Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrar — skeppens ledstjärnor - Ved och kol som fyrbränsle - Lanterniner med talgljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRAR I25I
Som en lysande vit flamma visade Faros mäktiga marmorfyr, ett av världens sju underverk, i över tusen år vägen för
sjöfarare i Medelhavet (t. v.). Vid Oregons vindpiskade Stilla havs-kust står den moderna fyren Yacquina (t. h.).
SKEPPENS LEDSTJÄRNOR
FYRAR. Den första fyr om vilken man med
säkerhet vet, att den regelmässigt underhölls för tryggande
av sjöfarten, låg vid det nuvarande Kap Ynishelir vid
inloppet till Dardanellema, och den omnämnes så
tidigt som 660 f. Kr. Långt mera känd och ryktbar bland
forntidens fyrar var dock den omkr. 285 f. Kr. på ön
Faros utanför Alexandria under Ptolemaios Soters
regering uppförda fyren. Den byggdes av vit marmor
och med en höjd över vattnet av ca 120 m för att kunna
vara synlig redan långt ute till havs. Den räknades
som ett av antikens sju underverk. Faros betjänade
sjöfarten i över 1 000 år men fick under medeltiden
förfalla liksom så många andra stolta byggnadsverk.
Den raserades helt vid en jordbävning på 1200-talet.
Ved och kol som fyrbränsle
För antikens fyrar liksom för praktiskt taget all
fyrbelysning långt in på 1600-talet begagnades
huvudsakligen ved som bränsle. Från ved övergick man på
1600-talet småningom till stenkol, bl. a. vid flera
svenska fyrar. Fyrarna brann sålunda med öppna
eldar och förbrukade som man förstår stora mängder
bränsle. För upptransporten av detta byggdes de ofta
med en in- eller utvändig lutande gång utan trappsteg.
Ett av våra äldsta bevarade fyrtorn, Örskär vid
Öre-grundsgrepen utanför Upplandskusten, har en dylik
gång i stället för trappor, och även i Danmark finns
liknande fyrar i behåll.
Lanterniner med talgljus
Under 1600-talet infördes - sedan man lärt sig
tillverka klara glasrutor av användbart format -
glas-lanterniner vid åtskilliga fyrar. Konstruktionen av
dylika lanterniner omkring kolfyrar bjöd på stora
svårigheter, vilka dock så småningom löstes, framför allt
genom svenska och danska insatser. Lanterninerna
medgav å andra sidan, att andra ljuskällor kunde
komma till användning, nämligen silltranlampor eller
talgljus. I Pilot House i London förvaras ännu några rester
av de grova talgljus som på sin tid (fram till 1818)
begagnades för den 1756-59 ombyggda Eddystones
fyr utanför Plymouth.
Man kan livligt föreställa sig, hur krävande
fyrtjänsten var på den tid då öppna kolfyrar skulle passas och
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
