Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fri idrott — den yppersta bland idrotter - Sveriges största idrottsmän - Friktion — varför slutar ett klot att rulla?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1214 friktion
landslagskapten, världsrekordman på no och 400 m
häck, genom sitt strålande exempel och sin segervilja
ett föredöme på idrottsbanan. Han var också den
förste som belönades med Svenska Dagbladets
guldmedalj för »årets främsta svenska idrottsbragd», då
han 1925 vann sju svenska mästerskap.
1930-talet dominerades till att börja med av
dis-kuskastarna Harald Andersson och Gunnar »Kinna»
Bergh, sprintern Lennart Strandberg; som 1934-47
vann 23 svenska mästerskap individuellt på 100 och
200 meter samt tangerade världsrekordet på 100, den
okuvlige 400-meterslöparen Bertil von Wachenfeldt,
den tekniske och segersäkre häcklöparen Håkan
Lid
man, som 1934-44 vann 11 SM i sin gren och satte
Europarekord med 14 sek. jämnt.
Under 1940-talet dominerade de svenska
medeldis-tanslöparna med Hägg och Arne Andersson i spetsen,
häcklöparen Rune Larsson, den olympiske
trestegs-segraren Arne Åhman och stavhopparen Ragnar
Lundberg. Den sistnämnde har varit 1950-talets mest
segerrika svensk i fri idrott. Kastaren Roland Nilsson,
de ypperliga höjdhopparna G. Svensson, A. Ljungqvist
och B. Nilsson, 400-meterslöpama G. Brännström,
L.-E. Wolfbrandt och T. Ekfeldt samt
långdistans-löparna B. Albertsson och G. Jansson förtjänar också
att nämnas.
VARFÖR SLUTAR ETT KLOT ATT RULLA?
Friktion. Ett krocketklot, som fått ett slag av
klubban, rullar ett stycke på planen med allt mindre
fart och stannar till sist. Om klotet med samma
ut-gångshastighet hade rört sig på glatt is, skulle det ha
rullat en mångfaldigt längre sträcka, innan det
stannat. Ja, om isen vore fullkomligt glatt och om luften ej
gjorde något motstånd, skulle klotet tack vare sin s. k.
tröghet fortsätta att rulla rakt fram med oförändrad
hastighet. Att klotets fart i verkligheten oavlåtligt
minskas, beror - utom på luftens jämförelsevis ringa
motstånd - på större eller mindre ojämnheter hos
planen och klotet, vilka griper in i varandra och
därigenom alstrar ett motstånd mot rörelsen. Detta
motstånd kallas friktion.
Om klotet i stället för att rulla fram tvingas att
glida, bromsas dess rörelse mycket fort. Friktionen
vid rullning är mycket mindre än friktionen vid
glidning. Därför är åkdon försedda med hjul, och tunga
föremål brukar förflyttas medelst rullning på runda
stavar (valsar). Av samma skäl låter man axlarna i
exempelvis en cykel vila på ringar av kulor (kullager).
Fastän friktionen ofta ger sig till känna som ett
hinder, är den i många fall till god hjälp. Utan
friktion skulle föremål, som vi vill fasthålla kännas hala
som ålar. Spikar och skruvar vore till föga gagn,
möbler och hus skulle ramla isär. Kraftöverföring
medelst hjul och remmar förutsätter friktion, flertalet
bromsanordningar likaså. Vi vet hur svårt det är att
röra sig på ett glatt golv eller en blank is. Utan
friktion skulle vi inte komma uppför den minsta backe
eller våga oss utför en slultning. När det första
lokomotivet byggdes i England, påstod man tvärsäkert i
parlamentet, att det aldrig skulle kunna röra sig ur
fläcken på den glatta rälsen. I själva verket måste
släpfriktionen mellan lokomotivets hjul och skenorna
vara så stor, att den kan övervinna hela tågsättets
tröghet, dvs. det motstånd som detta gör mot att
övergå från vila till rörelse. Emedan denna släpfriktion
ökas med lokomotivets vikt, förmår ett tyngre
lokomotiv sätta igång ett större tågsätt. Friktion på orätt
plats är som sand i ett urverk, men i den värld vi
lever i skulle vi inte komma något vart utan friktion.
Friktionen uppträder inte blott vid fasta kroppars
rörelse utan även vid rörelse i vätskor och gaser, såväl
inom dessa var för sig som då de är i beröring med
varandra eller med fasta kroppar. Det är friktionen
mellan luft och vatten som utgör grunden för
havsvågornas uppkomst. Att friktion förefinns inom en
vätska, kan man lätt iaktta, t. ex. vid omröring upptill
i en fylld tekopp, varvid små teblad eller osmälta
sockersmulor på bottnen inom några ögonblick kommer i
rörelse. De övre vätskeskiktens rörelse har därvid
a b c
Strömning av vatten kring a) en plan, cirkelformig skiva, b) ett sfäriskt skal samt c) en kropp av strömlinjeform, som
uppenbart åstadkommer den minsta störningen av vattenpartiklarnas förut raka banor.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
