Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fri idrott — den yppersta bland idrotter - När Balck upptäckte den fria idrotten - Idrottsreglernas fundament - Olympiska spel föder världsidrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1204 FRIIDROTT
IDROTTSREGLERNAS FUNDAMENT
Tävlingar är öppna endast för amatörer.
Löpningar äger som regel rum på kolstybbsbana.
Lopp över längre sträckor än sprinterdistanser skall
ske på rundbana. (Det vanligaste banmåttet är 400 m.)
Man löper banan åt vänster. Distanser t. o. m. 440
yards löpes på skilda banor.
Tid tages med tre klockor på segraren, ev. även på
övriga deltagare. Den mellersta tiden gäller.
Vid lopp över mer än 1 000 m får tid ej noteras i
udda tiondelar.
Pace (draghjälp) får ej förekomma av löpare som
ej är med i tävlingen.
I häcklöpning 11 o m är häckarnas antal 1 o och deras
höjd 106,7 cm, i häcklöpning 400 m även 10 st. 91,4
cm höga, i häcklöpning 200 m samt 80 m för damer
används 10 resp. 8 häckar, 76,2 cm höga.
I hinderlöpning 3 000 m skall under de sista 7
ban-varven finnas 5 hinder (91,1—91,7 cm höga, minst
3,66 m breda) pr varv. Ett av dessa, helst placerat
som nr 4 pr varv och alltid i sista kurvan, skall vara
en vattengrav (3,66 m i fyrkant). Vattengraven skall
föregås av ett hinder, och nedanför detta skall gravens
djup vara 76 cm, varifrån botten sluttar uppåt mot
markytan. Alla hinder får bestigas. Det sista skall stå
8 m från mål. Världsrekord noteras ej.
Som startsignal används skott. Den som två gånger
startat före skottet utesluts ur tävlingen.
Ansatsbanan i längd-, höjd- och stavhopp samt
spjutkastning är obegränsad. Kula stötes, och vikt samt slägga
kastas ur cirkel med 213,5 cm diameter, diskus kastas
ur cirkel med 250 cm diameter. Om kastaren träder
utanför ringen eller trampar på ringen, är kastet
ogiltigt. Kastaren skall med full balans gå ur ringens bakre
hälft.
Vid längd- och trestegshopp skall hoppet resp, kastet
mätas från nedslagsplatsen vinkelrätt mot
ansatsgrän
sen. Vid diskus-, slägg- och viktkastning skall
måttbandet sträckas från nedslagsplatsen till ansatscirkelns
mittpunkt men avläsas vid ansatsgränsen. Ett liknande
förfaringssätt används numera vid den nya, bågformiga
ansatsgränsen i spjutkastning.
I stafettlöpning skall stafetterna avlämnas inom ett
område av 20 m, dvs. 10 m på vardera sidan av
delsträckans mål.
För att rekord skall godkännas, skall tävlingen vara
utlyst och upptagen i tävlingens tryckta dagsprogram
med deltagarnas namn utsatta. Godkända funktionärer
skall tjänstgöra, hjälpande medvind får ej förekomma,
lutning får ej finnas på löp-, hopp- eller kastbanor.
Rekordanmälan skall ske på fastställd blankett, som
inskickas till Svenska Fri-Idrottsförbundet. För ev.
världsrekord översänder förbundet blanketten till
Internationella Idrottsförbundets regel- och
rekordkommitté.
Kastredskap skall ha följande vikt och mått:
Spjut för män: längd 260 cm, vikt minst 800 g; för
damer: längd 220 cm, vikt minst 600 g.
Diskus för män: diameter 21,9 cm, vikt 2 kg,
tjocklek på mitten 44 mm; för damer: diameter 18 cm, vikt
1 kg, tjocklek på mitten 37 mm.
Kula för män: minimivikt 7,257 kg; för damer:
mi-nimivikt 4 kg.
Slägga: minimivikt 7,257 kg, stållinans längd högst
1,22 m.
Vikt: minimivikt 25,401 kg, handtagets tjocklek 13
mm, sidorna i dess triangel högst 184 mm långa.
Längre sträckor än 30 km får ej löpas på rundbana.
Rekord i maratonlöpning (så gott som alltid 42 195
m) noteras ej.
Den som tangerar ett redan förut satt och godkänt
världsrekord erkännes som världsrekordinnehavare.
Efter Internationella idrottsförbundets bildande på J. S. Edströms initiativ 1913 erhöll de olympiska tävlingsreglerna
internationell auktoritet. De viktigaste av dessa återges här sådana de efter hand justerats under årens lopp.
Ungefär samtidigt med att idrotten kom till Sverige,
vann den också insteg i Norge och Danmark, och
utvecklingen var tämligen likartad. Samarbete kom rätt
snart till stånd, och särskilt sporrade tävlingarna om
den av hovstallmästare James Fredrik Dickson i
Göteborg skänkta vandringspokalen i löpning 1 eng. mil.
Olympiska spel föder världsidrott
Världens första stora internationella kraftmätning
var den match som arrangerades 1895 på Manhattan
Field i New York mellan New York Athletic Club och
London Athletic Club, Nya och Gamla världens
ledande föreningar. Amerikanerna vann samtliga elva
grenar.
Med de första olympiska spelen i Aten 1896 tog den
fria idrottens internationella utbredning verklig fart.
För att erhålla internationell anslutning till dessa spel
måste gemensamma regler och mått införas, och detta
bidrog givetvis att stimulera intresset. Trots motstånd
från de anglosaxiska länderna bestämde sålunda 1896
års olympiska kommitté, att samtliga tävlingar skulle
arrangeras på meterdistanser, liksom metersystemet
skulle vara det officiella vid alla resultats
uppmätande. Distanserna i löpningarna hade redan tidigare
i Europa avrundats till ungefär desamma som
engelsmännen lanserat.
Den engelska favoritdistansen har av ålder varit
milen (1 mile = 1 609,3 m)j och de populära
brittiska distanserna blev tidigt delar av milen samt
givetvis distanser på flera mil.
De brittiska distanserna och motsvarande
kontinentaleuropeiska är:
100 yards (91,44 m) — 100 m
220 yards (201,17 m) — 200 m
440 yards (402,34 m) — 400 m
880 yards (804,7 m) - 800 m
1 mile (1 609,3 m) — 1 500 m
2 miles (3218,6 m) — 3000 m
3 miles (4 828,0 m) — 5 000 m
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
