Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franska unionen — de fem världsdelarnas Frankrike - Franska Indokina - Franska besittningar i Söderhavet - Frankrikes amerikanska besittningar - De franska besittningarnas betydelse för moderlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 70 FRANSKA UNIONEN ____________________________
lutionära Viet-Minh-rörelsen. I den nya republiken,
kallad Viet-Nam och inkluderande Tonkin, Annam
och Kochinkina med Hanoi som huvudstad, uppstod
dock snart en spänning mellan Viet-Minh och
anhängarna till den detroniserade kejsaren av Annam, Bao
Dai. Fransmännens ansträngningar att efter den
japanska kapitulationen återupprätta sin makt över
Indokina ledde i slutet av 1946 till fientligheter med
Viet-Minh och en politisk sprängning av landet. 1949
undertecknades en överenskommelse om Viet-Nams
självständighet inom den franska unionen av de franska
myndigheterna och Bao Dai, som under tiden
återinsatts i sina rättigheter, och den nya staten erkändes
av Storbritannien, USA och de flesta andra
medlemmarna av FN. Viet-Minhregimen erkändes
däremot av det kommunistiska Kina, Sovjetunionen och
dess satellitstater. I juli 1954 slöts i Genève ett
stille-ståndsavtal som innebar fientligheternas upphörande
i det krig som sedan flera år pågått i Indokina
mellan franska trupper och Viet-Minhrörelsens av
Kom-muistkina understödda stridskrafter. Avtalet innebär
Viet-Nams delning i två delar; dessa skall efter
allmänna val 1956 återförenas. Vidare skall Laos och
Kambodja neutraliseras. - Efter Genèveavtalet
verkar Frankrikes chanser att behålla greppet om
Indokina tämligen små.
Franska besittningar i Söderhavet
Frankrikes kolonier i Söderhavet består av Franska
Oceanien - omfattande Sällskapsöarna med huvudön
Tahiti, Tuamo’tuöarna, Marquesasöarna [marke’sas-]
m. fl. ögrupper - samt Nya Caledonien och i
condomi-nium (gemensamt välde) med Storbritannien Nya
Hebriderna. De sistnämnda fick sin nuvarande
förvaltning 1887, de övriga besattes av fransmännen på
1840-50-talen. Oceaniens höglänta öar är vulkaniska,
de övriga är uppbyggda av koraller. Befolkningen
består av polynesier, som på de flesta håll decimerats
genom importerade europeiska sjukdomar och
degenererats. Öarnas främsta exportvara är kopra.
Nya Caledonien, som utom huvudön omfattar
kringliggande småöar och de norr om Fidji belägna
Walis-öarna, utnyttjades 1864-97 som deportationsort för
straffångar och har därför en relativt talrik fransk
befolkning. Mineralfyndigheterna är mycket stora på
huvudön. Brytningen av nickelmalm (1949:97000
ton) och en ovanligt rik krommalm (1949: 89 000 ton)
har tidtals varit betydande. Urinvånarna, som
uppgår till 30 000 personer, utgörs av melanesier.
Frankrikes amerikanska besittningar
Av Frankrikes en gång stora amerikanska
kolonialvälde återstår i våra dagar endast spillror. På
New-foundlandsbanken ger de små öarna S:t Pierre och
Miquelon stöd åt de franska fiskeflottor, som söker
sig hit under det stora torskfisket på bankarna. I
Väst
indien har Frankrike kvar de forna kolonierna,
numera departementen MartiniqueochGuadeloupe. Den
sistnämnda, som kom till Frankrike 1674 och
14 tillhörde Sverige, omfattar förutom den bergiga
och vulkaniska huvudön de närbelägna Marie Galante,
S:t Barthélemy, som 1784-1878 var i svensk ägo,
m. fl. småöar. Martinique har vunnit ryktbarhet bl. a.
genom vulkanen Mont Pelées förhärjande utbrott 8
maj 1902, då nästan alla staden S:t Pierres 40000
invånare dödades. Befolkningen i de båda
departementen består huvudsakligen av mulatter och negrer.
De viktigaste exportprodukterna är rörsocker och
rom. Se även Guayana och Madagaskar.
De franska besittningarnas betydelse för moderlandet
Franska Nordafrika står i en särställning genom
sitt läge och sina naturrikedomar, som i vissa fall på
ett värdefullt sätt kompletterar det egentliga
Frankrikes resurser. Av de övriga besittningarna lämnar
det tropiska Afrika råvaror till en betydande fransk
fettämnesindustri. Särskilt Marseille har blomstrat
upp som mottagare och förädlare av en mängd
produkter från unionens olika delar, och stora planer har
skisserats att göra moderlandets industri alltmer
självförsörjande genom råvaror från de tropiska
besittningarna. Lättast att förverkliga synes vara en ökad
produktion av kautschuk och bomull.
Som leverantör av rekryter till den franska armén
spelar särskilt Nord- och Västafrika fortfarande en
stor roll, och militära synpunkter har varit av
avgörande betydelse för planerna på kommunikationernas
utbyggande i det franska Afrika. Det senaste
storkriget har härvidlag givit viktiga erfarenheter. Ett
svårt bekymmer är å andra sidan de på sina håll
starka krafter som arbetar för ökad självstyrelse och
och t. o. m. frigörelse från det franska
förmynder-skapet, utom i Indokina bl. a. just i Nordafrika.
Motiven för det brittiska kolonialväldets expansion
var dels engelsmännens behov av nya
bosättningsområden för en snabbt växande befolkning, dels en
önskan att skaffa sig herravälde över militärt viktiga och
för råvaruförsörjningen värdefulla territorier.
Drivkraften bakom den franska kolonialpolitiken var
däremot av rent militär natur och stod i direkt samband
med moderlandets oförmåga att med sin stagnerande
befolkning täcka behovet av nyrekrytering för
krigsmakten. Dessa olikheter i fråga om motiven kan
förklara varför Frankrikes kolonialpolitik väsentligt kom
att skilja sig från Englands. Någon mer påtaglig
»colour line» har t. ex. aldrig existerat mellan infödda
och administratörer i de franska områdena, blandade
äktenskap är vanliga och målet har varit att riva ned
existerande skrankor och förvandla de infödda folken
till goda fransmän. Denna inställning har dock medfört
att på sina håll värdefulla äldre sociala sammanhang
förstörts.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
