Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fysik — från Aristoteles’ naturbetraktelser till den nyaste fysikens tankevärld - Fyra stora R inom fysiken - »Var det en gud som dessa tecken skrev?» - Hertz’ elektriska öga - När slog atomteorin igenom?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYSIK I26i
darlärlingen, som blev en av alla tiders största
experimentella forskare, gick obunden av gängse teorier
sina egna vägar. Dittills hade man ansett, att endast
en verkan på avstånd förelåg, när t. ex. två
magnetiska poler av motsatt slag attraherar varandra.
Fara-day däremot såg i detta fenomen en verkan av
kraftlinjer, spända likt elastiska trådar mellan de båda
polerna. Sak samma gäller om de elektriska
företeelserna: elektriska kraftlinjer är spända från en
positiv till en negativ laddning. Rummet genomkorsas av
sådana magnetiska och elektriska
kraftlin-j e r, och dessa ger upphov till spänningar i etern. Både
de elektriska och de magnetiska fenomenen förorsakas
enligt Faraday av eterns spänningstillstånd. För
honom ligger därför största intresset ej hos de elektriska
laddningarna eller hos magneterna utan i stället hos
etern och vad som där äger rum.
Det var Faraday som lyckades visa (1831), att ett
föränderligt magnetiskt fält ger upphov till elektriska
fenomen. Redan ett decennium tidigare hade H. C.
Örsted visat, att en elektrisk ström påverkar en
magnetnål. För Faraday stod det klart, att ett
föränderligt magnetiskt fält är åtföljt av ett föränderligt
elektriskt fält och tvärtom.
»Var det en gud som dessa tecken skrev?»
Faraday hade inte skaffat sig någon djupare
matematisk bildning. Han kunde därför inte kläda sin
uppfattning i matematisk dräkt. Den som utförde detta
storverk var J. C. Maxwell. År 1873 framträdde
denne geniale skotske fysiker med sin elektromagnetiska
teori för ljuset, »en av den mänskliga andens
underbaraste skapelser». Hans teori var sammanträngd till
ett system av invecklade matematiska ekvationer. Ur
ekvationerna kunde han förutsäga tillvaron av
elektromagnetiska vågor och att de måste fortplantas
genom tomrummet med samma hastighet som ljusvågor.
Den huvudsakliga skillnaden mellan de båda slagen
av vågor vore svängningstalet och våglängden.
Olikheten mellan elektriska vågor och ljusvågor kan sägas
motsvara olikheten mellan väldiga havsvågor och små
krusningar på en vattendamm. Den väg på vilken
Maxwell kom till dessa ekvationer har av mer än en
fackman ansetts nästan ofattbar: de står där som fallna
från himlen. »Var det en gud som dessa tecken skrev?»
Så lyder en rad i det citat ur Goethes Faust vilket
Ludwig Boltzmann avtryckte på första sidan i sina
föreläsningar över Maxwells teori. Ur ekvationerna
kunde härledas en enhetlig sammanfattning av
företeelserna inom läran om elektriciteten, magnetismen
och ljuset. De utgjorde en utförlig biografi över dessa
fenomen. Men än mer! De profeterade om kommande
ting.
Hertz’ elektriska öga
Det dröjde dock femton år, innan Maxwells formler
blev experimentellt prövade. Men 1888 lyckades den
Upptäckten av att människokroppen kunde leda
elektricitet gav upphov till flera teorier och experiment. Omkring
1740 visade abbé Nollet hur en person, liggande på en
isolerad platta, påverkas av en gniden glasstång genom elektrisk
influens.
unge tyske fysikern Heinrich Hertz genom snillrikt
uttänkta och glänsande genomförda försök bekräfta
Maxwells matematiska förutsägelser. Medelst en
gnist-induktor alstrade han elektriska svängningar, som
enligt Maxwell skulle utbreda sig i tomrummet (vi kan
till jämförelse tänka på de ljudvågor i luften som
utgår från en stämgaffel). Men hur skulle han kunna
påvisa dessa osynliga svängningar? Jo, han böjde helt
enkelt en metalltråd till en cirkel med ett litet gap
mellan båda ändarna. Om elektriska svängningar
verkligen ägde rum på en viss plats i rummet och han där
anbringade sitt »elektriska öga», så skulle detta kunna
»se» dem. Ty svängningarna i rummet borde alstra
sådana även i tråden, och då måste gnistor uppstå i
gapet. Och se! Hertz fick verkligen gnistor, fastän de
ibland var så svaga, att han måste iaktta dem i mörker
genom ett förstoringsglas.
Det är de av Hertz upptäckta vågorna vilka numera
som radiovågor bär budskap från världsdel till
världsdel. Marconi inledde den långa raden av de sagolika
uppfinningar som givit oss den moderna radion.
När slog atomteorin igenom?
»Vi vet att atomerna finns, inte med absolut
visshet, ty en sådan finns inte i naturvetenskapen, men
med samma visshet, som vi har beträffande något
annat fysiskt faktum», yttrade 1919 professor C. W.Oseen
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
