Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fåglar — bevingade varelser - Fåglarnas flykt - Fågelhanarnas uppvisningar — spel, sånger, danser och lekar - Heminredare bland fåglarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 70 FÅGLAR __________________________________________________________________________
Skelett av duva. I. Tumme. 2. Pekfingrets mellanhandsben. 3.
Långfingrets mellanhandsben. 4. Gaffelben (nyckelben). 5.
Korpben. 6. Armbågsben. 7. Strålben. 8. Överarmsben. 9.
Höftben. 10. Sittben. 11. Lårben. 12. Skenben. 13. Vadben.
14. Tars (mellanfotsben).
lar höjden över jordytan till den tillryggalagda
horisontalsträckan som 1:16 eller 1:17, dvs. från 1 000 m
höjd kan t. ex. en örn glida 17 km utan ett enda
vingslag. Om den luftmassa vari fågeln rör sig höjde sig
med samma snabbhet, skulle fågeln ej sänka sig utan
kunna färdas obegränsat framåt utan ett enda
vingslag och utan minsta ansträngning. Vid segelflykt
begagnas mest de under varma dagar uppstigande
luftströmmarna för stigning ofta i spiralformig kurva
över ett och samma ställe (rovfåglar, måsar m. fl.).
Albatrossen saknar välvning hos vingarna och har
svagt utbildade flygmuskler, men tack vare vingarnas
spännvidd (4 m) behärskar den suveränt vindarna
och förmår att med utomordentlig elegans och
uthållighet färdas oerhörda sträckor över haven. I stiltje
kan den däremot icke flyga.
Fågelhanarnas uppvisningar — spel, sånger, danser
och lekar
Var fågel har sin bestämda artkaraktär, beroende
på storlek, färg, röst, temperament och vanor. Till
dess mest utmärkande och framträdande egenskaper
hör utom flykten sången och lätena samt
fjäderbeklädnadens utstyrsel. Om hos oss, som det sagts, det
täcka könet pryder sig för att vinna männens
beundran, förhåller det sig i fågelvärlden tvärtom. Där är
det hanarna som med sina granna färger och rikt
utsirade krås väcker det motsatta könets
uppmärksamhet och ynnest. När häckningstiden nalkas (om våren),
erhåller många fågelhanar fjäderprydnader som de
bär blott under lektiden. Brushanen är i det fallet den
egendomligaste av alla fåglar. Varje individ i en
hanflock kan lätt skiljas från de övriga, eftersom hans
bröstsköld och krage aldrig har samma färg och
teckning som de andras. Bland många fåglar förhöj es
dräktens skönhet endast genom en enkel brämfällning
hos fjäderspetsen, varigenom en underliggande,
vackrare färg kommer till synes utan någon tillsats av nya
fjädrar. Rösten eller sången utvecklas hos andra till
sin fulla höjd och styrka. Fågelsången tonar
huvudsakligen före och under parningstiden. Då sjunger
hanen livligast och uttrycksfullast. Man har därför
trott, att sången är ett kampmedel i det sexuella
urvalets tjänst.
Ofta tycks dock sången i stället ha sin betydelse
för besittningstagandet av ett häckningsområde.
Försvaret av tomtplatsen eller rättare ett visst revir
spelar en mycket viktig roll i fåglarnas liv. De flesta
fåglar behöver ett eget område för sin familjs uppehälle.
Hanen sätter också tidigt om våren in hela sin energi
på detta försvar. Till verkliga sammandrabbningar
kommer det dock sällan. Många sångares hanar
kommer till oss en vecka eller mera före honorna. Med
sin sång tillkännager hanen, att reviret är upptaget,
samtidigt som han lockar till sig honan. Efter det
äggkullen är fullvärpt, är sången icke längre på sin
höjdpunkt. Hos vissa fåglar förevisar hanen under spel,
dans och tonprestationer sin skrud, varvid han
framträder i sin mest förföriska gestalt och söker
övertrumfa en motståndare och slå honom ur brädet. En
del höns- och vadarfåglar samlar sig då på
bestämda spel- eller lekplatser (orren, tjädern,
dubbel-beckasinen, brushanen). Hos vissa deltar honan i
leken, som då merendels utförs av paret ensamt och
är uttryck för stegrad livslust utan tävlan mellan
rivaler.
Heminredare bland fåglarna
Av stort intresse är de fall då hanen plockar upp
främmande eller lysande föremål eller såsom hos
ade-laidepingvinen en sten, som han bär fram till honan.
Troligen stimuleras därigenom hennes
bobyggnadsin-stinkt. Märkligast och utan motsvarighet i hela
djurvärlden är de s. k. lek- eller lövhyddefåglama,
hemmahörande i den australiska djurregionen. Strax före
häckningen börjar hanen hos en del arter att av
kvistar och mossa på marken uppföra små hyddor eller
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
