Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetstiden — ett omstritt och misskänt tidsskede - Hattarna prövar krigslyckan och främjar industrin - Inre maktkamp och nytt krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1200 FRIHETSTIDEN
Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika
var i de flesta avseenden
varandras motsatser. Kungen var
fridsam, bekväm och måttligt
begåvad, drottningen — en syster
till den mäktige Fredrik den
store — var snillrik och äregirig.
Hon kämpade förbittrat och
impulsivt för en utvidgning av
kungamakten men måste till
slut ge upp striden under
förödmjukande former. — De båda
porträtten är utförda av den
ypperlige porträttmålaren
Lorens Pasch d. y.
ett angreppskrig mot Ryssland (1741-43) i
förhoppning att återerövra vad som förlorats under Karl XII.
Då kriget fick en allt annat än lycklig utgång, kunde
hattarna bevara sin maktställning endast genom att
vältra skulden för det misslyckade fälttåget på de
stackars generalerna, Buddenbrock och Lewenhaupt,
vilka ställdes inför krigsrätt och avrättades.
Som ett försonande drag i hattarnas politik står
deras intensiva arbete på att främja industrin.
Hattarna trodde orubbligt på merkantilismen som allena
saliggörande, dvs. att handel och industri var de
viktigaste näringarna. Blott importen ej översteg
exporten, blott ingen »underbalans i handeln» förekom,
skulle riket nå välstånd. Höga tullar, importförbud
och »överflödsförordningar» av olika slag får ses mot
bakgrunden av denna teori. För att minska behovet av
utländska varor började man t. ex. med tobaksodling
och silkesmaskavel på Ladugårdslandet (nuv.
Östermalm i Stockholm). Enklare klädvanor föreskrevs.
»Svensker man i svensk dräkt!» blev slagordet.
Hur långt teorier och bestämmelser kunde leda i
praktiken visar det drastiska exemplet, då en fattig
soldatänka från Gamla Uppsala dömdes till 28
dagars fängelse vid vatten och bröd, därför att hon vågat
visa sig vid kyrkan i en huvudspets som varit en
finger för bred mot vad gällande förordningar
stadgade. En lyx av detta slag bedömdes tydligen som
vådlig för landets näringsliv!
Den inhemska handeln och industrin uppmuntrades
på alla vis. Ostindiska kompaniet - grundat redan på
Arvid Horns tid - och medelhavssjöfarten fick
myndigheternas fulla stöd, och den svenska handelsflaggan
vajade på allt flera hav. Det är nu trävaruindustrin
gör sin blygsamma start vid de norrländska älvarna,
och man följer Jonas Alströmers initiativ och
anlägger textilfabriker och spinnerier. Så länge hattarna
satt vid makten beviljade riksdagen - ty det var ju
där den egentliga makten låg - frikostiga understöd
åt företagare landet runt. En och samme fabriksid-
kare kunde få statliga premier eller lån till både
anläggning av fabriken, inköp av råvaror och export av
den färdiga produkten. I sin iver att hjälpa gjorde
hattarna industrin så beroende av de statliga
anslagen, att den längre fram visade sig inte kunna stå på
egna ben. - Trots hattarnas otvetydiga intresse för
handel och industri måste i rättvisans namn sägas, att
de också hade tankarna på jordbruket: storskiftet
-bestämmelser om att en bonde skulle ha sin jord i ett
sammanhängande stycke eller i så få lotter som
möjligt - påbjöds 1757 och räknas som en av
frihetstidens betydelsefullare reformer.
Inre maktkamp och nytt krig
När Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika kommit på
tronen, fick hattarna rida ut sin andra stora politiska
kris. Den unga drottningen kunde ej finna sig i den
underordnade roll som ständerväldet lät monarken
spela utan samlade kring sig ett »hovparti», som
genom en statskupp (1756) skulle störta hattarna och
ge kungen ökad makt. Till de förtrogna hörde Erik
Brahe, översten vid Livregementet till häst.
Revolu-tionsplanen förråddes emellertid av en drucken
underofficer, och under stora förödmjukelser för
kungaparet ledde en riksens ständers kommission
utredningen. Brahe och hans olycksbroder dömdes till
döden. De avrättades på Birger Jarls torg på
Riddar-holmen, medan trupper ur överstens eget regemente
bildade häck kring schavotten. Så föga litade man
emellertid på dessa, att artilleriet under den trogne
hatten Augustin Ehrensvärd stod uppställt nere på
Munkbron med kanonerna riktade mot torget.
Vid denna tid stod hattarna på höjden av makt och
ära. Men när de 1757 i hopp om att återerövra
Pommern sällade sig till Fredrik den stores talrika
fiender, fortsatte de yttre motgångarna. Karolinernas
ättlingar skördade inga lagrar på den tyska jorden, och
rikets finanser råkade i hopplös oreda. Inom själva
hattpartiet uppstod splittring, en del närmade sig ho-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
