Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiske — hur vattnets skördar bärgas - Det svenska fisket - Västkustfisket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISKE 987
De viktigaste redskapen i det moderna havsfiskets tjänst är trål och snurrevad. Bottentrålen, som är schematiskt framställd,
består av en konisk nätsäck med två långa armar. Fästade vid armarnas fria ände sitter de båda trålborden — kraftiga järnbeslagna
trälämmar, vid vilka linorna är fästade. På bilden visas även drivgarnsfiske. Vid detta fiske lägges från fiskebåten en länk av
nät, ofta av en kilometers längd eller mera. Fiskarna ränner huvudet genom maskorna, som är för små för att släppa igenom
hela kroppen, och fastnar i näten.
Den dominerande betydelsen av trål- och
snurre-vadsfiskena på västkusten framgår av att de ger drygt
hälften av hela vår fiskfångst (1951 ca 104000 ton
av ca 200000 ton) och nästan fem gånger mer än
alla andra västkustfisken tillsammantagna (104000
ton av 128000 ton år 1951).
Andra västkustfisken är ofta mera inriktade på
fångst av ett enda fiskslag. Ett redskap som särskilt
förr spelade stor roll för sillfisket i
Kattegatt-Skage-rack är snörpvaden, som med ett nätdjup på 80-90
m och en nätlängd av ca 450 m är vårt största
fiskeredskap. Ställer man snörpvaden i en ring, kan man
ledigt få rum med en stor kyrka med torn och allt i
denna jättepåse. För att kunna använda redskapet
måste man först söka upp ett sillstim någonstans ute
till havs. Att kunna »känna» sillen slå mot en nedsänkt
koppartråd, under det man i lillbåten låter ro sig fram,
är en nästan övernaturlig konst. Det räcker nämligen
ej med att känna stötarna, utan man måste också
kunna ange på vilket djup sillen går och - framför
allt - om det rör sig om stor eller liten sill. Ofta
används numera ekolod i stället. När stimmet är
funnet, lägger man skyndsamt ut vaden runt omkring det
och snörper med hjälp av linor ihop bottnen, så att det
blir en väldig, i vattenytan hängande påse. Ställningen
som Bohusläns viktigaste fiske vad fångstvärdet
beträffar höll snörpvadsfisket till 1918, och först 1925
lämnade det ifrån sig ledarplatsen i fråga om
fångstmängden. Under senare år har snörpvadsfisket efter
sill nästan upphört och ersatts med flyttrålfisket.
Mindre snörpvadar används dock i stor utsträckning
till makrill- och skarpsillfiske.
Ett annat viktigt fiskeredskap har särskilt i äldre
tider garnet, kustbefolkningens namn på nät, utgjort.
Detta fiske går vanligen så till att de kilometerlånga
garnlänkarna sätts ut i havet i rät linje med
överkanten vid ytan och får driva omkring (drivgarn) flera
eller färre timmar, innan de tas ombord med den fångst
som fastnat i maskorna. Med garn fiskar vi sill i
Kattegatt och Skagerack och även uppe vid Island, och de
största makrillfångsterna görs också i drivgamen.
Bland västkustens krokfisken spelar det gamla
stor-sjöfisket - en gång i tiden Sveriges enda havsfiske
-alltjämt den största rollen. Med storsjöfiske menas
fiske med storhackor, långrevar i jätteformat, som
bedrivs på stora djup under sommaren i trakten av Shet-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
