Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkrätt — staternas rättsordning - Folkrättens innebörd - Folksagor — världens äldsta litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1078 FOLKRÄTT
STATERNAS RÄTTSORDNING
rOLKRATT. Inom varje stat, den må vara aldrig så
primitiv, existerar vad man brukar kalla en
rättsordning. Den enskilde vet - åtminstone i stora drag
-vad som är tillåtet och otillåtet enligt lagar och
förordningar, och han har möjlighet att rätta sig härefter
för att undgå rättsliga påföljder.
När det gäller handlingar eller transaktioner som
berör staternas inbördes förhållanden, existerar
också en sådan rättsordning, vars regler kallas folkrätt.
Men till skillnad från den inomstatliga rättsordningen
är denna internationella rätt ytterst fragmentarisk och
osäker i sin tillämpning. Dess praktiska tillämpning
regleras genom internationella sedvänjor samt avtal
mellan två eller flera stater, men dessa sedvänjor och
avtal täcker blott delar av rättsområdet och kan
därjämte — vilket erfarenheten under de senaste
decennierna visat - i olika situationer godtyckligt
åsidosättas av en stat, som finner detta förenligt med sitt
intresse. Folkrätten är nämligen till skillnad från den
inomstatliga rätten icke utrustad med en i alla läger
fungerande tvångsordning, varigenom en
rättsbrytan-de stat kan tvingas till lydnad av ett överstatligt organ.
Försök att åstadkomma dylika organ har dock
ingalunda saknats. De viktigaste resultaten av dessa
ansträngningar har varit upprättandet av Fasta
mellan-folkliga domstolen i Haag, Nationernas förbund,
Förenta nationerna, Internationella domstolen med flera
liknande organ. Svårigheten har varit, att de enskilda
staterna i det närmaste fullständigt bibehållit sin
egen suveränitet, vilket i praktiken inneburit den
enskilda statens obegränsade rätt att i varje enskilt
fall avgöra, huruvida den önskade rätta sig efter de
folkrättsutslag som tillkommit genom någon av de
nämnda institutionerna. Ett praktiskt exempel på
dessa svårigheter utgör verksamheten i Förenta
nationernas säkerhetsråd, där enighet fordras mellan
samtliga medlemmar. Detta har vid ett flertal
tillfällen föranlett att en enda stat genom sitt veto hindrat
rådet att fatta beslut i frågor av stor betydelse för
hävdandet av folkrättens principer.
Folkrättens innebörd
De folkrättsliga reglerna avser att fastställa de olika
staternas ömsesidiga rättigheter och skyldigheter
såväl i allmänhet som ock särskilt under
krigsförhål-landen. Hit hör exempelvis regler om diplomatiska och
konsulära organ, om en stats uteslutande makthöghet
över sitt territorium och sina medborgare, om
trafik i luften och på internationaliserade farleder, om
havets frihet (»ma’re IFberum») osv. Av stor betydelse
är även genom avtal (traktater) tillkomna
bestämmelser, avseende handel och sjöfart, internationell
post-och jämvägsbefordran, näringsskydd samt
angelägenheter av social och humanitär natur m. m.
De särskilda folkrättsliga reglerna angående krig
har till stor del tillkommit genom avtal eller
högtidligt avgivna förklaringar av ett flertal länder. Ett
exempel härpå utgör 1864 års Genèvekonvention angående
vård av sårade (den
s.k.rödakorskonventionen).Folkrättsregler finns vidare bl. a. angående neutralitet,
parlamentärer, förbjudna stridsmedel, behandling av
fångar och civilbefolkning under fientlig ockupation
m. m. Det från olika håll framställda kravet på
förbud mot användande av atombomben i krig har ännu
icke vunnit erkännande som folkrättslig regel.
Se vidare Förenta nationerna.
VÄRLDENS ÄLDSTA LITTERATUR
Folksagor. I allmänhet föreställer man sig att
sagan är en berättelse för barn. Detta är fel. Den
egentliga folksagan vänder sig i första hand till de
vuxna. I gamla tider, då läskunnigheten var så gott
som obefintlig, och då radio, biograf och liknande
förströelser icke existerade, hade man i sagan och
folkdikten i övrigt en viktig nöjeskälla. Den som kunde
berätta bra och hade en god repertoar av sagor,
sägner och allsköns historier var livligt eftertraktad som
gäst vid gille och lek. Dessa sagoberättare tillhörde ett
släkte av anonyma diktare och drömmare, som långt
innan det skrivna ordet fanns hade skapat en muntlig
litteratur. Denna gick i arv från berättare till
berättare och spreds och fördes vidare varhelst människor
kom tillsammans till nöje och tidsfördriv. Sagan var,
skulle man kunna säga, forna tiders motsvarighet till
vår film och följetong. Den stora sagosamlingen Tusen
och en natt ger ett betecknande exempel på detta.
Sche-herazade, hjältinnan, i vars mun de många
berättelserna är lagda, räddar sitt liv genom att natt efter natt
- i tusen och en nätter - varje morgon som ett slags
»fortsättning följer» antyda en ny spännande
berättelse för sin herre. De gamla grekerna hade sina
rhap-soder, som underhöll hoven med sång och saga,
nordmännen sina barder, senare tiders furstehov sina
narrar, bondstugor och borgarhem sina »pratagubbar»
och rolighetsministrar. De har alla var på sitt sätt
hållit sagan vid liv, samlat, nydiktat och fört vidare.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
