Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franska revolutionen — den stora revolutionen - Böndernas sociala ställning - Figaros bröllop — revolutionspjäsen framför andra - Vanstyre och krav på reformer - Nationalförsamlingen tar makten — Bastiljen stormas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1154 franska revolutionen__________________________
Kaniner från de adliga gårdarna förstörde bondens
planteringar och duvorna åt upp hans säd, men
bonden hade inte rätt att döda dessa skadedjur, ty de
måste finnas kvar för att tjäna adelsmännens
jaktintressen. Bondens gärdesgårdar bröts ned och hans
gröda förtrampades, där det adliga jaktföljet
stormade fram, men bonden kunde inte göra anspråk på
skadestånd för de förluster han led. Bonden var
tvungen att mala sin säd i adelsmannens kvarn och fick
betala avgift därför, han nödgades erlägga bropengar
och många andra avgifter. Till alla dessa bördor kom
tionden och andra skyldigheter till kyrkan. De högre
prelaterna hade gemensamma intressen med
adelsmännen, ur vilkas krets de oftast utgått. Däremot stod
församlingsprästerna allmogen nära och var ofta
böndernas ledare och förtroendemän.
Figaros bröllop — revolutionspjäsen framför andra
Det vore emellertid ett misstag att tro, att de
politiska, sociala och ekonomiska förhållandena i
1700-talets Frankrike var sämre än de varit tidigare där
eller i andra länder. En del författare har till och med
gjort gällande, att tillståndet i Frankrike
förbättrades under 1700-talet och att särskilt böndernas
ställning snarare var bättre än i vissa andra länder. Så
t. ex. är den gamla uppfattningen, att intill 50 procent
av en bondes inkomster gick åt till kronoskatter,
bevisligen ett påhitt. Men förhållandet var det, att man
under inverkan av den kritiska
upplysningslitteraturen börjat reflektera över samhället och dess brister
och otåligt längtade efter att få dessa avhjälpta enligt
förnuftets, rättvisans och jämlikhetens principer. I sitt
skådespel Figaros bröllop låter författaren
Beaumar-chais [båmarsjä’] styckets huvudperson, den
intelligente och klipske kammartjänaren Figaro, utgjuta sin
bitterhet över sin husbonde, den rätt enfaldige greve
Almaviva: »För det att ni är en stor herre, tror ni er
vara ett stort geni. Adel, förmögenhet, rang, ämbeten
-allt det där gör er så stolt. Vad har ni gjort för alla
dessa förmåner? Ni har haft besväret att låta er födas
- det är alltsammans. För övrigt är ni en högst vanlig
människa, då däremot jag, utkastad bland den
obemärkta mängden, nödgats använda mera snille och
beräkning bara för att uppehålla livet, än som under
hundra års tid gått åt för att regera hela spanska riket.»
Sådana uttalanden gjorde intryck. Figaros bröllopblev
också »revolutionspjäsen» framför andra.
Vanstyre och krav på reformer
Slutligen kom dock den oundvikliga räkenskapens
dag för dem som hade makten i Frankrike. Den
franska statens svagaste punkt var finanserna. Alltsedan
Ludvig XIV:s dyrbara krig och Ludvig XV:s
mätress-välde hade dessa varit mer eller mindre i oordning.
Deltagandet i nordamerikanska frihetskriget slutligen
hade kostat Frankrike enorma summor. Konung
Lud
vig XVI var en svag regent, som hellre sysslade med
låssmide än med regeringsärendena. Hans gemål,
drottning Marie Antoinette, var en tanklös och
nöjeslys-ten kvinna, som avskydde allt vad »ekonomi» hette.
Några finansministrar, bl. a. Turgot [tyrgå’] och
Nec-ker [nekä’r], hade sökt råda bot för finansnöden, men
deras förslag och åtgärder stötte på motstånd hos dem
som tyckte att allt var bra som det var. Som sista utväg
beslöt då Ludvig XVI i slutet av 1788 att sammankalla
riksdagen, som bestod av tre stånd: adeln,
prästerskapet och tredje ståndet. Det var en sensationell åtgärd,
ty den franska folkrepresentationen hade då inte varit
samlad sedan 1614.
Valen till riksdagen ägde rum under livlig agitation.
I en stor mängd distrikt uppsatte valmännen ett slags
önskelistor {cahiers [kaje’]) på reformer och
åtgärder som de ville ha genomförda. I dessa dokument kan
man avläsa opinionen bland det franska folket.
Allmänt önskade man ha enväldet ersatt med ett friare
styrelsesätt, man ville ha bort censur, ekonomiskt tvång
och herremansrättigheterna över bönderna, man
yrkade på en jämnare skattefördelning och en
effektivare skatteuppbörd osv.
Nationalförsamlingen tar makten — Bastiljen
stormas
Den 5 maj 1789 samlades de tre stånden i Versailles.
Ingenting tydde i början på att kungen och honom
närstående kretsar hade något sinne för situationens
allvar och behovet av en ny tingens ordning. Men tredje
ståndets representanter tog snart ledningen, och i
förening med liktänkande inom de två högre stånden
omdanade de treståndsförsamlingen till en enda
nationalförsamling. Då hovet sökte hindra denna
förändring, avlade församlingen den ryktbara »eden i
Bollhuset», varigenom delegaterna lovade att inte skiljas
åt, förrän de givit Frankrike en »konstitution» (20
juni 1789). Till den kammarherre som å kungens
vägnar förbjöd dem att samlas skall Mirabeau [mirabå’],
församlingens främste talare, ha givit det bekanta
svaret: »Hälsa er herre, att vi är här genom folkets
vilja och att vi viker endast för bajonetter.»
I Paris började folkmassan snart bli orolig. Man
fruktade att kungen med truppernas hjälp skulle sätta
nationalförsamlingen ur spel. Den 14 juli 1789
stormade massan Bastiljen, en gammal fästning, som
tidigare använts som fängelse för politiska fångar. Några
sådana att befria fann man visserligen icke, men
folkmassan trängde in och övermannade den fåtaliga
besättningen, och kommendanten fördes till Stadshuset,
där han mördades. »Men det här är ju upplopp!» lär
kungen ha yttrat vid underrättelsen om vad som hänt.
»Nej, sire, det är revolution!» blev svaret.
Folkmassan i Paris hade för första gången prövat vad den
förmådde — och det blev inte sista gången. En
skyddskår bildades kort efteråt bland stadens borgerskap -
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
