Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frälsningsarmén — i fält mot det ondas makt - Makarna Booth - En kampglad armé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
________________________________________________________________ FRÄLSNINGSARMÉN I235
Denna berömda tavla av Gustaf Cederström framställer en dotter till William Booth, »La maréchale», i en krog i Paris. Lägg
märke till den bulldoggsliknande bartenderns och gästernas ställningar och ansiktsuttryck. Tavlan, som målades 1886, finns i
Göteborgs museum.
fat sig en förbättrad bildning i en skola tillhörande en
utbrytning från metodistkyrkan, tjänstgjorde han en
tid som pastor i detta samfund. Men Booth kände sig
född till ledare och härskare. Han och hans hustru
lämnade alla organiserade kyrkosamfund och drog på
egen hand som fria evangelister genom England. Så
kom de till London. I Eastends bedrövliga
fattigkvarter, bland människor som aldrig gick i kyrkan och
betraktade allt prästerligt med den största misstro, ville
de bringa hjälp och väcka andliga intressen. De
kallade först sin verksamhet Kristna missionen, men 1878
ändrades namnet till Frälsningsarmén (The Salvation
Army). Booth blev högste chef med utomordentlig
makt. I världsliga och andliga ting skulle generalen
allena ha avgörandet. Denna suveränitet inskränktes
i viss mån genom en kompletterande akt av 1904.
Frälsningsarméns höga råd (arméns samtliga
kommendörer) kunde enligt denna t. o. m. avsätta en olämplig
general. Allt gick sålunda regelrätt till, när William
Booths äldste son och efterträdare, Bramwell Booth,
några månader före sin död 1929 blev entledigad.
Den unga kvinna, Catherine Mumford, som 1855
blev William Booths maka, var sin man i åtskilligt
överlägsen och blev honom en ovärderlig medhjälpare
allt intill sin död 1890. Med skäl har hon kallats
»fräls-ningsarméns moder». Hon började snart predika själv,
och hon talade så, att hon erhållit betyget
»frälsningsarm éns största predikant och teolog» (Laura Petri).
I den gamla föreställningen, att kvinnan skulle »tiga i
församlingen», gjorde hon en väldig bräsch. Otaliga
kvinnor i jordens alla länder fick i hennes spår ett
verksamhetsfält, där de kunde verka för Guds rike.
En kampglad armé
Frälsningsarmén hade den för en krigshär rätta
aggressiva andan. Inom ett par årtionden hade männen
med de röda tröjorna och kvinnorna med bahyttema
erövrat positioner i alla världsdelar och där planterat
sin eldröda fana. Hånade, smädade, domfällda - och
»dock alltid glada»; ingenting kunde nedslå de unga
kämparnas mod, till vars tolk Sven Lidman gör sig i
dikten En fattig vittnar i frälsningsarmén:
Jag vill bliva Guds egen lille soldat,
om än ringast i hela hans här,
men vad rör en all världens buller och prat,
om av Herren man värvad är.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
