Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fåglar — bevingade varelser - Flyghastighet - Fåglarnas geografiska utbredning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–––––––––––––––––––––––––––––––––––– FÅGLAR 12 77
Strutsens ägg längst till vänster
hör till de största bland
fågeläggen. Ett strutsägg väger
ungefär 1,5 kg. I mitten ett hönsägg
och till höger ett kolibriägg.
ren - vårens budbärare - vipan och sädgåsen)
varierar betydligt mer än för aprilgruppen och senare
flyttfåglar. Under första delen av april kommer
sädes-ärlan, den kanske punktligaste av alla, sångtrasten,
morkullan, kärrsnäppan m. fl. Dessa markerar vårens
genombrott och snöns definitiva försvinnande. I maj
anländer flugsnappare, sångare, göken (vid björkens
lövsprickning), slutligen komknarren och tomsvalan,
de senaste av alla.
Fåglarnas geografiska utbredning
Omkring 17000 fågelarter är kringspridda över
hela jordklotet, utom på de för allt liv alldeles
otillgängliga delarna. Inom några grupper är arterna
världsborgare. De tropiska bältena har den
formrikaste fågelvärlden, medan artantalet avtar ju högre
mot norr man kommer. Fågelarternas fördelning
inom de olika djurregionerna har många intressanta
problem att uppvisa. Norra halvklotets väldiga
landmassor är i fågelgeografiskt hänseende vida närmare
anslutna till varandra än södra halvklotets. Man
brukar över huvud räkna med sex regioner: den
pale-arktiska (Europa, Nordamerika och Nordasien), den
orientaliska, den etiopiska eller afrikanska söder om
Sahara, till vilken Madagaskar vanligen föres, den
neotropiska (Syd- och Mellanamerika), den
australiska och nyzeeländska (jfr Djurvärlden). Nord- och
Sydamerikas eller Europas och Afrikas fågelfaunor
är följaktligen mer olika varandra än Europas och
Nordamerikas. Bland fågelarter, som förekommer så
gott som över hela jorden, må nämnas fiskgjusen,
jordugglan, större strandpiparen och roskarlen. En
del arter finns i två eller flera av de ovannämnda
djurregionerna. Det stora flertalet har dock mera
begränsad utbredning.
Utmärkande för Europa är rikedomen på
sångfåglar (av släktena trädgårdssångare,
gräshoppsång-are, lövsångare, gulsångare, näktergalar, kärrsångare
m. fl. Afrika har ett mindre utpräglat fågelliv i
jämförelse med Sydamerika, Indien och Australien.
Karakteristiska för den etiopiska regionen är
vävarfåglarna och pisangätarna, de förra även företrädda i
Indien och Australien. Pärlhönan, den afrikanska
strutsen och sekreterarfågeln är däremot uteslutande
afrikanska. I Indien förekommer prakttrastarna
allmännare än annorstädes, och vissa småfågelfamiljer
är väl företrädda. Här anträffas framför allt de
bekanta honungssugama (nektariniderna, även
förekommande i Afrika), som påminner om de
amerikanska kolibrierna. Påfågeln har i Indien sitt hemland,
likaså fasanerna, bland vilka en del finns också i
andra delar av Asien. Vår vanliga höna kan räkna sina
anor från Indien, där hennes stamform levat.
Australiska regionen har betecknats som »fågellandet» på
jorden dels till följd av rikedomen på märkliga
fågelfamiljer, fågelsläkten och arter, dels på grund av den
höga ställning de innehar och den framträdande roll de
spelar i landskapet. Här saknas likväl spettar, mesar,
gamar och fasaner. Särskilt uppmärksammade har
paradisfåglarna blivit (på Nya Guinea),
lövsalsbyg-garna samt kakaduorna. Papegojor och duvor är rikt
representerade, de senare mest på de papuanska
öar-na. Emustrutsen, kasuarema och kivin på Nya
Zeeland hör till de åldrigaste och egendomligaste av alla
fåglar och saknar flygförmåga. Sydamerikas
fågelvärld är av alla världsdelarna rikast på olika arter
och har också ett betydligt antal egna familjer. Många
har dock hemortsrätt även i kontinentens nordligare
delar. Till dem hör praktfinkarna, glansstarama,
kolibrierna, kalkonen, Andernas kondor m. fl. Av
sångfåglar och papegojor finns en stor mängd, och
hackspettar är vanliga. Zigenarfågeln och ugnsfågeln har
förut omnämnts i annat sammanhang. Tukanerna och
trumpetfågeln får till sist avsluta listan över dessa
tämligen godtyckligt valda exempel på fåglarnas
fördelning och utbredning på vår jord.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
