Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk-tyska kriget — Bismarcks stora krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 88 FRANSK-TYSKA KRIGET
Med en välorganiserad och välutbildad värnpliktshär besegrade Bismarck Frankrike i 1870—71 års krig. Men det var en
värn-pliktshär som ännu inte kände till den fältgrå färglösa uniform och strikta enkla stålhjälm som de krigförande staterna
införde kort efter första världskrigets utbrott. Ännu vid inmarschen i Belgien 1914 var den tyske soldaten utrustad med
pickel-huva och färggrann vapenrock. Ovan återges ett infanterianfall under fransk-tyska kriget efter en samtida gravyr.
BISMARCKS STORA KRIG
Fransk-tyska kriget 1870-71 var den första
stora sammandrabbningen mellan den franska
nationalstaten och ett modernt Tyskland, som visserligen
först genom kriget skulle nå sin formella enhet men
som redan tidigare genom det mäktiga Preussens
ledning hade blivit ett politiskt och ej blott ett geografiskt
begrepp. Förspelet till kriget var en djupgående
rivalitet mellan Preussen och Napoleon III:s Frankrike
om den politiska ledningen på kontinenten. Bismarck
önskade ett avgörande. I förlitan på Preussens
överlägsna rustningar - kort förut prövade i krigen mot
Danmark och Österrike - framlockade han en öppen
konflikt i anslutning till den spanska
tronföljdsfrågan. I det beryktade »Emstelegrammet» gav Bismarck
en oriktig och för den franska nationalkänslan
sårande framställning av ett möte mellan konung
Vilhelm av Preussen och den franske ambassadören.
Resultatet blev en fransk krigsförklaring. De tyska
staterna slöt enigt upp kring Preussen, som stod väl
berett för det krigiska företaget. Det franska
försvars-väsendet lämnade däremot åtskilligt övrigt att önska;
mot tyskarnas 440 000 man starka härsmakt kunde
man blott ställa upp omkring 300 000 man. På tyska
sidan förfogade man vidare över en framstående
fältherre, Helmuth von Moltke, vilken både Mac Mahon
[makmaång’] och Bazaine [basä’n] var underlägsna.
De tyska vapnen vann också en snabb framgång.
Bortsett från en obetydlig fransk framstöt mot Saar
kom hela kriget att utkämpas på Frankrikes jord.
Efter en rad segerrika drabbningar inneslöts en av de
franska arméerna vid Sedan [sadang’]. Även kejsar
Napoleon III var vid dess kapitulation tvungen att gå
i tysk krigsfångenskap. När underrättelserna om denna
förkrossande motgång nådde Paris, vände sig
folkstämningen mot monarkin, ehuru kejsaren själv icke
velat kriget. Ett oblodigt upplopp bragte kejsardömet
på fall, och 4 september 1870 kunde den unge
advokaten och politikern Léon Gambetta [gangbäta’j
utropa republiken. Gambetta, som först blev
inrikesminister och senare även krigsminister, lyckades den
7 oktober lämna Paris och i luftballong passera de
tyska arméerna, som vid mitten av september helt
inneslutit den franska huvudstaden. Stora truppmassor
uppbådades men de var oövade och kunde inte mäta
sig med de tyska styrkorna. I slutet av oktober
kapitulerade Bazaine med sin armé vid Metz, och i slutet
av jan. 1871 måste Paris efter lång belägring ge sig.
Redan dessförinnan hade Bismarck tack vare
framgångarna under kriget kunnat slutföra Tysklands
enande. Den 18 januari hyllades Vilhelm I avPreussen
i spegelsalen i Versailles av furstarna i de övriga tyska
staterna såsom tysk kejsare.
Freden blev hård för Frankrike. Krigsskadeståndet
på 5 miljarder francs betalades visserligen snabbt,
men Frankrike måste avstå stora delar av Lothringen
och hela Elsass (utom Belfort) till Tyskland.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
