Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franska revolutionen — den stora revolutionen - Nationalförsamlingen tar makten — Bastiljen stormas - Ståndsprivilegierna försvinner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
____________________________________________________________ FRANSKA REVOLUTIONEN I 155
Den 14 juli 1789 stormade folkmassan Bastiljen, en gammal fästning, tidigare använd som fängelse för politiska fångar. Man
fann endast sju fångar att befria, men fästningens kommendant fördes bort och mördades. Händelsen hade alltså i och för sig
föga praktisk betydelse, men den blev själva signalen till revolutionen, och den 14 juli firas alltjämt som Frankrikes nationaldag.
det s. k. nationalgardet - under ledning av Lafayette
[lafajet’]. Trikoloren antogs som nationalsymbol
-det var en förening av rött och blått, som var färgerna
i staden Paris’ vapen, samt vitt, det gamla
kungadömets färg.
Snabbt spred sig oron ut på landsbygden. På många
håll satte bönderna eld på adelsmännens slott i syfte
att intill sista resten förinta de dokument som var
stödet för herremännens rättigheter över bönderna. Ett
tillstånd av »naturlig anarki» hade inträtt.
Ståndsprivilegierna försvinner
På nationalförsamlingen i Versailles gjorde
händelserna ute på landsbygden ett djupt intryck. De adliga
medlemmarna förstod, vad klockan var slagen. Den
ene efter den andre uppträdde och avsade sig sina
privilegier. En våldsam entusiasm grep sinnena. På
en enda natt - 4-5 augusti 1789 - avskaffades så
gott som hela det feodala systemet,
ståndsprivilegi-ema och allt vad därtill hörde. Det franska samhället
var hädanefter ställt på jämlikhetens grund.
Under den följande tiden fortsatte man på den
inslagna vägen. Adelskapet och de adliga titlarna
avskaffades. Man antog en »förklaring över de
mänskliga rättigheterna» av samma art som den amerikanska
rättighetsförklaringen 1776 och liksom denna byggd
på upplysningsförfattarnas läror. De viktigaste
punkterna var följande: 1) Alla människor föds fria och
med lika rättigheter. 2) Alla medborgare har rätt att
medverka vid stiftandet av lag antingen personligen
eller genom valda representanter. 3) Varje
medborgare får tala, skriva och trycka fritt, dock med
förbehåll att han icke missbrukar denna rättighet. 4) Det
skattebelopp som medborgarna är skyldiga att betala
skall fördelas mellan dem i enlighet med deras
för-mögenhetsvillkor.
Rättighetsförklaringen har kallats »demokratins
fri-hetsbrev». Dess väsentliga grundsats var allas likhet
inför lagen. Dess verkliga värde berodde emellertid på
hur de abstrakta principerna tillämpades i det levande
livet - och med den saken blev det under
revolutionens fortgång inte alltid så väl beställt.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
