Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Får och fårskötsel — husdjuret som kläder sin husbonde - Ull och kött - Olika ulltyper - Fårraser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1278 FÅR –––––––––––––––––––––––––––––––-
Svenska fårraser: gotländskt utegångsfår (överst) och svensk
lantras. Det sistnämnda av ryatyp.
HUSDJURET SOM KLÄDER
SIN HUSBONDE
FÅR och FÅRSKÖTSEL Det finns ännu vilda får
i stora delar av världen: Väst- och Centralasien, norra
Afrika, Sydeuropa och Nordamerika. Våra tama
fårraser härstammar med all sannolikhet från asiatiska
vildfår och kanske också från något sydeuropeiskt.
De vilda fåren är mycket olika sina tama släktingar.
De är livliga, modiga och kloka djur, under det att
tamfåren under årtusendenas lopp förlorat dessa
egenskaper och blivit förslöade och fega.
Varför människan först tog fåret i sin tjänst är inte
lätt att säga. Säkerligen har det inte varit för ullens
skull, ty de vilda fårraserna har inte ull utan vanliga
hår. Ullen anses ha uppkommit först efter tämjningen,
om än på ett mycket tidigt stadium. Den egentliga
orsaken till fårens tämjande har man möjligen att
söka i religiösa föreställningar, emedan de
betraktades som mycket lämpliga offerdjur. Med bestämdhet
kan man emellertid inte uttala sig härom. Det får
förbli gissningar och förmodanden.
Ull och kött
Fåren lämnar oss råvaran till en av våra förnämsta
beklädnadsvaror, yllet, och dessutom kött och
pälsverk. Av mjölken har i vissa trakter beretts ost, t. ex.
Roquefortost. På senaste tiden har fåret som
tygleverantör fått en konkurrent i granen, av vilken man
lyckats framställa en textilprodukt som
framgångsrikt kan konkurrera med yllet. Likaså har italienarna
ur kasein (mjölkens ostämne) lyckats framställa en
ylleliknande produkt.
Eftersom % av inkomsten från fåren hänför sig
till sålda slaktdjur och endast %. kommer på ullen
har köttproduktionen störst inflytande på fårskötselns
lönsamhet. Fåren skall vara snabbvuxna och med god
muskelansättning. Trillingar eftersträvas inom
fårskötseln, eftersom man då får en högre sammanlagd
lammvikt och därmed bättre ekonomiskt resultat.
Olika ulltyper
Fårull består av två olika slags hår, ullhår
(bottenull) och täckhår, av vilka täckhåren är längre, grövre
och slitstarkare samt har vackrare glans än ullhåren.
Vissa raser, t. ex. shropshire [sjråp^jia] och
oxford-down [-daon] saknar nästan helt täckhår, medan hos
andra, t. ex. leicester [lesTo], hela pälsen består av
täckhår. Hos den svenska lantrasen skiljer man på
fyra olika ulltyper: rya, päls, vadmal och finullig.
Hos rya- och pälstypen, som väl lämpar sig för
hem-slöjdsändamål, överväger täckhåren. Pälstypen är
lockig. Vadmalstypen är en blandning av ull- och täckhår
och den finulliga slutligen består nästan helt av
ullhår. Den är lämplig till finare kostymtyger.
Fårraser
Karaku’Ifåren (så kallade efter sin hemort
Kara-Kul i trakten av Tibet) har en ull som är
utomordentligt lämplig för mattvävning. Täckhår förekommer
särskilt rikligt hos karakulfåren, och här ligger
hemligheten till de persiska mattornas skönhet och det
egendomliga rykte de fått att bli vackrare ju äldre de blir.
Ullhåren snor sig nämligen omkring täckhåren vid
spinningen och nöts småningom bort, när man går på
mattorna. Då framträder de slitstarka täckhåren i
stället och förlänar mattorna mer och mer av sin glans
och skönhet. Karakullammens skinn ger råvaran till
persian. Lammen slaktas redan vid ett par dagars
ålder. Av ofödda lamm erhålles pälsvaran breitschwanz.
En egendomlig fårras är det ostfrisiska mjölkfåret.
Det har fått sitt namn på grund av sin jämförelsevis
rika mjölkningsförmåga. Tackorna ger efter lam-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
