Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frukter och bär — skogens och trädgårdens läckerheter - Jordgubbear - Krusbär, hallon och vinbär - Körsbär - Äpplen, päron och plommon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1230 FRUKTER och BÄR ______________________________
konservering och tvärtom. Även trädgårdssmultron
förs ofta i handeln. De odlas i olika sorter. De är
ganska rikbärande och lämnar bär under längre tid
på sommaren än de vilda, vilket beror på att de
blommar i flera omgångar.
Krusbär, hallon och vinbär
Krusbären kommer i handeln redan som kart, för
att användas till kompott etc. Genom mjöldaggens
härjningar har våra trädgårdars bestånd av
krusbärbuskar minskat betydligt. Nu är dock de svåraste
verkningarna av denna sjukdom övervunna, sedan man
lärt sig att bekämpa den genom besprutning bl. a. med
formalin. De krusbär som vi odlar är förädlade
former av det förut nämnda vilda krusbäret men
överträffar detta många gånger i fråga om bärens arom
och storlek. Många olika sorters bär finns, varierande
i såväl form som färg.
Trädgårdshallonen är jordgubbarnas efterträdare
på torget och vid våra sommarmiddagar. De
förekommer liksom vinbären i många olika sorter. Dessa
senare utgörs emellertid av två skilda arter, de svarta
vinbären och de röda. Vita vinbär är en varietet av de
röda. De svarta vinbären är mest aromatiska och
åtnjuter sedan gammalt anseende för att vara
hälsobringande. Det är deras höga halt av C-vitaminer som
gör dem synnerligen värdefulla. Vinbär och krusbär
hör till skillnad från andra här nämnda odlade
frukter inte till familjen rosväxter. De hör till släktet Ribes
inom stenbräckomas familj.
Körsbär
Körsbär är av två skilda slag: söta, som härstammar
från fågelbärsträdet, och sura, vilka av Lucullus
infördes från Asien till Rom. Till »sötkörsen» hör de
fastköttiga bigarråerna och de lösköttiga
hjärtkörs-bären, båda med stora röd-, gul- eller svartfärgade
frukter. Dessa sorter har sitt största värde som färsk
frukt. »Surkörsen» är särskilt lämpliga till
konservering, då både de mörka brunbären, skuggmorellerna
och de ljusa klarbären ger värdefulla produkter med
frisk smak.
Äpplen, päron och plommon
När trädgårdsbärens tid är förbi, är det frukten som
dominerar på torgen. Äpplen, päron och plommon av
olika sorter lockar oss då. De båda förstnämnda är
urgamla kulturväxter. Man kan därför inte förvåna
sig över att det finns så många olika sorter av dessa
frukter. Man har funnit lämningar av dem redan i de
gamla pålbyggnaderna i Schweiz. Äpplena är tack vare
sin större hållbarhet viktigare som handelsvara än
päronen och odlas därför i betydligt större utsträckning.
Odlar man äppelsorter i lämpligt urval, kan man få
njuta av svenska äpplen från augusti månad till
fram-emot påsk. Svenska päron kan man inte förvara någon
längre tid. Deras säsong är slut före jul. Plommonet
i sina olika former är yngre som kulturväxt, det
härstammar från trakten av Kaukasus. Krikonträdet är
en särskild art, som lämnar mindre frukter. Genom
korsning mellan krikon och plommon har en mängd
plommonsorter framställts. Värdet av inom landet
producerade frukter och odlade bär har för 1952
beräknats till ca 400 milj, kronor.
I Sverige decimerades fruktträdsbeståndet under
de hårda vintrarna 1939-42 med ca 14 %. År 1943
fanns ca 8,17 milj, fruktträd. Sedan denna
trädräkning verkställdes, har emellertid en omfattande
nyplantering ägt rum, vilken torde kunna uppskattas till
flera hundratusental träd per år. Enligt av Sveriges
Pomologiska Förening verkställd undersökning fanns
år 1949 1 595 yrkesfruktsodlingar med minst 100
fruktträd var. Den sammanlagda arealen omfattade
4 140 ha, varav % i landets båda sydligaste län.
Antalet träd i dessa yrkesmässigt bedrivna
fruktodlingar uppgick till ca 1,4 milj., av vilka 0,7 milj, var
yngre än 5 år.
Största mängden frukt produceras dock i
hemträdgårdar. Man räknar med att det för en normal familj
behövs ca 20 fruktträd, nämligen 10 äpple-, 4 päron-,
3 plommon- och 3 körsbärsträd. Fruktträden köps i
allmänhet från en plantskola. Vill man föröka en viss
bestämd fruktsort, kan man nämligen inte göra det med
dess frön, i dagligt tal benämnda kärnor. Sår man t. ex.
Gravensteinerkärnor, får man visserligen upp nya
äppelträd ur dem, men utsikten att få upp ens så mycket
som ett enda Gravensteinerträd är praktiskt taget lika
med noll, även om man sår ett mycket stort antal frön.
Inte heller kan förökningen ske genom att man
sätter avskurna kvistar, s. k. sticklingar, i jorden.
Fruktträdens grenar har nämligen ytterst svårt att rota sig.
Vid förökning av fruktträd måste man därför genom
att så ut fruktträdskärnor frambringa nya plantor,
s. k. grundstammar. Vissa typer av grundstammar
erhålls dock på vegetativ väg, dvs. man avskiljer rotade
skott från särskilt utvalda moderplantor. I
grundstammarna insätts sedan genom okulering eller ympning
små stamdelar av den fruktsort man önskar föröka.
Genom att sedan beskära skottet, som växer fram från
knoppen eller ympen, till 90 eller 45 cm längd, får man
ett stamträd av olika höjd. Ett lågstamträd skall ej
förväxlas med ett dvärgträd, som har grundstam med
svagare växt, vanligen uppdragen på vegetativ väg.
Dvärgträden är vanliga i våra trädgårdar och passar
särskilt väl för spaljé. Ett stamträd kan beräknas bära
frukt efter 8-12 år. Äppleträdet på fröstam behöver
ett utrymme av ca 10 X 10 m= 100 m2 och
päronträdet ca 8 X 8 = 64 m2. Dvärgträden bär tidigare än
stamträden, nämligen redan efter 5-6 år och
platsbehovet är ca 5 X 5 = 25 m2.
När träden skjuter i höjden, gäller det att genom
lämplig beskärning ge trädkronan en sådan form, att
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
