Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fotogrammetri — kameran som mätinstrument - Hur kartläggningen sker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_______________________________________________________________ FOTOGRAMMETRI II 35
KAMERAN SOM MÄTINSTRUMENT
Fotogrammetri eller bildmätning är konsten
att med hjälp av fotografiska bilder fastställa
föremåls storlek, form och läge. Den har kommit att bli
ett värdefullt hjälpmedel för att framställa kartor,
vilket då oftast sker genom fotografering från flygplan.
Men också läkarvetenskapen, arkitekturen och
kriminalpolisen utnyttjar fotografiets utomordentliga
förmåga att i koncentrerad form ge uppgifter.
Särskilt viktig är fotogrammetrin för
karttillverkningen, och den har där betytt en revolution jämfört
med tidigare metoder då observationer gjordes på
marken med vinkelmätningsinstrument och
längdmätning med kedjor.
Hur kartläggningen sker
Den fotografiska bildens viktigaste egenskap för
fotogrammetrin är centralprofektionen. Bilden i
kameran uppkommer genom att ljus från terrängens
alla punkter med rätlinjiga strålar går genom
centrum av kamerans lins och träffar motsvarande
punkter i bilden. Det negativa foto som man på så sätt får
vid flygfotografering av ett landskap är i allmänhet
inte direkt användbart för kartframställning. Det
måste ges rätt förstoring och hänsyn måste tas till
att kameran kanske inte stått lodrätt vid
fotograferingen. Detta brukar kallas att rektifiera bilden, och
man använder härvid en fotografisk
förstoringsappa-rat där negativet och bilden kan ställas i olika
lutningar och inbördes avstånd. Flygbilden blir på detta
sätt omfotograferad och tillrättad så att den får den
lodrätt tagna bildens egenskaper i en bestämd skala.
Därmed har den - under förutsättning att terrängen
är horisontell - en kartas egenskaper. Genom
sammansättning av sådana rektifierade flygbilder kan
fotokartor över större områden framställas.
Över Sverige upprättas för närvarande
riksfotokar-tan i skala 1:10 ooo på detta sätt, en karta som
kommer att läggas till grund för de flesta andra kartor
i denna och mindre skalor.
Om terrängen har höjdskillnader eller om man vill
fastställa ett föremåls form, måste fotografering ske
från två punkter. De två bilder man så får sätts i två
projektorer med proportionsvis samma avstånd som
kameran hade vid tagningen av de två bilderna. Man
kan nu finna var de båda projicerade bilderna av t. ex.
en bergstopp sammanfaller. På så sätt bestämmes
Vid kartläggning från luften låter man kameraplanet överfara terrängen i regelbundna stråk. Avståndet mellan successiva
tagningar bör ej överstiga to % av flyghöjden. Om terrängen är kuperad, uppkommer hos varje bild ett perspektiviskt fel,
som ökas mot bildens kanter. Men om successiva flygbilder kombineras (»stereoövertäckning»), kan terrängen kartläggas med
stor precision, varvid även dess topografi blir noggrant bestämd.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
