Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjällfärder — hur svensken blivit fjällbiten - Pionjärerna kommer - Till fjälls med skolungdomen - Stadens folk har erövrat fjällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
994 fjällfärder
HUR SVENSKEN BLIVIT FJÄLLBITEN
FJÄLLFÄRDER. Fjällens erövring i turistsyfte
började ganska sent i vårt land. Visserligen vet vi, att
vetenskapsmän som Linné och andra besökt våra
fjälltrakter och även uttalat sig om dem, men någon större
entusiasm för fjällens skönhet kan man inte utläsa
ur exempelvis Linnés 1’ter Lappo’nicum. Snarare
tecknar Linné fjällen som farliga ting »gruveliga höga»
och på mångahanda sätt bidragande till att göra
Lappland ogästvänligt. Det hälsosamma i fjällklimatet ger
han däremot sin fulla uppskattning.
Det var först när vårt järnvägsnät nådde upp i
fjällens närhet, som intresset för fjällfärder vaknade.
Detta skede kan räknas från 1882, då tvärbanan
genom Jämtland invigdes i Storlien. Nu blev det möjligt
att relativt snabbt och billigt komma upp i fjällens
värld. Med tiden mognade också tanken på att bilda
en förening till främjande av turistväsendet i vårt
land. Detta skedde 1885, då Svenska
Turistföreningen stiftades. I och med denna från början
livskraftiga förenings tillblivelse blev ett vittomfattande
och storstilat program till »fjällens erövring» upplagt
- och med seg energi fullföljt.
Pionjärerna kommer
Under 1880-talet var det endast sommartid fråga
om fjällfärder. Att våga sig in i fjällvärlden vintertid
ansågs vara ett ansvarslöst vågspel.
De första skidfärderna till fjälls gjordes inte förrän
i början av 1890, då majoren Adolf Heijkenskjöld,
Skidfrämjandets förste ordförande, och några
likasinnade kamrater drog till fjälls i rekreations- och
sportsyfte. Tack vare dessa pionjärers entusiastiska
skildringar av sina upplevelser ökade antalet fjällfarare
vintertid relativt snabbt. Men ännu ett par decennier
in på det nuvarande seklet var det ett fåtal personer
som intresserade sig för fjällfärder vintertid.
Svensken var då föga tränad för långa skidfärder eller
strapatser, och det hade ännu inte blivit på modet att söka
sig till fjälls. Bristen på logiplatser i fjällvärlden och
den långa restiden till övre Norrland avskräckte också.
Svenska Turistföreningen och Skidfrämjandet
(stiftat 1892), på senare år kraftigt understödda av
Statens järnvägar, är de organisationer i vårt land som
målmedvetet och uppoffrande arbetat på att göra den
svenska fjällvärlden tillgänglig för de år från år
växande turistskarorna. Bland de mera erfarna
fjällentusiasterna arbetar Svenska Fjällklubben, en svensk
motsvarighet till kontinentens alpinistklubbar.
I och med de förbättrade järnvägs- och
busskommunikationerna samt vägarnas förlängning långt in i
fjällvärlden, har fjällen blivit tillgängliga på ett helt
annat sätt än förr.
Till fjälls med skolungdomen
Enstaka mindre skolgrupper hade redan vid
sekelskiftet vågat sig till fjälls vintertid under ledning av
rektorerna Carl Svedelius, John Kjederqvist,
löjtnanterna Victor och Ivar von Feilitzen m. fl. Men först
sedan bristen på kompetenta ledare för fjällfärder i
större skala avhjälpts genom skidkurser inom
hög-fjällsområdet, vågade Turistföreningen och
Skidfräm-jandet i samarbete med järnvägsstyrelsen och
skolöverstyrelsen föra större skaror skolungdom till fjälls
under påsklovet. Den första större färden
arrangerades 1926 med 600 deltagare, men 1938 hade antalet
växt till 7 325! Under vintrarna 1925-54 räknar man
med att omkr. 100 000 ungdomar deltagit i fjällfärder,
företrädesvis under påsklovet eller det i slutet av
1930-talet införda speciella februarisportlovet.
Syftemålet med skolungdomens fjällfärder är att
ge deltagarna rekreation och ett hälsosamt avbrott i
vårterminens pressande skolarbete. Tävlingar
arrangeras endast sparsamt och av mindre ansträngande
slag, och ledarna avpassar färderna efter
ungdomarnas ålder och krafter. Men det är ett friskt och
hurtigt liv som föres under de sex-sju dagar fjällfärden
varar. Att redan i ungdomsåren få tillfälle att under
enkla och kamratliga former komma till fjälls och lära
känna sitt land och få pröva sina krafter måste vara
till både gagn och glädje och även verka
uppmuntrande till fortsatt friluftsliv och återkommande
fjällfärder. Och den som prövat på att ta sig uppför eller
utför en fjällsida i full snöstorm med packning på
ryggen har fått full användning för sin idrottsliga
förmåga: styrka, seghet, skidfärdighet och dessutom i
många fall för rådighet, kamratskap, mod och gott
omdöme.
Det bör nämnas, att såväl Turistföreningen som
Skidfrämjandet även ordnar andra fjällfärder än
skolungdomens. Så ordnar Turistföreningen sommartid
fjällvandringar, bergklättringskurser (i förening med
Svenska Fjällklubben) o. d. samt utger fjällkartor och
handböcker över olika svenska fjälltrakter m. m.
Skidfrämjandet å sin sida ordnar årligen
högfjällsskidkur-ser för lärare, ungdomsledare och »vanligt folk» samt
gör genom sin årsskrift På skidor och sina
turiststationer och replipunkter inom olika fjällområden
kraftig propaganda för fjällfärder.
Stadens folk har erövrat fjällen
Det var ej längesedan man med fjällfolket endast
avsåg lapparna. I våra dagar är lapparna en
försvinnande minoritet bland de människor som vistas i
fjällen. Kring de stora högtiderna försiggår nu en
fullständig folkvandring dit. Däremellan flyter en jämn
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
