Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fossil — hur naturen själv skriver historia - Hur djur och växter förstenas - T. o. m. celler, sporer och bakterier från gågna geologiska perioder kan studeras - Hur människor tillverkat »försteningar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOSSIL II 13
Minst 300 milj, år gamla är de ovan avbildade sjöliljorna eller krinoiderna från Gotlands översiluriska kalkstensavlagringar.
Kalkstenen är till stora delar uppbyggd som ett korallrev, där förutom sjöliljorna och deras stammar även bryozoer (ett slags
mossdjur) kan urskiljas. Alltsammans ligger inbäddat i numera förstenat kalkslam. Blocket kan beskådas på Riksmuseets
avdelning för fossila djur i Stockholm.
det kan också hända, att avlagringama får ligga orörda
ända till våra dagar, så att vi kan finna avtryck t. o. m.
av blötdjur, såsom maneter, miljoner år efter djurets
död. I sådana fall är det bara hålrummet med avtryck
efter djuret som man finner. Rör det sig däremot om
djur med kalkskal, är dessa i sig själva så hårda, att
de i stor utsträckning kunnat bevaras.
T. o. m. celler, sporer och bakterier från gångna
geologiska perioder kan studeras
En god hjälp för konserverandet ger de kemiska
processer som försiggår i fossilen. Det händer t. ex.,
att själva växten eller djurliket avger ämnen som
tränger in i sanden och leran närmast kring fossilen
och bidrar till en hastigare sammankittning. Då
rinnande vatten vanligen innehåller kalk, ingår denna ofta
en förening med djurets eller växtens egna ämnen på
ett sådant sätt, att fossilet efter en tid består nästan
helt och hållet av kalk. Så fint sker denna omvandling,
att vi i de kalkfossil vi i dag finner t. o. m. kan
studera de skilda cellerna. Sålunda finns fossil av gamla
sjöliljor, där man tydligt kan se de skilda barkcellema.
Ja, vi kan även finna sporer av växter och studera
dessa i detalj. Men det allra mest imponerande är
dock, att man i vissa lager t. o. m. kan påvisa
bakterier; i Sverige har man sålunda funnit sten där man
med mikroskopets hjälp kunde se svavelbakterier, när
stenen slipats.
Hur människor tillverkat »försteningar»
Är vattnet starkt kalkhaltigt, vill kalken gärna
avsätta sig, när vattnet kommer i dagen. På dylika
platser kan man finna kalkavsättningar som skikt efter
skikt innehåller blad och hela växter, i förträffligt
bevarad form. Hur fort dylika kalkavlagringar kan
bildas, ser man bäst vid källorna i badorten Karlsbad.
Här har människorna rent av gjort till yrke att till
turisterna sälja blommor o. d. bestående av sten. De
tillverkas på det sättet, att helt vanliga korgar med
naturliga blommor sänks ned i det starkt kalkhaltiga
vattnet; kort tid därefter är både korgar och blommor
överdragna med ett tjockt lager av kalksten. Här äger
inte rum något utbyte (eller någon kemisk omsättning)
med »fossilet» på ett sådant sätt, att kalken intar den
plats de köttiga delarna tidigare innehade; här sker
endast en avsättning på ytan. Dylika fossil finner vi
ofta i naturen; geologerna kallar dem för konkretioner.
Även om människornas kännedom om utdöda djur
och växter antagligen är ganska gammal, har det
exakta forskningsarbetet därmed pågått endast under de
senaste århundradena. T. o. m. under senare delen av
medeltiden rådde en nästan otrolig brist på kännedom
om dessa saker; det kunde hända, att ett fossilt
ödle-skelett av dåtidens vetenskapsmän uppfattades som
»en stackars syndare, som drunknat under
syndafloden». (Se vidare Geologi, Paleontologi och
Utveck-lingslära.)
71—405843 ii
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
