Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Främre Orienten — en världspolitisk brännpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_____________________________________________________________________ FRÄMRE ORIENTEN 1237
Där Europa och Främre Orienten möts. 1452, året före Konstantinopels fall, anlade Muhammed II fästningen Rumeli Hisari på
den europeiska sidan av Bosporen för att avspärra den belägrade staden från all tillförsel norrifrån. Ännu i våra dagar reser borgen
sina kraftiga murar vid den strategiskt viktiga havsarmen som ett minne av sammanstötningarna mellan öst och väst.
EN VÄRLDSPOLITISK BRÄNNPUNKT
Främre orienten. Suezkanalen är visserligen
ett verk av den moderna tekniken och ett
imponerande exempel på hur radikalt nutiden mången gång
förmår tillgodose världshandelns behov av goda och
snabba förbindelser. Men Suezkanalen har haft
åtskilliga föregångare, och som idé är den uråldrig.
Dess oerhörda ekonomiska, militära och politiska
betydelse förefaller visserligen först i senare tid ha
gjort trakterna närmast omkring till en brännpunkt
för en hel världs intresse och till mål för
stormakternas mer eller mindre förtäckta erövringslust, men i
grunden är denna framträdande plats i det allmänna
medvetandet gammal som världshistorien själv.
Så långt tillbaka som den mänskliga kulturen kan
följas, har handeln mellan Orientens rika och
sägenomspunna länder och Västerlandet haft mycket att
betyda. Naturförhållandena tvingade redan från
begynnelsen denna handel att söka sig fram över östra
Medelhavets kuster och genom trakterna därinnanför.
Från de rika feniciska hamnstäderna i nuvarande
Syrien gick karavaner redan långt före Kristi födelse
österut till Eufrat och följde dess lopp till Persiska
viken. De sumeriska, babyloniska och assyriska
högkulturerna i Mesopotamien är knappast yngre eller
mindre vördnadsbjudande än det forntida Egyptens
vid nedre Nilen. Åtskilliga av dessa ryktbara
statsbildningar, som blomstrade och åter sjönk samman
i grus och spillror för årtusenden sedan, hämtade sin
kraft och betydelse i ej ringa grad ur det förhållandet,
att de behärskade nyckelpositionen på den viktiga
vägen österut.
Det förefaller vara en allmängiltig erfarenhet, att
isolering från yttervärlden förr eller senare medför
en kulturell stagnation och i längden utgör en fara
även för stora riken. Ett fördelaktigt och skickligt
utnyttjat handelsläge bildar däremot ej blott en källa
till växande rikedom och materiell uppblomstring för
ett lands invånare; den livliga kontakten med
främmande folk och miljöer för på samma gång ständigt
med sig kulturimpulser utifrån, som kan bära rika
frukter. Det är för att ta ett exempel förmodligen
ingen tillfällighet, att de tre mest spridda
religionsformerna på vår jord — kristendomen, judendomen
och muhammedanismen - alla leder sitt ursprung
tillbaka till detta märkliga övergångsområde mellan
östliga och västliga kulturformer. Den förvirrande
bekantskapen med ett otal främmande gudar kunde just
här lätt leda fram till tron på en enda gudom.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
