Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkvandringarna — hur germanerna blev herrar över Rom - Germanerna sätter sin prägel på Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1088 FOLKVANDRINGARNA______________________________________________________________
De olika stammarnas vandring under folkvandringstiden.
HUR GERMANERNA BLEV HERRAR OVER ROM
Folkvandringarna. Den stora germanska
folkvandringen är det namn man brukar använda om
de väldiga germanskarornas krigartåg och bosättning
i framför allt de västra delarna av det romerska riket
under den tidrymd som ligger mellan de asiatiska
hun-nernas infall i Europa 375 e. Kr. och longobardemas
erövring av Italien 568. I själva verket utgör dessa
vandringar endast kulmen av en då sedan ett halvt
årtusende pågående folkförskjutning söderut.
Redan omkr. 230 före vår tideräkning hör vi talas
om att germaner uppträder så långt söderut som i
svartahavstrakterna, men först omkring 100 f. Kr.
lämnar oss de klassiska författarna de första gripbara
upplysningarna om några germanfolk. Då är det
kimb-rer och teutoner, åtminstone de förra ursprungligen
från Jylland, »som nu utgöt sig som ett oväder över
Gallien och Italien». Romarna lyckades väl denna
gång hejda dem, men med längre eller kortare
mellanrum upprepades germaninfallen, och först när
romarna upprättat en ordentlig gränsspärr,
Rhen-Donaulinjen, fick de fred för en längre tid.
Germanerna sätter sin prägel på Rom
Men om gränsen var spärrad för krigshärarna, så
var den ingalunda spärrad för germansk invandring.
Till en början kom germanerna huvudsakligen som
slavar, men allteftersom flykten från landsbygden och
motviljan mot krigstjänst tilltog bland det romerska
folket ökade antalet invandrare, och ofta flyttade hela
stammar in. Varken hären eller jordbruket kunde
fylla sitt behov av folk inom romarnas egna led.
Germanerna blev jordbrukare, till en del med ofri
ställning, och bland dessa inflyttade germaner och även
direkt från germanskt område rekryterades hären. I
denna blev det germanska inslaget så starkt, att man
från 300-talet e. Kr. kan tala om en verklig
germanise-ring; hälften av de högre officerarna anses då ha varit
germaner. Även till andra betydande poster trängde
de fram. För den antika kulturens fortlevnad genom
folkvandringstidens stormar var detta av vikt, men
för det romerska rikets bestånd utgjorde det en
allvarlig fara.
Den viktigaste orsaken till germanernas stegvisa
framträngande söderut var strävan efter bättre
levnadsvillkor. Folkökning och troligen också sedan
bronsåldern fortskridande klimatförsämring hade
skapat försörjningssvårigheter. Vad germanerna önskade
var främst mera och bättre jord. Så gav sig olika
folkstammar under ledning av en krigisk överklass gång
på gång ut på mödosamma vandringar för att söka
nya boplatser. Mest lockande tedde sig möjligheterna
i det romerska riket.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
