Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk konst — en ledstjärna för Europas bildande konst - Några ord om den franska skulpturen - Franskt måleri från medeltiden till barocken - Från Ludvig XIV till revolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
__________________________________________________________________ FRANSK KONST I I 73
och den franska konstakademin blev mönsterbildande,
och denna ledarställning befäste den franska
skulpturen under hela rokokoskedet och i stort sett - i viss
konkurrens med Italien - ända fram till vår tid. Det
har fallit sig naturligt att skildra även denna
utveckling i artikeln Bildhuggarkonst (s. 373-378).
Franskt måleri från medeltiden till barocken
Det medeltida franska måleriet har sina två främsta
verksamhetsområden i glasmålningarna och
bokillustrationerna. Glasmålningarna finns framför allt i de
stora katedralerna, där de utfyller hela
fönstergrupper eller, som i Chartres, nästan alla kyrkans fönster
med sitt ädelstensskimrande färgspel.
Verkningsfullast är de äldre (t. o. m. 1200-talet), som har mättade
färger, behärskade av rubinrött och safirblått, och
vissa figurscener i tämligen liten skala; blyfogama,
som åtskiljer och sammanfogar de olika glasstyckena,
är uttrycksfullt och fyndigt formade till konturer åt
teckningen. Se färgplansch vid Glasmåleri.
Muralmåleriet blomstrade särskilt under romansk
tid, men de bevarade monumenten är tämligen få.
Nämnas bör dock de »modernistiskt» expressiva
målningarna i Tavant från 1000-talet och målningssviterna i
kyrkan i Saint-Savin från 11 oo-talet. Även denna konst
verkade stilbildande, och återspeglas hos oss bl. a. i
målningarna i Bjäresjö, Skåne.
Vid de franska och burgundiska hoven utvecklades
i senare hälften av 1300-talet en både graciöst lyrisk
och praktlysten hovkonst. Vid sidan av bokmåleriet
framträder altar- och stafflimålningar, där en
påverkan från italienskt måleri, som hade ett
spridningscen trum i påvarnas Avignon, gjorde sig märkbar.
-Om bokmåleriet talas i art. Boken.
Liksom i det flamländska måleriet och under
påverkan därifrån utvecklades i Frankrike vid 1400-talets
mitt ur bokmåleriet en självständig, realistisk
målarkonst, något sträv i sin precisa, tecknande stil och med
en förfinad människoframställning. Tidevarvets
franska konsthistoria är ofullständigt utredd. Bland de till
namnet kända målarna är Jean Fouquet [fokä’] en
av de främsta.
Han förenar de tidigare franska miniatyrmålarnas
förfining med en både från Nederländerna och Italien
förvärvad realism, som framträder inte minst i hans
porträttmålningar. Som en motpol till den utåtriktade
hovkonsten verkade i Sydfrankrike en målarskola som
gav uttryck åt djup religiös inlevelse i asketisk- tragisk
anda. En höjdpunkt för denna riktning betecknas av
den gripande pietå-bilden från Villeneuve-les-Avignon.
Renässansen infördes i det franska måleriet genom
import av italienska konstnärer. Så tillbragte Leonardo
da Vinci sina sista år i Frankrike, och vid
slottsbyg-get i Fontainebleau verkade flera italienska målare,
som utbildade franska elever, vilkas arbete dock
mestadels blev tom efterklang. Vida högre står en grupp
konstnärer som byggde vidare på traditioner från
1400-talet med stöd av lärdomar från Italien. De var
huvudsakligen porträttörer och utmärkte sig genom utsökt
konstnärlig förfining och aristokratisk framställning.
Många av deras porträtt är teckningar med svart- och
färgkritor. Även denna grupp är otillräckligt
utforskad; dess mest betydande företrädare var Fran^ois
Clouet [kloä’].
Under 1600-talet upptogs intryck från nederländskt
och italienskt måleri. Det tycks, som om dessa intryck
hos de bästa konstnärerna endast utlöste ett besläktat
synsätt, och egentlig efterbildning förekommer
endast hos andra och tredje rangens förmågor.
Släktskapen med det nederländska måleriet framträder
bl. a. i det realistiska motivvalet hos en först på de
senaste åren närmare studerad grupp av målare, som
framställde alldagliga scener ur fattigt folks liv men
också i snarlik gestalt bilder ur den heliga historien.
Inom gruppen är de tre bröderna Le Nain [lanäng’j
sedan länge beaktade. Nära dem stodPniLiPPE
deCham-paigne [sjangpänj’], vars gråstämda porträtt
rättframt och ändå själfullt avbildar allvarliga, fromma
och kloka människor. Berömt är hans magnifika
porträtt av kardinal Richelieu. Besläktad med honom i
religiös innerlighet men mera dramatisk i uttrycket är
Le Sueur [la syöTJ. Med psykologisk skärpa och
nervös förfining arbetade Sébastien Bourdon [-[bor-dång/],-] {+[bor-
dång/],+} drottning Kristinas och Cartesius’ porträttör
och en bland de få som väl smälter samman intryck av
både nederländsk och italiensk konst.
Främst inom den italienska riktningen står Nicolas
Poussin [posäng,j och Claude Lorrain [låräng/], som
båda mestadels verkade i Italien och därför inte
vann omedelbar efterföljd. Poussin, klassiker i
hellensk anda, och Claude Lorrain, romantiker och
im-pressionist långt före 1800-talet, hör båda till de
nyskapande och ursprungliga.
På senare år har den märklige Georges de la Tour
[to’r] alltmer uppmärksammats. Hans arbeten
kännetecknas av storslagen komposition och ett ljusdunkel
i färger som brinner likt glöd under aska.
Nationalmuseum äger en utomordentlig tavla av hans hand,
Den helige Hieronymus.
Från Ludvig XIV till revolutionen
Från Ludvig XIV:s regeringstillträde daterar sig
Frankrikes ännu obrutna ledarställning i den
europeiska konsthistorien. 1648 hade Colbert instiftat den
franska konstakademin, som ställdes under ledning av
den mångsidigt begåvade konstnären Charles Lebrun
[labröng’]. Akademin förblev intill romantikens
genombrott den främsta härden för Frankrikes konstliv.
Lebrun och en talrik krets av andra målare smyckade
Ludvig XIV:s, »solkonungens», slott i Versailles med
väldiga serier av dekorativa jättemålningar i pompös
barockstil med ett kolossalt uppbåd av antika gudar
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
