att därför frågan
om den »egentliga» eller »sanna» verkligheten, som
förutsätter en annan verklighet än den givna, är
meningslös. Att förklara betyder att återföra en okänd
företeelse på en annan känd, men på vilken annan
företeelse skulle vi kunna’återföra världen i sin
helhet? Även om det metafysiska behovet är outrotligt i
mänskligheten är sammanställningen »vetenskaplig
metafysik» en självmotsägelse. Det bör dock
tilläggas, att denna uppfattning ingalunda omfattas av alla
moderna tänkare. Det finns tvärtom i vår tid ett
livaktigt metafysiskt tänkande, t. ex. i den katolska
filosofin (nythomismen).
De kunskapsteoretiska problemen
Knappt hade filosoferna börjat uppställa
»världsåskådningar», förrän vissa frågor av en helt ny typ
anmälde sig. Redan det, att de olika
världsåskådningarna stred mot varandra ehuru de alla stödde sig
på iakttagelse och tänkande, aktualiserade frågan om
vår kunskaps möjligheter. Ju mer vetenskaperna gått
framåt, desto mer har de drivits till självbesinning.
Vad är det egentligen vi gör, när vi bedriver
vetenskap? Varifrån hämtar vi vårt vetande och vad
menar vi, när vi betecknar detta vetande som »sanning»?
Hur förhåller sig vetenskapens världsbild till
verkligheten själv?
Sådana problem tillhör kunskapsteorin. Den
frågar efter vår kunskaps ursprung och dess giltighet.
Om kunskapens ursprung har det av gammalt funnits
två olika meningar, som likväl sällan framträtt i
renodlad form. Enligt den ena, empirismen, grundar sig
all kunskap ytterst på våra sinnens vittnesbörd
-»ingenting är i intellektet, som inte förut varit i
sinnena» - enligt den senare, rationalismen, är det blott
på det rena tänkandets väg vi når fram till sann
kunskap. I den nyare filosofin var empirismen
förhärskande i engelskt tänkande - Locke, Berkeley, Hume
- medan rationalismen dominerade på kontinenten
(Descartes, Spinoza, Leibniz).
Rationalismens stora förebild för vetenskaplig
kunskap var matematiken. Här syntes man ha en
absolut sann vetenskap, som utvecklades ur sig själv utan
stöd av erfarenheten. På samma sätt skulle man
kunna utveckla en vetenskap om tillvaron genom
logiska härledningar ur ett fåtal absolut vissa satser.
Men frågan om den matematiska kunskapens natur
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
