Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredsfrågan och fredsrörelsen — kan kriget avskaffas? - Fredsorganisationer - Svenska FN-föreningen Mellanfolkligt Samarbete - Världsfederalismen - Paneuroparörelsen - Lång väg till världssamhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 94 FREDSFRÅGAN _________________________________
bundet för kristet samhällsliv (bildat 1918), anslutet
till Internationella försoningsförbundet. En rent
kvinnlig sammanslutning är den 1919 bildade svenska
sektionen av Internationella kvinnoförbundet för fred
och frihet (IKFF). Bland övriga fredsorganisationer
märks Stiftelsen Fredshögskolan, som arbetar för
fredsberedskap genom fostran till samarbete. Ett
gemensamt informationscentrum fick de svenska
freds-organisationerna och folkrörelserna 1929 i
Informationsbyrån Mellanfolkligt Samarbete för fred (IMS),
som utgett skrifter, ordnat kurser och konferenser
m. m.
Svenska FN-föreningen Mellanfolkligt Samarbete
Under mellankrigstiden verkade ett par
fredsorganisationer i syfte att sprida kännedom om
Nationernas förbund och för att stärka det kollektiva
säkerhetssystem vartill grunden lagts i förbundets stadga.
Dessa organisationer {Svenska föreningen för
Nationernas förbund, Världssamling för fred - svenska
kommittén och Nordiska föreningen Mellanfolkligt
Samarbete för fred’) sammanslöt sig 1944 till
Föreningen Mellanfolkligt Samarbete för Fred (FMS),till
vilken ett femtiotal riksorganisationer, bl. a. KF, LO
och IOGT, anslutit sig. FMS fick alltså karaktären av
en samorganisation, som står folkrörelserna till tjänst
i fråga om upplysning i internationella frågor. FMS
åtog sig efter andra världskrigets slut att även
tjänstgöra som FN-förening i Sverige och vann i denna
egenskap anslutning till FN-föreningarnas världsförbund
(World Federation of United Nations Association), som
1951 höll sin kongress i Stockholm. Rörelsens organ är
tidskriften Världshorisont. Till FMS är även anslutna
federalistiska strävanden genom Sveriges Världsf
ede-ralister (SAV) och Europarörelsens Svenska Råd.
Är 1954 ombildades FMS under namnet Svenska
FN-föreningen Mellanfolkligt Samarbete.
Världsf e deralismen
Genom händelseutvecklingen under och efter det
andra världskriget har fredsfrågan kommit i ett
delvis nytt läge. Atombombens och andra
massförstörel-semedels tillkomst har framkallat starka rörelser för
en världsordning som kan skydda mänskligheten och
civilisationen från undergång. Dessa strävanden, vilka
omfattas av den anglosaxiska världens vetenskapliga
elit, av åtskilliga politiker av världsformat samt av
talrika grupper inom de flesta folk och
samhällsklasser, har sedan 1946 samordnats och organiserats i
världsfederalismen (Movement for World
Government), vars mål är en världsrepublik under en
världs-regering och en världslag, allt på demokratisk grund
och efter fria överenskommelser mellan folken.
Världsfederalismen har numera talrika anhängare
i de demokratiska ländernas parlament såväl i
Europa som i andra världsdelar, framför allt i Amerika
och i de brittiska dominierna. Man räknar med att
parlamentarikergrupperna, bland vilka även Sverige
är representerat, tillsammans skall kunna
åstadkomma åtminstone ett »inofficiellt» världsparlament i och
för utarbetande av en konstitution för en
världsre-gering, vilken konstitution sedermera skall
föreläggas FN och regeringarna i förhoppning att det skall
visa sig möjligt att förvandla FN till en federativ
världsorganisation.
Paneuroparörelsen
En annan gren av den federalistiska rörelsen
representeras av strävandena att åstadkomma en
Europa-federation. Under mellankrigsåren var denna idés
främste representant österrikaren Coudenhove
Ka-lergi, som grundade Paneuroparörelsen, till vilken
bl.a. Briand anslöt sig. Efter andra världskriget
upptogs tanken bl. a. av Churchill, som ställde sig i
spetsen för en organisation United Europé, som byggts
upp av ledande representanter för skilda politiska
partier, religiösa samfund och folkrörelser. Är 1949
nådde dessa strävanden ett politiskt betydelsefullt
resultat genom bildandet av Europarådet. Till detta har
ett tiotal västeuropeiska stater, däribland de
skandinaviska, anslutit sig. Europarådet kan betraktas som
en regional sammanslutning inom FN. Rådet
behandlar europeiska samarbetsfrågor på skilda områden,
dock icke det militära.
Lång väg till världssamhället
Fredsarbetets mål är att åstadkomma en sådan
organisation i världen att fred, frihet och välstånd råder.
För många människor ter sig detta arbete i nuvarande
läge som en utopisk strävan. Målet får emellertid inte
släppas ur sikte, och i allt vidare kretsar framstår
världsfederalismen som fredsrörelsens kungstanke.
Det är emellertid uppenbart att världssamhället inte
kan organiseras annat än etappvis. Betydelsefulla led
i denna strävan är t. ex. de nordiska
samarbetssträ-vandena, Europarörelsen och verksamheterna inom
FN.
Det svåraste hindret i vägen för såväl FN som
världsfederalismen är den akuta motsättningen mellan
väst- och östmaktsblocken. Samtliga de
fredsorganisationer, som ovan behandlats, har vuxit upp i
Västerlandet och betraktar demokratiska fri- och rättigheter
i västeuropeisk mening såsom självklara
grundelement i en fredlig ordning. Utifrån den politiska och
sociala idévärlden i östmaktsblocket har byggts upp
en s. k. världsfredsrörelse, till vilken t. o. m. ett
mindre antal personer i västdemokratierna anslutit sig.
Utan tvivel är det angeläget att motsättningarna
mellan väst och öst mildras, men det gäller att se upp
med organisationer som utnyttjar fredsnamnets
good-will men i verkligheten är osjälvständiga
redskap i politiska makthavares händer.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
