Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkvisor och folkmusik — vår äldsta sång- och musikskatt - Några kända svenska folkvisor - Legend- och skämtvisor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
________________________________________________________________________ FOLKVISOR IO93
det följande seklet. 1200-talsvisorna, som för det mesta
handlar om kärlek och död, förråder ett mera
råbarkat sinnelag än det höviska 1300-talets, vilka ger
uttryck åt en mildare livssyn.
När riddarvisan under sistnämnda sekel började
förblekna, kom i stället den politiska visan på modet.
Bland dessa visor märks den som dramatiskt skildrar
Nyköpings gästabud 1317 och flera som i mer eller
mindre allegorisk form beskriver Valdemar Atterdags
brandskattning av Visby 1361. Intresset för dylika
visor flammade sedan särskilt upp under
frihetshjältarna Engelbrekts, Sten Stures och Gustav Vasas
oros-fyllda dagar.
Legend- och skämtvisor
Förutom riddarvisor och politiska visor sjöng man
under medeltiden även naturmytiska, legend- och
skämtvisor. Till den första gruppen räknas alla de
som skildrar hur hjälten eller hjältinnan råkar i
konflikt med naturväsen. Herr Olof blir bergtagen av
älvorna, när han för tidigt om morgonen rider till sin
väntande brud, i en annan visa lockas den unga
fästmön i forsen av näcken osv. Legendvisorna har
vanligen franska förebilder men har försvenskats på så
sätt, att de knutits till någon helig källa i Sverige, där
ungdomen i midsommartid samlades till sina lekar.
Hjältinnan är oftast en dygdig jungfru, som överfalles
och dödas, och folktron låter sedan en källa upprinna
på den plats där hon dog. Hit hör visan om T öres’
dotter i Vänge. Hennes namn, Karin, har gjort, att visan
förbundits med Kärna kyrka i Östergötland. En av våra
mest populära visor - i den form Afzelius givit den -
är Liten Karin. Den är av fransk-tyskt ursprung men
har i Sverige troligen satts i samband med Birgittas
dotter, Sankta Katarina, vars helgondag inföll 25 juni,
alltså vid midsommartid. Visan berättar hur den unge
kungen efter att förgäves ha sökt vinna tärnans gunst
låter lägga henne i »spiketunnan», där hon dör med en
bön för hans själ. I sin östsvenska version slutar visan:
Så kom det ifrån himmelen två vita duvor ner,
men när de flögo dädan, de syntes vara tre.
Det kommo tvenne korpar från helvetet opp,
de togo unga konungen både med själ och kropp.
En annan legendvisa, som alltjämt sjungs, är den
vackra 5taffansvisan, vars ålder framgår av att ett
motiv ur visan återfinns i en 1300 utförd målning i
Däde-sjö kyrka i Småland. Denna visa är en typisk källvisa:
Sankt Stefan rider ut för att vattna sina fålar fem. I
Afzelius’ uppteckning har den följande lydelse:
Staffan var en stalledräng
- vi tackom nu så gärna
-han vattna’ sina fålar fem
allt för den ljusa stjärnan.
Ingen dager synes än,
stjärnorna på himmel en de blänka.
Två de voro röda,
de tjänte väl sin föda.
Två de voro vita,
de va’ de andra lika.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
