Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frikyrkorörelser — de frikyrkliga väckelsernas historia - De första läsarna och konventikelplakatet - Carl Olof Rosenius och nyevangelismen - Svenska missionsförbundet - Paul Peter Waldenström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 2 I 8 FRIKYRKORÖRELSER__________________________________________________________________
framträdde starka väckelserörelser, t. ex. den
kyrkliga väckelsen i Västergötland eller rörelser knutna
till Schartaus och Wieselgrens namn.
Den senare hälften av 1800-talet fick se den fria
andliga rörelsens starka expansion men också dess
splittrande. Tidigt började två huvudlinjer skönjas
bland läsarfolket. Den ena var den lågkyrkliga och
lutherska linjen, där man ville hålla fast vid kyrkans
bekännelse och även manifestera sitt nationella
sinnelag. Denna linje representerades främst av
Evangeliska fosterlandsstiftelsen (bildad 1856). Den andra
huvudlinjen blev baptistisk och fick sina företrädare
i baptistförsamlingarna, som från 1848 började bildas
i landet. Vid sidan av dessa löper småningom ännu
en linje, som har med alla de s. k. helgelserörelserna
att göra. Se uppställningen s. 1216.
Svenska missionsförbundet
Man har ibland litet försmädligt menat, att Svenska
missionsförbundet karakteriseras av att det ingen
karaktär har. Så alldeles riktig är nu knappast den
karakteristiken, låt vara att den tar sikte på
förhållandet, att missionsförbundet saknar och
tillbakavisar varje formulerad trosbekännelse.
Redan den historiska bakgrunden till
missionsförbundets uppkomst var sådan, att den satte sin prägel
på den nya organisationen. I missionsföreningarna,
som bildade det nya förbundets yttre förutsättningar,
härskade den fria, lutherska och evangeliska
kristen-domssynen, som Rosenius och Evangeliska
fosterlandsstiftelsen företrädde. Fanns där någon skillnad,
låg den däri, att man på en del håll ville dra
konsekvenserna av den lekmannaverksamhet och
förkunnelse som nyevangelismen och Rosenius kommit med
och därigenom fullfölja det påbegynta verket. Den fria
verksamheten hos Rosenius tenderade att bli
frikyrklig och inte bara inomkyrklig. Separatismen tog sig
här och var uttryck i att man började hålla enskilda
nattvardsgångar med eller utan präst. Också bildande
av friförsamlingar började man praktisera.
Paul Peter Waldenström
Det var i den situationen som lektor Paul Peter
Waldenström blev en andlig vägledare för stora
skaror. Han hade vid Rosenius’ död 1868 utsetts till
Pietistens redaktör. Den ställningen gjorde honom
med ens till en centralgestalt inom nyevangelismen.
Med fullt register spelade han till att börja med på
alla de strängar som hörde till den typiska
rosenian-ska förkunnelsen. Så mycket starkare blev oron, när
han 1872 började låta höra nya tongångar, främst med
avseende på försoningen. Han som förut hade lärt den
objektiva försoningen, dvs. att Kristus genom sitt
lidande och sin död betalt världens syndaskuld och
stillat Guds vrede, förnekade nu detta. Och han vände sig
emot läran, att världen var försonad med Gud. Gud
behövde icke försonas, hans vrede icke blidkas.
Världen var icke frälst i Kristi död en gång för alla. Vad
som skett var att Gud i sin outgrundliga och av intet
motiverade kärlek sänt sin Son till världens
frälsning, så att var och en som trodde på honom kunde
bli frälst. De som omfattade den gamla tron tyckte,
att en sådan förkunnelse omkullkastade hela den
kristna läran och underminerade
frälsningsgrun-den. Ännu större blev oron, när Waldenström något
senare (1876) höll enskild nattvardsgång i Uppsala
missionshus och sedan förklarade, att sakramenten
varken till plats eller tid eller person vore bundna av
de kyrkliga förordningarna. Under och genom den
uppblossande striden fördes han till en bestämd åsikt
i frågan om vad Kristi kyrka eller församling är. I
sin lära om församlingen såsom öppen för alla sanna
Kristi lärjungar oberoende av bekännelser och
dopuppfattningar vände han sig mot både kyrkan och
baptisterna. Ur denna kamp växte Svenska
missionsförbundet fram. Det bildades 1878. Ursprungligen var
det ämnat att vara ett missionssällskap. Dess uppgift
skulle vara att bereda tillfälle för sådana som icke i
allt kunde bekänna sig till kyrkans lära att utgå som
missionärer till icke kristna folk eller verka som
predikanter i hemlandet. Men det visade sig snart nog,
att missionsföreningsfolket, som slöt sig till
missionsförbundet, helt och fullt omfattade läran om den
kristna församlingen - liksom det väsentligen godtog
Waldenströms syn på försoningen och Guds kärlek.
En genomförd kongregationalistisk
församlings-ordning har sedan tillämpats. Detta innebär, att varje
lokalförsamling råder över sig själv. Den erkänner
ingen annan myndighet över församlingen än Kristus,
församlingens Herre. Men varje församling står
öppen för den som bekänner sig tro på Kristus och får
personligt vittnesbörd av andra för kristet liv.
Församlingarnas självbestämmanderätt har icke hindrat
dem från ett intimt samarbete. För närvarande är
missionsförbundets 1 621 församlingar organiserade i
sexton distrikt, vilkas distriktsföreståndare har att med
råd och upplysningar bistå församlingarna utan att
på dem öva något tvång. Missionsförbundets signatur
har i övrigt varit dess starka intresse för den yttre
missionen. Dess »annandagsinsamlingar» har utgjort
en tydlig manifestation både av vad gemensamt
arbete kan åstadkomma och hur små medel kan växa
till stora summor. De senaste åren har insamlingen
genom missionssparbössor uppgått till över en och en
halv miljon kronor om året. Sitt viktigaste
missions-fält har missionsförbundet i Kongo (Belgiska och
Franska) med 174 missionärer. I Japan har förbundet
omkring 35 missionsarbetare, i Indien ett 20-tal.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
