Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fåglar — bevingade varelser - Heminredare bland fåglarna - »Kvinnorörelse» bland fåglarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
________________________________________________________________________ FÅGLAR 12 71
lusthus, en halv meter höga eller mera, vilka han
smyckar på många olika sätt. En art nöjer sig med
att omsorgsfullt rensa marken under ett träd från
avfall av varje slag. Med tillhjälp av sin med ett par
tandlika utskott försedda näbb sågar hanen av
stjälkar till sådana blad som har ljus eller
silverskim-rande undersida. Dessa placerar han sedan
verkningsfullt med undersidan uppåt på lekplanens mörka
mark. Andra arter, trädgårdsmästarfåglarna på Nya
Guinea, ungefär så stora som trastar, konstruerar
väldiga, slutna lövsalar, en meter i diameter, försedda
med en pelare i mitten och en utbyggnad, jämförlig
med en trädgård. Den senare, en mossbädd eller
plattform av korslagda kvistar, smyckas liksom pelaren
inne i lusthuset med levande blommor. När dessa
vissnar, kastas de bakom huset och ersätts med nya.
Andra lekfåglar (atlasfågeln, den fläckiga
kragfå-geln) tillverkar enklare, muff lika rishyddor utan tak
och med dubbla öppningar. Till dessa samlar de
snäckor, musslor, benbitar, stenar, skal, fjädrar och vad
de kan hitta vid människornas boningar, såsom
patronhylsor, kapsyler och andra färgade eller lysande
ting, för att därmed dekorera ingångarna. Vissa
smycken utväljs och läggs i en härför avsedd grop inne i
hyddan. Atlasfågeln har nått så långt i konstnärligt
skapande, att den t. o. m. »målar» pinnarna i
lekhyddan. Det färgämne som den oftast använder består av
märgen i växtstjälkar eller frukter, som tuggas till
en mjuk massa, vilken småningom svartnar och vid
användningen liknar tusch. Därmed bestryker
atlasfågeln varje pinne i sin lekstuga. Det säger sig självt,
att alltsammans har till ändamål att locka honan till
platsen. Hanen fattar något av föremålen i näbben,
förevisar det för henne eller kastar upp det i luften,
medan han utför piruettliknande språng eller löper
fram och åter genom lusthuset. Man har iakttagit, att
hos några arter parningen försiggår inne i hyddan.
Honan bygger ensam boet, ett hafsverk för övrigt, av
kvistar högt uppe i ett träd: hanen bekymrar sig
varken om detta eller ungarna. Emellertid är inte
alltid hanarnas konstnärligt utsmyckade lekhyddor till
för att behaga honorna. Man har sålunda kunnat
påvisa, att exempelvis atlasfågeln utför byggandet av
lekstuga, dekoreringen, målningen och dansen mest
därför att han själv är road av det. Det är möjligt,
att lekstugebyggandet har sitt ursprung i en form av
frieri men har utvecklats till en vana för nöjets skull.
Detta framgår bl. a. av att lekstugorna används under
större delen av året och för en del arter under hela
året, varför de icke längre kan vara enbart förbundna
med fortplantningen. Även en del honor och
ungfåglar av olika arter bygger lekhyddor, ehuru av enklare
slag än de gamla hanarnas. Denna »animala industri»,
som den blivit kallad, inrymmer tvivelsutan
förestetiska verksamhetsformer, som antyder ett gryende
skönhetssinne hos fåglarna.
Här visas ett prov på de afrikanska samhällsvävarnas
byggnadskonst. De sluter sig tillsammans och bygger ett
gemensamt tak över sina bon. Först gör de en stomme av små
kvistar, på vilka de sedan lägger grässtrån, som uppsamlas från
marken. Generation efter generation av fåglar bygger vidare
på taket, som blir allt större. Det inträffar ibland, att det blir
så tungt, att hela trädet bryter samman under bördan. Av
vävarfåglarna finns omkr. 600 arter, av vävarfinkarna omkr.
420. Gemensam för samtliga är skickligheten i bobyggandet.
I detta sammanhang må erinras om att våra ärt-,
törn- och trädgårdssångares hanar tillreda egna små
bon, s. k. hannästen, före häckningen för att locka dit
honan. Senare bygger paret ett nytt, riktigt bo.
»Kvinnorörelse» bland fåglarna
Spel och tävlingslekar mellan många hanar på
bestämda samlings- och lekplatser förekommer, som
nämnts, bland våra hönsfåglar (orren, tjädern) men
även bland andra fåglar (t. ex. brushanen,
dubbel-beckasinen). De uppförs i regel av fåglar vilkas hanar
skiljer sig väsentligt i dräktens skönhet från honorna
och som därför inte heller deltar i familjebestyren,
ruvningen etc. Andra fågelhanar är klädda i lysande
bröllopsskrudar (påfågeln, fasanerna) och nöjer sig
med att förevisa dem för honan, som synes välja den
hon finner kraftigast och manhaftigast.
»Kvinnorörelsen» är inte okänd i fågelvärlden.
Någon gång övertar nämligen honan hanens roll i nyss
berörda hänseende. Detta är händelsen t. ex. bland
strutsar (utom den afrikanska), vissa vaktlar
(spring-höns) m. fl. (se Hönsfåglar). Bland våra fåglar
erbjuder den lilla smalnäbbade simsnäppan och fjällpipa-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
