Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kortfilmen och Sucksdorff - Filosofi — världen, vetandet och värdena - De kunskapsteoretiska problemen - Värdefilosofiska problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILOSOF! 945
blev alltmer omstridd. Är de matematiska satserna
»analytiska» eller »syntetiska»? Kant (se d. o.) ansåg
dem »syntetiska» och sökte visa, att de handlar om
rummet och tiden men att deras »nödvändighet och
allmängiltighet» berodde på att rummet och tiden
icke är några egenskaper hos verkligheten själv utan
»åskådningsformer». Denna uppfattning har i vår tid
ivrigt bestritts; man har gjort gällande, att
matematiken i grunden blott är en gren av logiken, att de
matematiska satserna i grunden är »tautologier» och
att deras sanning beror på att de utvecklar vad som
redan ligger i de matematiska begreppens definition.
Empirismen ledde i den radikala form, vari den
utvecklades av Hume, till skepticism. Den moderna
»logiska empirismen» skiljer sig från den klassiska däri,
att den dragit in matematiken i sin sfär och utvecklat
en ny effektiv logisk teknik (logistik); det finns
enligt dess mening inga absoluta sanningar utan blott
olika grader av sannolikhet.
Värdefilosofiska problem
Vi nöjer oss icke med att blott inta en hållning till
tillvaron såsom passiva åskådare, som söker förstå
och lära känna den - vi är själva engagerade i den
och tar ställning till den. Vi gillar eller ogillar
företeelser och skeenden, vi värderar dem, och detta
betyder att vi anlägger vissa måttstockar eller
värdeskalor. Vi talar om gott och ont, rätt och orätt, skönt
och fult, heligt och oheligt. Ur detta förhållande
uppstår de värdefilosofiska problemen. Kring dem rör sig
etiken (moralfilosofin, se Moral), den filosofiska
estetiken och religionsfilosofin.
Redan de grekiska tänkarna iakttog, att moraliska,
estetiska och religiösa värderingar och de
handlingssätt, som knöt sig till dem, växlade hos olika folk.
Historieskrivaren Herodotos anför några exempel på
olika moraliska värderingar hos olika folk och drar
därav den slutsatsen att »om man föreläde
människorna alla möjliga bruk till utväljande av de
vackraste, skulle var och en välja de hos honom själv
rådande». Värderingarna är ett historiskt och
psykologiskt faktum, men vi har ingen rätt att påstå, att den
ena värderingen skulle vara »riktigare» än den andra.
Denna uppfattning, som kallas värderelativism, har i
nutida filosofi många representativa förespråkare och
torde få anses som den i modem värdefilosofi
dominerande. Värdeomdömen är enligt denna uttryck för
subjektiva känslolägen, icke teoretiska utsagor, ehuru
de formellt kan likna sådana. Ett omdöme sådant som
»denna yta är kvadratisk» kan objektivt
vetenskapligt verifieras. Men ett omdöme sådant som »denna
handling är god» eller »detta konstverk är skönt» kan
varken vederläggas eller bevisas; det enda faktum det
uttrycker är, att personen som fäller omdömet tycker
att handlingen är god och konstverket skönt. Om en
annan tycker motsatsen, kan man icke med objektiva
skäl bestrida hans mening. »Om tycke och smak kan
man inte disputera» - det gäller om värderingar av
alla slag. Man kan konstatera dem historiskt och söka
förklara dem psykologiskt, men deras giltighet kan
icke bli föremål för vetenskaplig diskussion.
Moralfilosofin kan t. ex. »icke vara en lära i moral utan
blott en lära om moral» (Hägerström).
I grunden stod likväl värderelativismen i strid med
en bärande grundtanke i grekisk livssyn, den att det
i tillvaron finns en evig, helig och okränkbar
rättsordning, höjd över alla mänskliga meningar, ja höjd
över både gudar och människor. I Aiskylos’
tragedier får den ett sublimt uttryck och i Platons filosofi
formas den ut till en metafysisk åskådning. När
Platon talar om »det skönas idé», »det godas idé» osv.
blir idéerna för honom allmängiltiga värden, något
»i och för sig» skönt, gott osv. Samma grundtanke
utformas ehuru med en något annan
religiöst-meta-fysisk motivering i stoikernas lära om »naturrätten»,
som spelar en utomordentligt stor roll i 1600- och
1700-talens etiska och socialfilosofiska tänkesätt
och som alltjämt accepteras av den katolska kyrkan
och dess filosofi. Även om samvetet fördunklats
genom synden så att vi inte alltid förmår skilja mellan
gott och ont, finns det dock vissa i naturen själv (eller
den gudomliga skapelseordningen) nedlagda
orubbliga moraliska bud, en rätt som är höjd över alla
»meningar» eller skiftande seder. En sådan åskådning
förutsätter en metafysisk motivering av något slag.
Även Kants berömda »kategoriska imperativ» (se
Kant) är i sista hand religiöst motiverat. Emellertid
har man även från rent inomvärldsliga
utgångspunkter försökt uppställa en mer eller mindre
allmängiltig moral. Det mest bekanta försöket är den s. k.
välfärds- eller lyckomoralen, som upphöjer »den
allmänna välfärden» eller »största möjliga lycka åt det
största möjliga antalet» såsom högsta värde, vilket
bör vara bestämmande för våra handlingar. Nietzsche
krävde från andra utgångspunkter en »omvärdering
av alla värden». Icke lyckan utan »viljan till makt»
framstod för honom såsom livets innersta drivkraft
och därmed också som den högsta värdemätaren för
en moral »bortom gott och ont» (se Nietzsche).
Religionen kan naturligtvis liksom moralen och alla
andra företeelser i det mänskliga livet studeras rent
vetenskapligt såsom religionshistoria,
religionspsykologi och religionssociologi. Men därtill skulle såsom
religionsfilosofins speciella uppgift komma att
undersöka religionens »sanningsvärde» eller »giltighet».
Från en konsekvent värderelativistisk ståndpunkt
sett faller emellertid sådana frågor utanför
vetenskapens möjligheter. Vad som i allmänhet går under
namnet religionsfilosofi är numera vanligen en strävan
att söka klarlägga den religiösa erfarenhetens
egenart och de former, vari den framträtt i
mänskligheten. I katolsk filosofi betraktas likväl alltjämt vissa
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
