Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Foderväxter och fodermedel — stallfodring och beteskultur - Vinterns torra fodermedel kompletteras med saftfoder - Kraftfoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FODERVÄXTER
IO65
Övre raden: a. timotej, b. ängskavle,
c. engelskt rajgräs, d. italienskt rajgräs,
e. kvickrot, f. hundäxing, g. renlosta,
h. ängssvingel, i. sengröe, j. rödven. —
Mittraden: a. blad av rödklöver, b. blad
av alsikeklöver, c. vitklöver. — Undre
raden: d. blålusern, e. humlelusern,
f. käringgigel, g. getväppling.
fodrade man redan under 1700-talet. För idisslare och
svin är den lämpligast. - Drav eller mäsk från
bryggerierna är det mest allsidigt sammansatta av de
saftiga fabriksavfallen. Det är särskilt högt värderat som
foder åt mjölkkor.
Kraftfoder
Vid utfodring med t. ex. stråfoder och rotfrukter kan
det hända, att djurens näringsbehov i ett visst fall icke
blir fyllt med detta grundfoder. Man kan då tillgripa
kraftfoder, dvs. starkt koncentrerade (stor mängd
näring per viktenhet) fodermedel. Ofta föreligger brist
på äggviteämnen i grundfodret, vilken kan upphävas,
om man även ger t. ex. olj ekakor. Kraftfodret utgörs
av spannmål, avfall från kvarnindustrin och diverse
annan industri samt oljekakor.
Under äldre tider var spannmål det enda kraftfoder
som gavs åt djuren. Havre användes främst till hästar,
mjölkkor och ungdjur, korn mest till svin och
gödboskap. Blandsäd, bestående av korn, havre och
stundom baljväxter, odlas i rätt stor utsträckning i södra
och mellersta Sverige. Den importerade majsen
användes i första hand åt gödsvin. Trindsäden (ärter,
vicker och bönor) är mycket användbar, då det gäller
att höja grundfodrets halt av smältbar äggvita.
Vid spannmålens förmalning uppstår avfalls
produkterna kli och fodermjöl. Särskilt vetekliet har fått stor
användning som fodermedel, emedan det anses
inverka särskilt gynnsamt på mjölkproduktionen. Bland
övrigt avfallsfoder kan nämnas vete- och majsgluten
från stärkelsefabrikerna samt maltgroddar från
bryggerierna.
Oljekraftfoder erhålles som biprodukt vid
framställning av olja ur oljeväxternas frön. I Sverige
började det användas först vid 1800-talets slut. Vid
sekelskiftet importerades omkring 50 000 och vid första
världskrigets början omkring 175 000 ton årligen.
Numera framställs oljekraftfoder även av svenskt
olje-växtfrö. 1928-29, när förbrukningen var som störst,
uppgick den till omkring 300 000 ton årligen. Sedan
har den minskat starkt, bl. a. beroende på ökad
användning av bete, tidigt skördat hö samt ensilage.
1946-50 uppgick den till 185 000 ton årligen.
Importen av oljekraftfoder uppgick 1946-50 till 123000
ton årligen.
Även från djurriket får man en del fodermedel, t. ex.
mejeriavfall, såsom skummjölk, kärnmjölk och vassle,
samt kött- och fiskmjöl. Skummjölken används mest
till kalvar och svin och de övriga i synnerhet till svin.
Under andra världskriget kom på grund av
foderbrist den s. k. fodercellulosan att få stor användning.
Denna består av särskilt behandlad kemisk
träpappersmassa och används huvudsakligen i blandning med
melass eller andra fodermedel. Fodercellulosan har
visat sig äga delvis samma egenskaper som de
egentliga kraftfoderprodukterna och bör därför icke enbart
betraktas som nödfoder.
Tillskott av mineralämnen ges djuren i form av
foderfosfat m. m.
68—405843 ii
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
