Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flamländsk konst — en nordlig smältdegel för italiensk renässans - Tyskt inflytande under medeltiden - Den nederländska arkitekturens genombrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLAMLÄNDSK KONST I OO5
T. v. Jan van Eyck: Konstnärens hustru.
Museet i Brygge. T. h. Roger van der Weyden: Nedtagningen från korset. Escorial.
EN NORDLIG SMÄLTDEGEL FÖR ITALIENSK
RENÄSSANS
FlAMLÄNDSK KONST är den vanliga
beteckningen för konsten inom södra Nederländerna (i
huvudsak motsvarande det nutida Belgien) till skillnad
från den holländska konsten. Ett verkligt
motsatsförhållande mellan de båda nederländska konstområdena
existerade inte förrän de blev politiskt åtskilda. Det
fanns dock redan förut en viss olikhet, som berodde
på de stora flandriska handelsstädernas ekonomiska
och kulturella företräde. Den flamländska konstens
blomstring, som börjar på 1400-talet, hade också i
början sitt rotfäste i Brygge. Sedan denna stad i slutet av
samma århundrade hade upphört att vara
handels-centrum, flyttade konsten liksom affärslivet sitt
högkvarter till Antwerpen. När holländarna i kraft av
Westfaliska freden 1648 spärrade Scheldemynningen
för de habsburgska Nederländernas sjöfart, miste
Antwerpen sin maktställning, och därmed var det också
ute med den flamländska konstens storhetstid.
Tyskt inflytande under medeltiden
Under medeltiden var Nederländernas
byggnadskonst beroende av Tyskland och Frankrike; först
dominerade det tyska inflytandet, efter gotikens
genombrott det franska. De stora belgiska kyrkorna från
den senare medeltiden, t. ex. katedralen S:te Gudule i
Bryssel, skiljer sig också föga från de franska,
huvudsakligen genom en tyngre och allvarligare hållning.
Mera egenartade är de borgerliga byggnaderna, av
vilka många genom sitt på en gång praktfulla och
eleganta byggnadssätt hör till den gotiska
profanarkitekturens främsta smycken. Dit hör rådhus,
marknads-hallar, gilleshus och privatpalats i åtskilliga städer,
främst Bryssel och Brygge; ståtligast av hallarna var
de i Ypern, som förstördes under första världskriget.
Under de våldsamma luftbombardemangen under
andra världskriget gick ytterligare ett antal
oersättliga flamländska byggnadsverk till spillo.
Den nederländska arkitekturens genombrott
Intet europeiskt land hade vid
renässansarkitekturens internationella genombrott på 1500-talet en mera
rik och stolt borgerlig byggnadstradition att ställa upp
mot de sydländska nyheterna än Flandern. Den
nederländska renässansen blev därför en förening av
nordiskt och italienskt, av gotiska och klassiska element.
Dess främsta byggnadsverk är rådhuset i Antwerpen,
vars klassiska pilaster- och bjälklagsarkitektur
åtföljes av en yppig och fantasifull plastisk dekoration.
Huset byggdes av Cornelis Floris, som också i
kyrkliga och profana inredningsföremål begagnade samma
kombination av antikiserande uppbyggnad och fritt
uppfunnen, flödande rik figural och omamental
utsmyckning. Hans stil blev vägledande för norra
Europas renässans; originalarbeten av honom (bl. a.
Kristian IH:s gravmonument i Roskilde domkyrka)
exporterades till de nordiska länderna, och hela det äldre
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
