Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiske — hur vattnets skördar bärgas - För vilka länder betyder fisket mest? - Nordsjöns sill och torsk dominerar - Det svenska fisket - Västkustfisket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
986 FISKE
i dessa tabeller ej medräknats i siffrorna för
Danmark, dit de ju hör politiskt) är ännu mer den
dominerande näringen, i det fångsten där är hela 3 196 kg
per invånare. Litet överraskande är det kanske att
Danmark och - bland de europeiska länderna - även
Sverige befinner sig så högt upp i den här jämförelsen.
Nordsjöns sill och torsk dominerar
Då man nu vet att det allra mesta av fiskets
fångster kommer från havsfisket - i medeltal 5I& av
totalfångsten och för många länder betydligt mera, i
Sverige t. ex. ca 9/io - så är det klart av tabellerna, att
Europas största fisken sker i Nordatlanten. Det är
främst Nordsjön och dess bihav det gäller. Det är
framför allt i Nordsjön som Norge, Storbritannien,
Västtyskland och Nederländerna tar sina stora
fångster. Det svenska fisket där har under senare år ökat,
så att vi nu tar omkring 28 % av vår havsfisk där.
Vårt havsfiske är dock mest .koncentrerat till
Skagerack, Kattegatt, Öresund och Östersjön, och i dessa
vatten är Sverige den utan jämförelse största
fiskenationen. Trots att det svenska havsfisket i så hög
grad håller sig till hemmavattnen, finns det i
Nordvästeuropa inte något land som ilandför så mycket
färsk fisk i utländska hamnar som Sverige. Sedan 1950
har det varit ungefär 20 000 ton i medeltal per år
med ett värde av ca 8,75 milj. kr. (Hela exporten från
vår fiskerinäring är emellertid mycket större, 1951 var
den 57 600 ton och hade värdet 46,45 milj, kr.)
Sillen och torsken dominerar det
nordvästeuropeiska havsfisket - bortåt 40 % av totalfångsten kommer
på sillen och drygt 25 % på torsken. Dessa båda fiskar
utgör således % av fiskfångsten och ligger i betydelse
långt framom alla andra fiskslag. Sillens andel är i
avtagande, under det att torskfisket ökar i samma mån
som de nordligaste fiskevattnen blir mera utnyttjade.
Det svenska fisket
Västkustfisket
Det bohuslänska fisket intar i vårt havsfiske en
fullständigt dominerande ställning. 1951 gav havsfisket
i Göteborgs och Bohus län 120,5 milj, kg mot
ungefär hälften så mycket eller 62 milj, kg i landets
samtliga övriga län. Fångstvärdet var samma år 63,5
respektive 45 milj. kr. Inom västkustfisket har under de
senaste decennierna skett en förskjutning från vissa
äldre fiskemetoder med garn (nät), krok och vad till
de mera effektiva redskapen trål och snurrevad.
T rålen är vårt främsta fiskeredskap. Ungefär 34 av
västkustfiskets hela fångst tas med trål. Den började
användas inom bohusfisket 1903 (bortsett från en del
tidigare experiment). Till en början dominerades
trålfisket av rederiägda ångtrålare, men dessa har nu
nästan helt försvunnit. Det är främst utvecklingen av
trålfisket som framtvingat en övergång till allt större
båtar och kraftigare motorer inom vårt havsfiske. En
modern fiskebåt är numera på 60 bruttoton, har en
motor på 150-200 hk och är utrustad inte bara med
nödiga maskiner för fiskeredskapen utan även med
ekolod och radiotelefon, ofta även kylanläggning.
Sillen dominerar i trålfångstema - över 90 % av
västkustfiskets sillfångst tas med trål - men även
vit-ling, torsk m. fl. fiskslag erhålles.
Trålen kan närmast liknas vid en jättestrut som
släpas efter fartygen. Förr har man endast använt
trålar som dragits utefter bottnen av ett fartyg. Under
de allra senaste åren (från 1949) har en annan
tråltyp, flyttrålen, börjat användas i allt större
utsträckning. Den kan dras just på det djup där man med
ekolodet funnit att sillstimmen går. Nuvarande
flyttråls-typ dras av två båtar. Trålfisket sker nästan året runt,
det viktiga trålfisket efter sill ute på Fladenområdet i
Nordsjön huvudsakligen på hög- och eftersommaren.
Snurrevaden ser liksom trålen ut som en strut och
har två armar, vid vilka långa tåg är fästade. Fisket
går så till att båten ankrar på lämplig plats, fäster ett
av tågen vid ankarbojen, avlägsnar sig från denna och
lägger ut tåget efter sig i vattnet. När båten
återkommer till bojen, har den gjort en triangelformad tur,
varvid de båda triangelbenen utgörs av utlagda tåg,
och mitt på triangelns bas, alltså längst bort från
båten, ligger snurrevaden — såväl tåg som redskap
naturligtvis nere på havsbottnen. Själva fisket går nu så
till att båten ligger för ankar och sakta vinschar in de
utlagda tågen, varvid dessa släpar fram över
havsbottnen. De skrämmer då in fisken i den allt spetsigare
triangel som tåg och snurrevad bildar och där vaden
kommer kasande och tar hand om fisken. Varför det
kallas snurrevadsfiske? Jo, när det första draget är
klart, läggs bredvid detta och från samma boj en ny
triangel, därefter ännu en o. s. v., tills båten snurrat
runt bojen och är tillbaka vid platsen för det första
draget. Det utfiskade området kan då tänkas som en
skuren tårta, av vilken man tagit en bit för varje drag.
Och havsbottnen är lika renskrapad som kakfatet, när
tårtan är uppäten.
Snurrevaden började först på 1920-talet få stor
betydelse för västkustfisket. Den gav goda fångster både
av torsk, kolja, vitling, kummel samt andra rundfiskar
och av plattfisk, särskilt rödspätta, som fiskades i
Nordsjön. Fångsterna började landas även i utlandet,
främst Danmark och England. Detta fiske är alltjämt
betydande i Kattegatt-Skagerack och i Nordsjön och
en stor del av fångsten går direkt till utlandet. Men
under senare år har en tydlig fiskbrist blivit märkbar
på de gamla fiskeplatserna, och fångsterna har
minskat. De utgörs mest av kolja, torsk och flundrefiskar.
Sill har förr fiskats med snurrevad.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
