Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flodhäst — lotusbetande bestar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ioi4 flodhäst
En flodhästhjord i tropiska Afrika. Lägg märke till de vita hägrarna som uppehåller sig på och invid djuren. De lever i
vänskap med flodhästarna.
LOTUSBETANDE BESTAR
Flodhäst. Flodhästens kroppsbyggnad framgår
bäst av bilderna. Färgen skiftar, allteftersom djuret
är vått eller torrt. I vått tillstånd är den blåaktigt brun
på översidan och nästan köttfärgad på undersidan. I
torrt tillstånd skiftar färgen över till kopparbruna och
ljust purpurbruna toner. Djurets längd är omkring
4 m, skulderhöjden bortåt 1,5 m, och vikten varierar
mellan 2 000 och 3 000 kg.
I foma tider hade flodhästen som så många andra
av Afrikas djur en betydligt större utbredning än nu.
Den skall inte ha varit ovanlig i Egypten under detta
En godsakssugen flodhästhanne i Londons Zoo spärrar upp
sitt jättelika gap.
lands storhetstid. Nu måste man tränga djupt in i de
svartas världsdel, innan man träffar på flodhästar,
men där inne i de centrala, otillgängliga delarna är de
ännu vanliga i större sjöar och floder, där de håller
samman i hjordar.
Flodhästen älskar vattnet och ger sig endast sällan
upp på land för att sola sig. På grund av kroppens
väldiga fettmassor är den relativt lätt, och flodhästen
har därför inte svårt att röra sig i vattnet. Den lever
främst av vattenväxter men stiger ibland också upp på
land för att beta. Alldeles särskilt förtjust är den i den
härliga lotusen, som ofta förekommer i de vattendrag
där flodhästen hör hemma. En av världens skönaste
blommor utgör sålunda föda åt ett av världens fulaste,
grövsta och klumpigaste djur!
På grund av sin väldiga styrka har flodhästen inga
andra fiender förutom människan än myggor, blodiglar,
och inälvsmaskar. Men negrerna jagar den gärna. För
dem utgör flodhästen ett ytterst värdefullt byte, vars
kött och fett de äter med förtjusning och av vars
tjocka grova hud de förfärdigar piskor och sköldar.
Flodhästarna uppträder mycket olika gentemot
människan, förmodligen som en följd av tidigare, skilda
erfarenheter. En del flodhästar kan sålunda gå till
anfall mot kanoter eller t. o. m. mot människor på
flodstranden. - Om det är ont om mat, ger sig
flodhästen upp på land och kan då bli en svår skadegörare
på plantagerna.
Efter att länge ha varit i vattnet avsöndrar
flodhästen genom körtlar i huden en slemmig, röd vätska,
vilken liksom svett sipprar ut över kroppssidorna. Detta
har givit upphov till föreställningen om att flodhästen
svettas blod, men den röda vätskefärgen har intet
samband med blodomloppet.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
