Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortplantning — individen dör, men släktet består - Könlig fortplantning - Könskörtlarna - Könscellerna, deras byggnad och funktioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1102 FORTPLANTNING
också hos de encelliga. Två individer sammansmälter
{kopulerar eller konjugerar}, varefter upprepade
delningar följer.
Lägre former av grönalger alstrar hanliga och
honliga könsceller, han- och hongamÅtcr, som ser
likadana ut och som kan gro var för sig, om de inte får
tillfälle att sammansmälta. De förhåller sig alltså
ibland som sporer. Hos andra grönalger är de hanliga
cellerna, sädescellerna, mindre och rörliga, de honliga
cellerna, äggen, större och utan rörelseförmåga. De
kryptogama växterna, som man förr kallade
sporväxter därför att de vanligen förökar sig med sporer, visar
sig sålunda även ha könlig fortplantning. Ofta
förekommer en regelbunden växling mellan en könlig och
en könlös generation. Den senare bildar sporer, och
då dessa gror uppstår en könlig generation osv. Denna
företeelse kallas generationsväxling. Den vanliga
moss-plantan är en könlig generation. Den könlösa
generationen är sporkapseln, som efter befruktningen växer
ut som en parasit på mossplantan. Om man följer
växterna uppåt i systemet och jämför ormbunkar,
fräken-och lummerväxter finner man att den könliga
generationen är mindre och mindre ju högre upp i systemet
man kommer. Den vanliga stensötan är sålunda
spor-alstrande. Sporerna ger upphov till små gröna skivor,
som bildar könsceller, och av en befruktad äggcell blir
det en ny sporbildande stensöta. Ännu mindre är de
könliga plantorna hos lummerväxterna, och hos
blomväxterna består den könliga generationen blott av
sä-deskropparna, som bildas i pollenslangarna då
pollenkornen gror, och av äggcellen jämte några andra
celler, som utvecklas i pistillens fröämne.
Även hos lägre djur förekommer
generationsväxling, t. ex. hos sötvattenspolypen, som dels fortplantar
sig genom knoppning, dels även, i synnerhet vid lägre
temperatur och vid näringsbrist, producerar ett slags
könsorgan, små knoppliknande bildningar, i vilka
sper-mier eller ägg produceras.
Könskörtlarna
Könlig fortplantning förekommer hos alla
flercel-liga djur och flertalet har särskilda körtlar, s. k.
köns-körtlar, testiklar hos hanarna och ovarier
(äggstockar) hos honorna, i vilka könsceller alstras. Endast
hos vissa lågt stående ryggradslösa former, t. ex.
svampdjur, kan ägg- och sädesceller bildas överallt i
kroppen. Maskarna har ett stort antal könskörtlar,
under det att flertalet övriga djur inte har mer än högst
två. Vanligen finns särskilda utförsgångar för
könscellerna, äggledare resp, sädesledare. Till skillnad från
vad fallet är hos sädesledarna och testiklarna står
äggledarna ej i direkt samband med äggstockarna
utan öppnar sig inåt bukhålan med en trattformad
mynning. Genom bristningar i äggstockens vägg
frigörs äggen och kommer ut i bukhålan, där de
uppfångas av äggledarna. Hos däggdjuren, som föder
ungar, är en del av äggledarna ombildade till
livmoder, i vilken fostret utvecklas.
Könskörtlarna har två olika uppgifter. Dels bildar
de könsceller, dels producerar de könshormoner, dvs.
ämnen som avsöndrade till blodet inverkar reglerande
och styrande på vissa kroppens funktioner, särskilt
dem som har med könsorganen och med de s. k.
sekundära könskaraktärerna att göra (se vidare Hormoner).
Könskörtlarnas sätt att producera könsceller ter sig
helt olika alltefter som processen äger rum i ovarier
eller testiklar. I ovarierna förekommer sålunda
redan vid födelsen talrika små anlag till ägg, och av
dessa når sedan under livets lopp en del till mognad
och blir befruktningsdugliga. De övriga tillbakabildas
och försvinner. I testiklarna finns massor av celler,
s. k. spermiogo’nier, vilka under livlig delning ger
upphov till ett nästan oändligt antal
befruktningsdugliga spermier.
Produktionen av könsceller börjar sedan
könsmognaden inträtt och pågår sedan för handjurets
vidkommande som regel ända till djurets död. För
hondjuret gäller, att ägg produceras endast under ett
begränsat antal år. Under det att en man under sitt liv
frambringar flera miljarder spermier, producerar en
kvinna under hela sitt liv endast 300-400 ägg.
Av intresse är, att äggen mognar och förekommer i
befruktningsdugligt skick periodvis och att dessa
perioder sammanhänger med djurets brunst, dvs. det
tillstånd då djuret strävar efter att nå befruktning.
Hos kvinnan förekommer även en likartad
periodici-tet och i samband därmed vissa variationer i
könsdriften.
Hos växterna förekommer som ovan nämnts
generationsväxling. Den könliga generationen hos
kryptogamerna bär han- och honorgan, som alstrar
sädesceller resp, äggceller. Hos blåstången är sålunda en
del grenspetsar förtjockade och i dessa finns
hålighe-ter i vilka han- eller honorgan utbildas. Mossorna får
på försommaren en s. k. mossblomma och denna
producerar liksom den lilla förgrodden (= den könliga
generationen) hos ormbunksväxternakönsceller.
Blomväxternas könliga generation är tillbakabildad och
några särskilda han- eller honorgan finns ej hos dem
utan sädesceller bildas i pollenslangarna och
äggceller i pistillens fröämnen.
Könscellerna, deras byggnad och funktioner
Ännu långt in i förra århundradet trodde man, att de
livligt rörliga, små svansförsedda kroppar, som redan
på 1600-talet iakttogs av holländaren Leeuwenhoek
(se Mikroskop) i sädesvätska från människor och djur,
var ett slags parasiter. Då man ej kände begreppet
cell, kallades dessa uppenbarligen levande »kreatur»
för sädesdjur. Först den moderna cellforskningen, som
daterar sig från mitten av 1800-talet, bevisade, att
dessa sädesdjur var fritt levande celler, produkter av
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
