Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fotografering — konsten att fotografera - Fotografering med blixt - Avståndsinställning - Använd gulskiva - Färgfotografering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 34 FOTOGRAFERING ________________________________
Fotografering med blixt
Inomhus är det också ganska lätt att fotografera
med hjälp av en fotolampa eller med blixt. Alla
moderna kameror är nu försedda med i slutaren
inbyggda »blixtkontakter», som tänder en på kameran
placerad lampblixt just i exponeringsögonblicket. Det
går nu nästan lika lätt att ta med blixt i mörker på
fri hand som utomhus på dagen, och de minsta
blixtarna kostar inte mer än 60 öre per styck.
Avståndsinställning
För att få en lyckad bild är det inte nog att
exponeringen är den rätta; även avståndsinställningen
måste göras riktigt. Om man vill fotografera en
person på t. ex. 3 m avstånd ställes naturligtvis kameran
in på 3 m. Men hur skall man ställa in vid
fotografering av ett landskap med en båt i förgrunden på
några meters avstånd? Ställes avståndet på oändligt
blir kanske båten oskarp, och ställes avståndet på 4 m
blir kanske bakgrunden oskarp. I ett sådant fall är en
skärpedjupstabell eller en skärpedjupsuträknare på
kameran till stor nytta. Många moderna kameror har
upptill en liten rund skiva, där man snabbt kan
avläsa, hur långt skärpan sträcker sig vid användandet
av olika bländare och inställningsavstånd. Saknar
kameran ett sådant hjälpmedel använder man en tabell,
som finns i varje fotografisk handbok.
Men i många fall reder man sig med en förenklad
standardinställning, den s. k. tvåpunktsinställningen,
som finns markerad på flertalet kameror i form av en
röd punkt på bländarskalan och en på avståndsskalan.
Dessa värden är så valda, att de vid fjärrinställning
ger skärpa från oändligt ned till omkring 4,5 m. Den
som ej har någon sådan markering på sin kamera
kan använda sig av de i handeln tillgängliga
tabellerna. Skriv in dem som passar Er kamera i
kameraväskan, t. ex. på lockets insida. För
gruppfotografering brukar man använda en motsvarande
närinställning på 4 m med bländare 8. Om man ständigt
använder t. ex. 4-metersavståndet, lär man sig snart
att bedöma detta säkert. Då lyckas man lättare få
skärpan rätt placerad, även om man ibland i dålig
belysning tvingas använda en större bländare än 8.
Använd gulskiva
Om man fotograferar ett landskap med
ortokroma-tisk film finner man, att himlen är alldeles för ljus
på kopian, molnen kommer inte fram så bra och det
gula och gröna i landskapet blir för mörkt. Detta
beror på, att den ortokromatiska filmen - och för
övrigt även den pankromatiska - är för mycket
känslig för blått och violett och för litet känslig för gult
och grönt. Vid fotografering av landskap i sol med
blå himmel och vita moln, vid närbildsfotografering
av människor och blommor och överhuvud taget när
det är av betydelse, att färgerna återges riktigt ungefär
som vårt öga uppfattar dem i svart och vitt, måste
den för stora blå-violettkänsligheten dämpas. Detta
sker genom att man sätter en gul glasskiva - gulskiva
eller gulfilter - framför objektivet under
fotograferingen. Denna utestänger en del av de blå-violetta
strålarna, varigenom de gula och gröna, som
obehindrat passerar genom gulskivan, får tillfälle att påverka
filmen kraftigare. Dessa färger blir då ljusare på
kopian.
Gulskivans enda nackdel är, att den förlänger
ex-poneringstiden. I allmänhet räcker det att använda
en ganska ljus gulskiva, som endast förlänger
expo-neringstiden till det dubbla. Man kan också behålla
samma exponeringstid men öka bländaren ett steg.
Försök alltid anskaffa ett till kameran passande
»originalfilter».
Vid fotografering av motiv innehållande mycket
rött, t. ex. landskap med röda hus, röda blommor eller
ett solbränt ansikte, bör man använda en film som
även är känslig för rött, dvs. en pankromatisk film.
Även utan filter återger den t. ex. en blå himmel med
vita moln riktigare än den ortokromatiska och en
svensk flagga får »rättvända» valörer. Resultaten blir
emellertid även här ännu bättre om den för höga
blåkänsligheten dämpas med ett filter. Det vanliga
gulfiltret går mycket bra. I vissa fall återger det rött
något för ljust, vilket dock lika ofta är en fördel som
en nackdel. Till pankromatisk film kan man med
fördel använda ett gulgrönt filter, som ger en mera
»tonriktig» bild. Slutligen kan den som vill få fram
överdrivna åskstämningar med mörka moln använda ett
orangerött filter till pankromatisk film. Det fordrar
dock 6 till 10 ggr förlängning av exponeringstiden,
och kameran måste då sättas på stativ.
F ärgf otograf ering
Ett intressant område inom fotografin är slutligen
färgfotografering. De stora filmfabrikerna tillverkar
numera färgfilm som kan användas i vilken
amatörkamera som helst. Man använder normalt inte filter,
och fotograferingen är nästan lika enkel som vanlig
svartvitfotografering. Den största svårigheten ligger
i valet av exponeringstid. Även obetydligt för kort
eller för lång exponeringstid ger sämre resultat. En
fotoelektrisk exponeringsmätare kan därför vara ett
gott stöd vid färgfotografering. Den vanligaste
färgfilmen är en »omvändningsfilm», som vid
framkall-ningen, vilken utförs av särskilda laboratorier, direkt
ger positiva färgbilder. Den rätta glädjen får man först
av dessa bilder, när man kan visa dem i en projektor
på duk. Det finns även negativfärgfilm, som vid
färg-framkallningen ger »omvända» färgnegativ i
komplementfärgerna till motivets färger. Dessa är avsedda
för kontaktkopiering eller förstoring på särskilt
färgpapper, så att man får pappersbilder i naturliga
färger.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
