Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fysik — från Aristoteles’ naturbetraktelser till den nyaste fysikens tankevärld - När slog atomteorin igenom? - Då Chicagos spårvagnar tjänade vetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1262 FYSIK –––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
En av de största forskarna på
såväl den experimentella som
den teoretiska fysikens
område var Michael Faraday. Här
ses han vid en av sina
julföreläsningar 1855 i The Royal
Institution. Bland de
närvarande märks prinsgemålen Albert.
sedermera föreståndare för Vetenskapsakademiens
nobelinstitut för fysik.
Men i början av 1900-talet var uppfattningen en helt
annan. Man trodde då inte på möjligheten av att få en
direkt inblick i atomernas och molekylernas värld, och
ännu omöjligare ansågs det vara att få veta något om
deras inre egenskaper. Inte ens Ludwig Boltzmanns
matematiskt gripbara tolkning av 2:a huvudsatsens
innebörd, som ju byggde på atomteorins sanning, hade
kunnat övertyga de många klentrogna om atomernas
tillvaro. Själv kände han sig vanmäktig mot dessa
tidsströmningar. Hans eget livsöde visar, hur helt en
man kan gå upp i kampen för en vetenskaplig teori.
Boltzmann var en andlig jätte. Men till sist knäcktes
han. Slutet blev att han tog sitt liv under en tågresa.
Redan något år efter Boltzmanns död 1906 kom
emellertid det första övertygande beviset på
molekylernas tillvaro. Det fenomen man härvid stödde sig på
hade varit känt sedan 1827. Den engelske botanisten
Brown [bra’on] iakttog då, att pollenkorn i vatten inte
förblir stilla utan befinner sig i en oavbruten
sick-sackformig rörelse. Länge var man i ovisshet om
orsakerna till denna rörelse. Till sist återstod endast en
förklaring: det måste vara själva molekylerna i
partiklarnas omgivning som krockade till dem. Men hur
bevisa detta antagande? År 1906 hade Einstein (se
d. o.) för detta fenomen härlett en formel som måste
vara riktig, under förutsättning att molekylerna
verkligen finns till. Formeln blev prövad genom
experiment, och beräkningar och mätningar stämde! Bland
dem som först av alla lyckades finna experimentella
bevis för molekylernas och atomernas tillvaro var The
Svedberg, som 1912 endast 28-årig kallades till
professor i Uppsala.
Numera är materialet överväldigande. Men ej nog
med att molekylerna och atomerna blivit påtagliga!
Hur långt man redan hunnit i utforskandet av deras
inre byggnad, framgår av innehållet i artikeln
Atomerna. Bland de medel som därvid använts för
att intränga i denna det oändligt lillas värld är
röntgenstrålarna (se d. o.) och radium (se d. o.).
Då Chicagos spårvagnar tjänade vetenskapen
Det kan verka som ett billigt skämt, om man säger
att fysikens mest berömda experiment var fullkomligt
misslyckat. Men saken förhåller sig på följande sätt.
Den rysk-amerikanske fysikern Michelson [-[maj’kel-ssn],-] {+[maj’kel-
ssn],+} nobelpristagare i fysik 1907, jämte en
medarbetare hade föresatt sig att uppmäta den hastighet med
vilken jorden ilar fram genom den hypotetiska
världs-etern. Liksom man i en bil eller i en järnvägsvagn med
öppet fönster känner att »det drar» även vid vindstilla,
så borde också en »etervind» ge sig till känna, och
genom att uppmäta styrkan av denna etervind skulle
man kunna beräkna jordklotets hastighet genom
världsrymden. Michelson hade uppbjudit hela sitt
experimentella mästerskap för att avtvinga naturen ett svar
på sin fråga. Känsligheten hos hans apparat var
uppdriven därhän att den lilla storhet det gällde att direkt
iaktta skulle kunnat påvisas, även om den varit
hundra gånger mindre. Efter ett månadslångt arbete för
noggrann inställning av de speglar mot vilka en
ljusstråle skulle återkastas var han äntligen färdig.
Trafiken på samtliga spårvägar (det var 1887 i Chicago)
hade dessförinnan stoppats, för att den överkänsliga
apparaten inte skulle komma i skakning. Michelson
satte igång sitt försök och såg in i sin kikare för att
iaktta den väntade förändringen i synfältet. Men till
hans stora överraskning förblev allt som förut. Allting
förlöpte precis på samma sätt som om jorden hade
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
