Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fossil — hur naturen själv skriver historia - Hur fossilen bevarats till vår tid - Hur djur och växter förstenas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 12
FOSSIL
Några av våra vanligaste och mest karakteristiska fossil. Fr. v. en gotländsk ortoceratit (ett släkte fossila bläckfiskar med fyra
gälar) med vidsittande delar av krinoidstjälkar, ett par gotländska musselkräftdjur (överst) av släktet Leperdifia, därunder en
gotländsk trilobit i profil och från ryggsidan, en gotländsk snäcka (gastropod), vilken i likhet med de övriga gotländska
fossilen är av översilurisk ålder. Längst t. h. skalet till en vacker skånsk ammonit (numera utdöd huvudfoting) från mesozoisk
tid. Lägg märke till hur väl även de minsta detaljerna framträder och kan studeras.
HUR NATUREN SJALV SKRIVER HISTORIA
Fossil Ordet fossil kommer av det latinska
fos’-silis som betyder utgrävd (fossa, grav). Man menar
med fossil rester av djur och växter som en gång i
förhistorisk tid levat på jorden och som man nu gräver
fram ur jorden eller hugger ut ur berget. Det är icke
bara delar av djur eller växter som räknas till fossilen;
de s. k. koproliterna (gamla djurexkrementer) är
också fossil.
Hur fossilen bevarats till vår tid
Dessa minnen av livet i forna dagar, vilka är så
betydelsefulla för t. ex. botanistens, zoologens och
geologens arbete, har bevarats på många sätt. Sålunda
har naturen själv på sina ställen ordnat kylskåp, där
djuren bevarats till vår tid. Typiska exempel på detta
har vi i mammutfynden från Sibirien, där stora
exemplar av denna numera utdöda elefantart anträffats helt
infrusna i is.
Från torra trakter har vi exempel på mumifiering,
vilket innebär, att djurkropparna torkat och därigenom
bevarats till våra dagar. Vidare kan de ha blivit
inneslutna i harts (kåda), t. ex. i bärnsten, vari
avgjut-ningar av insekter påträffats bevarade sedan
tertiärtiden. Naturen har också saltat in åtskilliga av forna
tiders djur. Detta slags fossil finns givetvis bara i
närheten av saltlager av ett eller annat slag. Det kan också
hända, att fossilen har blivit konserverade på annat
sätt, t. ex. medelst bergolja. I asfaltsjöar i Kalifornien
har man funnit talrika skelett av sabeltigern.
Det viktigaste materialet till konservering av djur
och växter från tidigare perioder i jordens historia
lämnas emellertid av floderna. De rinner året om och
för med sig kalk, sand och fint lerslam. Har floden ett
lugnt lopp, för den bara med sig fint slam; flyter den
stridare, kan den föra med sig grövre sandmaterial.
När floden nått fram till lugnare vatten, en insjö eller
till havet, kan partiklarna sjunka till botten. Sanden
avlagras tämligen hastigt, lerpartiklama däremot är
så fina, att de kan sväva omkring i vattnet långa tider,
särskilt i insjöar. I havet är det något annorlunda; salt
vatten har nämligen den egenskapen, att det får de
små lerpartiklama att klumpa ihop sig till större
partiklar, som sedan sjunker till botten. Detta är orsaken
till att man finner de flesta fossil i bergarter som
bildats genom avsättning i havet och förhållandevis få i
insjöavlagringar. En död fisk eller något annat djur
som sjunker till botten täckes i havet hastigare än i
sötvatten av ett skyddande lerlager. I sötvatten
kommer djuret huvudsakligen att täckas av sand, som har
mindre förmåga att skydda mot jäsnings- och
förruttnelseprocesser.
Hur djur och växter förstenas
Har väl en växt eller ett djur blivit täckt av sand
och lera, kan fossilet senare »ombildas» på många
sätt. Sand och lera kittas ju relativt fort ihop till
sandsten, lerskiffer o. d. Utsätts avlagringarna för tryck,
t. ex. av ovanför liggande lager, kan fossilen bli så
tilltryckta, att de ser ut alldeles som herbarieväxter. Men
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
