Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Funktionalism — teknik och funktion inom arkitekturen - Ändamålsenligheten - Motstånd och misstag - Funktionalismens historia - Banbrytande insatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1250 FUNKTIONALISM_______________________________
Ändamålsenligheten
»Huset är en maskin att bo i», säger
funktionalis-mens franske föregångsman Le Corbusier [lo [-kårby-sie’].-] {+kårby-
sie’].+} Det skall ses inifrån och ur synpunkten av sin
funktion. Behaget att förfoga över en välbelägen,
väl planlagd, välbelyst, väl ventilerad bostad, som är
lätt att hålla ren och erbjuder arbetsbesparande
bekvämligheter, eller att arbeta på ett kontor med
liknande förmåner är både för moderna arkitekter och
säkerligen också för de flesta andra människor
viktigare, hälsosammare och mera trevnadsbefrämjande än
det tvivelaktiga nöjet att betrakta fasader som
efterapar historiska stilar. Det bör kanske också sägas, att
det vore orättvist att jämföra en funktionalistisk
byggnad, vars form helt är dikterad av praktiska
funktioner, med forna tiders praktbyggen, vilkas yttre avser
att uttrycka en representativ funktion; man bör hellre
jämföra med motsvarande nyttobyggnader från äldre
tider. Se t. ex. på den nya bensinstationen och
»kon-sum»-butiken i ett stationssamhälle på landet i
jämförelse med de halvgamla husen med »rum för
resande», kaféet och den hedervärda lanthandeln av
äldre modell - det blir avgjort de nya husen som gör
det mest sympatiska intrycket, inte bara för att de är
nya och välhållna utan för att de faktiskt är vackrare.
Om det finns något hus i närheten som tål jämförelse
med dem, så är det ett av de allra äldsta - den
knuttimrade ladan vid bondgården eller det lilla
soldattorpet uppe vid landsvägen, som också har förtjänsten
att vara redbart arbete i naturlig samklang med sin
tids material och teknik.
När det gäller moderna byggnader, är de estetiskt
verksamma elementen ofta av helt annan art än de
fordom brukliga. De långa raderna av likformiga,
färgstarka fönstermarkiser eller de över hela fasaden
utbredda neonljusskyltarna på en modern
kontorsbyggnad är typiska nutida former för arkitektonisk
utsmyckning.
Motstånd och misstag
Det motstånd som funktionalismen på många håll
har mött beror inte enbart på konservativa tänkesätt
utan i någon mån också på misstag av dess
förkämpar. Sådana misstag beror ofta på den ohållbara
uppfattningen av funktionalismen som »stil»; man har
begagnat den verkliga funktionalismens raka linj er, släta
ytor och klara materialverkan på ett oförnuftigt sätt,
i strid mot verklig konstruktion, oavsett ändamål och
ekonomiska hänsyn. Särskilt möbelindustrin har på sitt
samvete mycken sådan meningslös och avskyvärd
»lyxfunkis», som på sina håll nog har bidragit till att
misskreditera den sunda funktionalismen. Ett annat,
ingalunda ovanligt fel ligger i att man har låtit de
mänskliga synpunkterna vika för de tekniska och
ekonomiska, när det har kommit till konflikt dem emellan,
eller tillgodosett vissa mänskliga behov på ett sätt som
skadat andra. Man har velat bygga praktiskt men i
själva verket byggt opraktiskt.
Funktionalismens historia
Funktionalismens historia är inte så kort som man
kanske är benägen att tro, eller rättare sagt: den har
en lång förhistoria, som sammanfaller med de
moderna konstruktionsmetodernas utveckling under
1800-talet (se Byggnadskonst). Försöken att anpassa
byggnadens form efter konstruktionen doldes
emellertid länge av oorganiskt anbragt utsmyckning. Först
sedan man kring sekelskiftet hade lärt sig behärska
järn- och betongkonstruktionemas teknik och
upptäckt den nakna skönheten i deras skenbart enkla, rent
matematiskt bestämda formgivning var tiden mogen
för en husbyggnadskonst av liknande saklig och
osmyckad art.
Banbrytande insatser
Banbrytare för den egentliga funktionalismen blev
under åren närmast efter första världskriget Le
Corbusier, som gav ökad kraft åt sin propaganda genom
en radikalt omvärderande granskning av
stadsbygg-nadskonsten i dess helhet ur tekniska, hygieniska och
sociala synpunkter och genom en bländande
skrift-ställartalang. Hans reformiver har räckt till för
praktiskt taget alla livets områden med vilka tekniken kan
ha något att skaffa. För hans eget, ofta elegant
utformade, alltid djärva och originella byggnadssätt har
det kubistiska måleriets subtila formspråk
otvivelaktigt varit inspirerande. I Frankrike har han rönt
föga framgång, men hans arkitektoniska idéer har från
tiden omkr. 1925 mycket starkt påverkat
byggnadskonsten i mellersta och norra Europa. Andra för
funktionalismen banbrytande arkitekter var tyskarna W.
Gropius och L. Mies van der Rohe samt holländaren
J. J. P. Oud. Mest betydande synes den
funktionalistiska byggnadskonsten, bortsett från Le Corbusiers
arbeten, vara i 1920-talets Tyskland, i Holland samt i
Tjeckoslovakien. (Se även bilder s. 558.)
I Sverige fick funktionalismen sitt genombrott med
Stockholmsutställningen 1930 och dess allmänna
program utformades i den följande år utgivna
stridsskriften »acceptera». Dess ledande arkitekter var
Gunnar Asplund, Sven Markelius, Eskil Sundahl och
Uno åhrén, dess främsta teoretiker Gotthard
Johansson och Gregor Paulsson. Dess idéer ledde till
en grundlig sanering och stark stimulans av det
arkitektoniska tänkandet, som mera än någonsin förr fått
en medveten och saklig social inriktning och lärt sig
att se sina uppgifter i stora sammanhang.
De moderna arkitekternas utbildning omsluter nu
kunskaper om vitt skilda samhällsproblem. För dem
gäller H. de Fries’ bekanta uttalande: »Det är
viktigare för en arkitekt att studera tuberkulosstatistik
än att bläddra i Piranesis kopparstick.»
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
