Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihet — frihet är det bästa ting - Har människan en fri vilja? - Fatalisten och ödet - Henri Bergson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIHET II95
FRIHET AR DET BASTA TING
FrIHET. Att en människa i en viss situation
handlar fritt, betyder - vagt talat - att hon kunde handla
annorlunda än hon faktiskt gör, nämligen om hon ville
handla annorlunda. Att en människa fritt fattar ett
visst beslut eller att hennes vilja är fri, betyder, att
hon kunde ha fattat ett annat beslut eller kunde ha
velat något annat.
Har människan en fri vilja?
Frågan om människan är fri i sina handlingar och
i sin vilja spelar en central roll i de flesta filosofiska
och religiösa åskådningar. I allmänhet har det icke
varit blott fakta och sakskäl som förmått folk att
ansluta sig till åsikten, att människan är fri
(indeter-minismen), eller till den motsatta åsikten, att hon är
ofri (determinismen). Indeterministerna har
vanligen önskat, att människan måtte vara fri, medan
de-terministerna önskat motsatsen. Både tron på frihet
och tron på ofrihet har haft karaktären av filosofiska
önskedrömmar, och har omfattats med religiös trosglöd.
På vad sätt kan våra önskningar engageras i fråga
om människans handlings- och viljefrihet?
Nuförtiden är det kanske framför allt moraliska problem som
förmår människor att grubbla över friheten. Endast
om människan är fri, är hon - brukar man anse -
ansvarig för sina handlingar: endast då kan man påstå,
att hon ådrar sig moralisk skuld, när hon handlar
orätt, eller moralisk förtjänst, när hon handlar rätt.
Ja, endast då kan över huvud taget moraliska normer
gälla för det mänskliga livet: endast om människan
genom sin frihet har möjlighet att vilja och handla på
ett annat sätt än hon faktiskt gör, kan det vara en
plikt för henne att handla på det eller det sättet.
Denna tankegång kan motivera antingen en
indeter-ministisk eller en deterministisk tro beroende på
individens temperament. För moralisten, som anser det
nödvändigt och finner ett nöje i att fälla moraliska
domar över sig själv och andra, ter sig frihetens
verklighet som en förutsättning för hans verksamhet. Han
kanske också fruktar, att mänskligheten i gemen
skulle kunna resonera bort sina pliktkänslor, om den
började tvivla på friheten. Den som på förhand
protesterar mot en moralistisk livsinställning kan genom
samma tankegång bringas att förkasta tron på
friheten. Om människan icke är fri, så kan ingen döma
henne för hennes liv. Denna stundom trösterika tanke
har uttryckts av den persiske skalden Omar Khayyam
från 1100-talet i hans diktcykel Rubåiyåt:
Vår blick är skum, och föga vi förstå.
Vår fot oss bär blott dit vi måste gå,
ty orsakslagen ingen än har rubbat.
Hur djärvs vårt fel du kalla synd ändå?
Determinismen har ofta ansetts medföra större
mildhet vid det moraliska bedömandet. I stället för att
ägna sig åt den ofruktbara och ofta grymma
sysselsättningen att fördöma människornas redan begångna
fel kan deterministen - har man menat - med gott
samvete rikta blicken framåt och söka undanröja de
orsaker som betingat dessa fel.
Fatalisten och ödet
Emellertid har människornas önskningar
engagerats i frihetsproblemet också på många andra sätt.
Om människan icke vore fri, så vore det icke — har
man sagt — hon själv som bestämde över sitt liv. Hon
vore då blott en lekboll i andra krafters händer. Ofta
har determinismen antagit formen av en ödestro
(fatalism’)-. ett över människorna stående öde leder deras
liv enligt en i förväg utstakad bana oberoende av
människornas egna göranden och låtanden. Också denna
tankegång kan motivera motsatta inställningar till
friheten. Ödet kan betraktas såsom något hemskt och
fruktansvärt. För att förlossas från fruktan för ödet
måste man tro på människans frihet. Men ödet kan
också anses skänka dispens från bekymmer för
framtiden: eftersom vad som skall ske kommer att ske
när stunden är inne, så tjänar det ingenting till att
oroa sig. Denna tanke skänker fatalisten ett
paradoxalt lugn.
Det finns många andra känslomässiga skäl som
gjort indeterminismen eller determinismen attraktiv
i olika människors ögon. Friheten anses ofta stå i
motsats till orsaksbestämdhet. I den mån ett förlopp i
naturen är bestämt av orsakslagar, kan det -
åtminstone teoretiskt sett - i förväg beräknas. (Om man
t. ex. exakt kände till alla de faktorer som påverkar
en projektil - massa och tyngdpunkt,
utgångshastig-het, luftmotstånd, vindarnas riktning och styrka etc.
- så skulle man teoretiskt sett i förväg kunna
beräkna vilken bana projektilen kommer att följa.) Där
frihet råder, gäller - menar man - icke orsakslagar,
och där kan man därför inte heller i förväg beräkna
vad som kommer att hända. För dem som älskar
överraskningens och äventyrets tjusning är detta ett skäl
att tro på friheten. För den som tycker om trygghet
och beräknelighet kan det vara ett skäl att ta avstånd
från tron på frihet.
Henri Bergson
En av frihetens mest lyriska och inflytelserika
förespråkare under 1900-talet har varit den franske
filosofen Henri Bergson [bärgsån’] som även påverkat
svensk skönlitteratur (t. ex. Sigfrid Siwertz och
Hjalmar Bergman). Enligt Bergson innebär de orsaks-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
