Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franska unionen — de fem världsdelarnas Frankrike - Atlasländerna har en lång och växlingsrik historia - En brokig befolkning och ett utvecklat näringsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 64 FRANSKA UNIONEN _____________________________
Förfallet började redan under folkvandringstiden,
då det västromerska riket störtade samman inför
germanfolkens anstormning och vandalerna på sina långa
vandringar nådde fram ända till Kartago och erövrade
staden år 429 e. Kr. På 600-talet kom en ny stor
invasion, denna gång från öster med de uppfanatiserade
arabiska horderna. Ett religionskrig mellan berber och
muhammedanska araber förhärjade åter landet.
Politiskt blev det emellertid svårt för de arabiska
eröv-rarna att hålla det delvis vilda berglandet samman,
även om dess invånare vanns för den nya tron.
Sedan det moriska väldet gått under i Spanien vid
Nya tidens början blev Atlasländerna tillhåll för
moriska sjörövare, som spred skräck omkring sig i de
närmast belägna farvattnen ända in på 1800-talet.
Vårt eget land måste sålunda ännu 1845 betala skatt
till den marockanske sultanen för att svenska fartyg
skulle få passera orörda förbi hans kuster, och
upprepade gånger under 1700-talet måste pengar
insamlas för att utlösa svenskar, som tagits till fånga och
sålts som slavar i dessa s. k. Barbareskstater.
På 1820-talet var emellertid de europeiska
makternas tålamod slut, och man enades om åtgärder för att
utrota sjöröveriet i Medelhavet. Frankrike sände 1830
en välutrustad expedition över havet, erövrade Alger
och avsatte bejen. Under hårda strider med de vilda
kabylerna fullbordades Algeriets erövring under de
närmast följande årtiondena. I Tunisien medförde
ka-periets lamslående en finansiell katastrof och landet
blev en lekboll för det europeiska kapitalet.
Berlin-kongressen 1878 gav Frankrike fria händer här, 1881
besattes landet och förvandlades till ett franskt
protektorat. Detta vållade stark misstämning i Italien,
varifrån redan många kolonister emigrerat till
Tunisien, och i besvikelsen över att landet ej kommit i
italiensk hand anslöt sig Italien politiskt till
Tyskland och Österrike. Den marockanska frågan förblev
emellertid ännu länge ett svårt tvisteämne emellan
stormakterna, framför allt Frankrike och Tyskland.
En konferens i Madrid reglerade 1880 tills vidare de
konkurrerande staternas intressen i landet. Sedan
den koloniala motsättningen till England undanröjts
genom ententeavtalet, 1904, påbörjade Frankrike en
»pénétration pacifique» (fredlig penetration) av
Marocko, som efter en del tvister med Tyskland ledde
till landets förvandling till franskt protektorat 1912.
Även Spanien ockuperade en del av landets
medelhavskust, där spanjorerna dock liksom fransmännen stötte
på hårt motstånd från de stridbara riffkabylerna, som
först 1926 fogade sig i de nya förhållandena.
Under det andra världskriget blev Franska
Nordafrika en viktig utgångspunkt för befrielsen av
moderlandet och det tyskockuperade Europa. Den 8
november 1942 landsattes starka amerikanska och brittiska
stridskrafter i Marocko och Algeriet, vilket
framtvingade en snabb tysk-italiensk truppkoncentration
i Tunisien. Under de följande månaderna utkämpades
där häftiga strider, som i maj 1943 ledde till de
återstående axelstyrkornas kapitulation och evakuering
av deras sista afrikanska landfästen.
En brokig befolkning och ett utvecklat näringsliv
Huvudmassan av Nordafrikas befolkning är nu som
förr hamitiska berber, men de många
främlingsinva-sionerna har så småningom medfört en uppblandning,
tidigast med puner, romare och andra italiska folk,
sedermera med germanska vandaler och efter den
arabiska erövringen med araber, judar och negrer. I vår
tid har slutligen en betydande sydeuropeisk
immigration ägt rum. I Marocko uppgår européerna,
huvudsakligen fransmän, till 450 000 personer, i Algeriet
till ca 1 000 000, därav mer än 850 000 fransmän, och
i Tunisien till över 240 000, varav de ojämförligt flesta
är fransmän och italienare. Mest uppblandade är
ber-berna i kustlandet, minst berörda är de i de
marockanska bergstrakterna. De bebor där slutna, ofta
befästa byar och idkar jordbruk och håller boskap, som
om somrarna förs upp till fäbodarna högre upp i
bergen. Längre österut i Algeriet och Tunisien, där
nederbörden är mindre, inskränker sig berbernas
jordbruk i allmänhet till de högsta bergsmassiven,
medan folket i inlandets sänkor till största delen är
nomadiserande herdar. I gränstrakterna mot Sahara
är befolkningen starkare uppblandad med
negerelement, och den söderut allt mera utpräglade torkan
tvingar invånarna utanför oaserna att föra en
nomadiserande tillvaro med sina hjordar av får, getter och
kameler.
Franska Nordafrikas näringsliv domineras
fortfarande av jordbruket och boskapsskötseln, även om
bergsbruket och i viss mån också industrin
utvecklats starkt under senare årtionden. I samband med
den europeiska immigrationen har åkerjordens
skötsel moderniserats och rationaliserats på många håll.
Särskilt i Algeriet har en primörodling av tidig
potatis och grönsaker fått en betydande omfattning för
avsättning i Nord- och Västeuropa. En hel del vete
exporteras numera också till Europa, likaså
esparto-eller alfagräs från inlandets torra högslättsområden.
Viktigast är emellertid Algeriets stora vinodling, som
i omfattning tävlar med Spaniens om tredje platsen
bland världens vinproducenter. Största delen av
produktionen går till Frankrike, där den afrikanska
konkurrensen tidtals framstått som ett mycket allvarligt
problem för vinodlarna.
Kreatursstocken är stor, men tekniken är
fortfarande ganska outvecklad och primitiv. 1951 hade hela
Franska Nordafrika ca 2 milj, hästar, åsnor och
mulåsnor, 3,1 milj, nötkreatur, nära 18 milj, får och över
10 milj, getter. Exporten till Europa omfattar hudar
och fårkött.
Franska Marocko och Tunisien tillhör jordens
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
