Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihet — frihet är det bästa ting - Våra oförytterliga friheter - Frihetstiden — ett omstritt och misskänt tidsskede - Riksens maktägande ständer - Hattar och mössor - Hattarna prövar krigslyckan och främjar industrin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIHETSTIDEN 1199
mot kritik och opposition. (I Japan kunde man häktas
för farliga tankar, även om de aldrig uttalats i ord.)
Striden mellan vetenskapen och kyrkorna pågår ännu
på många håll i världen.
Se vidare Demokrati.
b) Föreningsfriheten. Härmed menas
individernas frihet att bilda privata organisationer för att
genomföra olika gemensamma syftemål; de har
så
lunda rätt att sammansluta sig i t. ex. ideella och
politiska föreningar.
c) Den personliga friheten. Med denna frihet menar
man framför allt vad som ibland också betecknas
såsom rättssäkerhet, dvs. säkerhet för individen mot
godtyckliga ingrepp på hans person från statsmaktens
sida. Det är framför allt denna personliga frihet som
kännetecknar »rättssamhället».
ETT OMSTRITT OCH MISSKÄNT TIDSSKEDE
Frihetstiden kallas det skede i vår historia som
börjar med Karl XH:s död och slutar med Gustav
HI:s revolution. Det fick sitt namn därav, att landet
nu var befriat från det kungliga enväldet, att folket
styrde sig självt genom de maktägande ständerna. Det
var en tid av stora motsättningar, av storslaget
framåtskridande på många områden, revolutionerande
ny-daningsarbete på såväl det politiska, sociala och
ekonomiska som det andliga och kulturella planet. Men
också en tid då svåra missförhållanden frodades, som
ofta helt skymmer blicken för det goda som
uträttades. En tendentiös historieskrivning skulle ända fram
till början av 1900-talet huvudsakligen syssla med
frihetstidens skuggsidor och därigenom medverka till
att denna märkliga epok kommit att framstå närmast
som en nedgångs- och förfallsperiod.
Inom statsvetenskapen framstår den svenska
frihetstiden som ett synnerligen märkligt skede. Det var
första gången i Europas historia som ett i sina
grunddrag konstitutionellt statsskick skulle genomföras i
anslutning till en skriven statsförfattning. Över huvud
är frihetstidens grundlagstiftande ytterst märkligt ur
flera synpunkter. Den svenska ståndsriksdagen
skapade här nästan utan förebilder en revolutionerande
nyhet: den skrivna konstitutionen, som ej blott i
likhet med äldre författningstexter reglerade
statsförvaltningen och vissa ordningsfrågor utan i
grundlags-form stadfäste fundamentala principer för
maktutövningens fördelning.
Riksens maktägande ständer
I politiskt avseende dominerades skedet helt av
»riksens maktägande ständer». Att all makt kom att ligga
hos riksdagen, väsentligen dock hos de tre högre
stånden, var väl i och för sig en ganska naturlig reaktion
efter enväldets alla krigstyngda år. Men frihetstidens
kungar, Fredrik I och Adolf Fredrik, ansträngde sig
föga och hade ej heller orkat att uppbära Karlarnas
fallna kungamantel.
Hattar och mössor
Efter Karl XH:s död blev rikets egentlige
styresman Arvid Hom (se d. o.), som förde en utpräglat
fredlig politik och på förbluffande kort tid
möjliggjorde en återhämtning efter den utarmning som
drabbat landet genom de karolinska krigen. Under Horns
tid slutfördes också det väldiga lagarbete, 1734 års
lag, som alltjämt utgör grundstommen i vår svenska
rättsordning. Småningom framväxte dock ett mot
Horn oppositionellt inställt parti, som drömde om att
genom krigiska bragder återställa Sveriges
stormaktsvälde. De mest framträdande ledarna för detta parti
var Carl Gyllenborg, som var bättre diplomat än
politiker, K. G. Tessin, A. von Fersen m. fl. När kung
Fredrik, hos vilken dessa herrar var väl anskrivna,
en gång föraktfullt kallade Horn och hans
meningsfränder för »nattmössor», anammades detta öknamn,
vanligen förkortat till »mössorna», med förtjusning
av det gyllenborgska partiet, vars medlemmar själva
kallade sig »hattarna». 1738 lyckades de störta den
gamle Horn, varefter Carl Gyllenborg blev
kanslipresident, vilket närmast motsvarar våra dagars
statsminister. Nu lyckades hattarna om också med stora
ansträngningar hålla sig i ledande ställning i nära
trettio år.
Hattarna prövar krigslyckan och främjar industrin
Hattarna var utpräglat krigiska och lyckades snart,
sedan de slutit förbund med Frankrike, få till stånd
Jag försäkrar att jag tänker grunda min
myndighet med mildhet och rättvisa uti undersåtarnas
hjärtan, och att jag i synnerhet haver en osmak
för den så kallade suveräniteten eller det
oinskränkta konungsliga enväldet, det jag alldeles
förkastar, och är nöjd att detsamma aldrig i eviga
tider uti Svea Rike åter må införas: tänkandes
och lovandes jag att styra och regera efter riksens
stadgar samt de besluter och den regeringsform,
vilka nu eller framdeles av Sveriges Rikes ständer
kunna varda författade.
Ulrika Eleonora i brev till ständerna
innan hon valdes till drottning 171g.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
