Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkvandringarna — hur germanerna blev herrar över Rom - Odovakars och Teoderiks riken - Vandalernas lysande rike i Nordafrika - Longobarderna och den germanska rätten - Franker, anglosaxare och burgunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOgO FOLKVANDRINGARNA ____________________________
vid Donau och vandrade västerut mot Odovakar under
ledning av en fursteson, Teo’derik, som uppfostrats
i Konstantinopel.
Med hans seger 493 blev ett nytt germanrike och ett
av de mäktigaste upprättat i Italien. Han var en
personlighet av stora mått, som utövade en upplyst
despotism i ordets bästa bemärkelse från sitt av orientalisk
prakt färgade hov i Ravenna. Rikets finanser bragtes
i ordning, näringslivet, särskilt jordbruket, främjades
bl. a. genom stora torrläggningsföretag, goda lagar
stiftades, och deras efterlevnad övervakades. Som ett
monument över denne man, den kanske störste av alla
germanhövdingama - i germansk folkdiktning kallad
Didrik av Bern - står ännu några av hans
praktbyggnader i Ravenna kvar, där »en hel här av
byggmästare, bildhuggare, metallgjutare och mosaikarbetare
byggde nya kyrkor, teatrar, palats, bad och
vattenledningar». Det var en romarstad men i bysantinsk
klädedräkt, som här växte fram. Men knappt en mansålder
efter Teoderiks död (526) var hans mäktiga rike
utplånat från Europas karta.
Vandalernas lysande rike i Nordafrika
Även andra men kortvariga riken grundades av
germanstammarna i sydligare trakter. Vandalerna,
vilkas namn, kanske med en viss orätt, bevarats i ordet
vandalism, bröt upp från södra Spanien, dit de
tidigare vandrat ned, och gick över till Afrika 429. Här
skapade en annan av folkvandringstidens största
gestalter, konung Gei’serik, ett mäktigt rike med
Kar-tago som centrum. På samma vis som i Teoderiks
östgotarike leddes vandalernas rike av en kraftig hand,
förnuftigt och skickligt, men på samma vis segrade
också den romerska kulturen här över nordborna. En
samtida författare berättar:
»Sedan de (nordborna) erövrat Afrika började de
ta sig varma bad varje dag och uppdukade på sina
bord de finaste anrättningar, som jorden och sjön
kunde skänka. De klädde sig i guld och silke, så
mycket de kunde bära. Dagarna förnötte de med skådespel,
kapplöpningar och dylika lekar, men mest med jakt.
-De hängav sig i lika mån åt dryckeslagens och
kärlekens njutningar.»
Följden blev också, att vandalernas rike utgjorde ett
lättfånget byte för den östromerske härföraren
Belisa-rius 534, sedan det bestått i cirka hundra år.
Longobarderna och den germanska rätten
Longoba’rderna (långskäggen), som vid tiden för
Kr. f. bott väster om nedre Elbe, därpå en längre tid
vid Donau mellan Passau och Wien och slutligen i
Pan-nonien, gick 568 över Alperna och erövrade hastigt så
gott som hela Italien, dock ej Rom. Äter fick Italien
en ny huvudstad, Pavi’a, men landet delades upp i
småriken mellan trettiofem hertigar. Longobarderna
var ett högt begåvat folk, i vilkas lagar vi äger de bästa
uppteckningarna av germansk rätt och vilkas konst
spelat en betydande roll för hela Europa. Ända till 774
bestod deras rike, då det störtades av frankerna.
Franker, anglosaxare och burgunder
Det är blott ett fåtal av de många germanska
folkstammarna och deras vandringar som här skildrats.
Ytterligare några kan nämnas, frankerna, ett antal
småstammar, som under den illistige men kraftfulle
Klodvig vid 400-talets slut gjorde sig till herrar i
Gallien och därmed lade grunden till Frankrike; angler
och saxare, som vid mitten av 400-talet inkallades från
nordsjökusten till Britannien för att skydda dess
befolkning mot vilda pikter och skottar men som själva,
»denna hord av ungar från sin moder lejonets kula»,
kom för att ta landet i besittning för egen räkning;
burgunderna, som måhända utvandrade från
Burgun-derholm (Bornholm) redan under första århundradet
e. Kr. men som sedan flyttade omkring kors och tvärs
på kontinenten, en tid hade Worms som huvudstad
och slutligen, besegrade, flyttades över till nuvarande
Savoyen i Sydfrankrike; heru’lerna, enligt en romersk
författare de sämsta av alla människor, ja, det var
enligt denne författare ett verkligt under, om en herul
inte var trolös och begiven på dryckenskap. Denna
sistnämnda stam antas ha utvandrat från Danmark och
måhända återvandrat till Skandinavien.
Härmed har vi följt några av de folkstammar, som
under flera århundraden satte hela vår världsdel i
gungning, som störtade romarriket och gav
germanerna ledningen i Europa. Många av dessa folk sopades
bort från jordens yta, som vandalerna och östgoterna,
andra blev romaniserade, som västgöter och
burgunder, andra åter förmådde behålla sina riken och sin
egenart, som frankerna och anglosaxarna. Antikens
kultur, som tidigare satt sin prägel på hela
Västerlandet, hade ej längre kraft och förutsättning att behålla
sin ställning, men utvecklingskedjan bröts dock ej,
traditionen levde, om än bleklagd.
Mycket av vår kunskap om germanernas vandringar,
om deras levnadsförhållanden och kultur har vi fått
genom arkeologiskt material från otaliga fyndplatser,
spridda över hela Europa. På gravfält och gamla
boplatser, i skattgömmen eller sporadiskt
förekommande i jorden på såväl germanskt som romerskt
område har man funnit hjälmar, delar av rustningar,
svärd och pilspetsar, dräktspännen, dryckeshorn,
hus-geråd, smycken och mycket annat. Dessa kanske 1 500
år gamla rester av människors vardagsvaror utgör
spåren av färdvägar, handelsplatser och slagfält. De ger
en uppfattning både om den materiella kulturens
standard och om konstskickligheten under
folkvandrings-tid, och de har varit ett viktigt komplement till de
sparsamma och många gånger otillförlitliga skriftliga
källorna, då det gällt att skriva folkvandringarnas
historia. - Se även Germaner.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
