Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk konst — en ledstjärna för Europas bildande konst - En snabb överblick av Frankrikes byggnadskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
___________________________________________________________________ FRANSK KONST I I 7 I
En halv kilometer lång sträcker sig den praktfulla trädgårdsfasaden på slottet i Versailles, speglad i väldiga, skulpturomgivna
dammar. Helhetsintrycket är inte fritt från en viss kall ödslighet, som emellertid mildras när parkens alla fontäner spelar.
Slottet uppfördes i senare hälften av 1600-talet för att bilda ramen kring »solkonungen» Ludvig XIV: s ceremoniösa hov och
blev den höga förebilden för många furstepalats i Europa.
EN LEDSTJÄRNA FOR EUROPAS BILDANDE KONST
Från gotiska katedraler över klassicismens Versailles till målarnas Montparnasse
FRANSK KONST. Den franska nationen har
under långa tider av sin tillvaro varit Europas främsta i
kulturellt avseende och ofta även politiskt. Denna
rangställning avspeglas också i Frankrikes konst, som
under olika perioder har varit förebildlig för hela
Västerlandet och även dessemellan bevarat en
utpräglad nationell självständighet.
En snabb överblick av Frankrikes byggnadskonst
I artikeln Byggnadskonst har uppmärksamheten
redan ägnats åt den franska arkitekturen, för så vitt den
verkat vägledande och stilbildande för andra länders
konst. Vi har sett hur den romanska stilen i södra
Frankrike fick en egenartad prägel genom att uppta
det armenisk-bysantinska konstruktionssättet, enligt
vilket tunnvalv och halvkupoler med sitt inåtriktade
valvtryck stöder de centrala valven; inga tunga
murmassor behövs för att ge byggnaden stadga, och de
bärande delarna kan därför reduceras till ett system
av pelare. Redan rent romanska byggnader, som
kyrkan Notre-Dame-du-Port i Clermont-Ferrand, har
därför ett rymligt och luftigt inre med sammansatt och
dock överskådlig rumsbildning. Som denna kyrka
visar, kunde dock konstruktionssättet, konsekvent
till-lämpat, försvåra tillförseln av ljus till mittskeppet.
-Spetsbågen var på detta utvecklingsstadium icke
okänd, och man tycks ha haft begrepp om dess
konstruktiva fördelar.
Det fullständiga utnyttjandet av dessa fördelar ledde
vid noo-talets mitt i norra Frankrike till gotikens
uppkomst. Uppfinningen av strävbågen vid slutet av
samma århundrade medförde det rationalistiska
gotiska konstruktionssättets fullkomning. Bland
unggotikens främsta monument är klosterkyrkan i Saint-Denis
och katedralen Notre-Dame i Paris (1163-omkr. 1200,
korets strävbågar och tornen yngre). Övergången till
den mogna höggotiken betecknas av katedralen i
Chartres [sjartr] (påbörjad 1194, västfasaden äldre);
främst bland de höggotiska katedralerna står Reims
[rängs], påbörjad 1211, och Amiens [amjäng/] 1220,
och förnämligast bland mindre kyrkor från samma
tidevarv är den enskeppiga palatskyrkan
Sainte-Chapelle [sängt sjapälj i Paris (fullbordad 1248).
Det gotiska konstruktionssättet drevs till sin
höjdpunkt under 1200-talet. Under den senare medeltiden
byggde man mindre djärvt och med mera praktfull,
yppigt flödande dekoration, som ofta döljer eller tycks
upphäva konstruktionen (1400-talets flamboyantstil
[flamboajant’-]).
I Frankrike framträdde ungrenässansen redan
under 1400-talets senare del, först i fasadernas
dekorativa detaljer, medan gotiskt konstruktionssätt ännu
Artiklar, som saknas i detta band, torde iökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
