Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fäktning — en kampidrott med vapen - Från riddartidens tornerspel till modern fäktkonst - Florett, värja och sabel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 2 8O FÄKTNING ____________________________—––––––––––––––––––––––-
Bilderna visar prov på gammaldags fäktkonst. På den övre
vapenduell med dolk, på den undre fäktning med kappa.
Genom en snabb manöver kastades kappan på motståndarens
vapen, som tyngdes ned.
EN KAMPIDROTT MED
VAPEN
Fäktning tillhör de grenar av idrotten som kan
sägas vara nästan lika gamla som människosläktet.
Så länge människor funnits på jorden, har de helt
visst prövat sina krafter, på lek och på allvar, ofta
med någon form av vapen i hand. Ur de första
striderna med käpp eller annat tillhygge har fäktningen
småningom utvecklats. Att fäktningen förekommit
såsom idrott redan i det gamla Egypten har man klara
bevis för. Under antiken förekom fäkttävlingar i
Hellas, och redan då skilde man på amatörer och
yrkes-fäktare. Fäktningen ingick där som ett viktigt led i
ungdomens fostran. Så var även fallet i det gamla
Rom. Man fäktade med spjut eller svärd, skyddad av
en sköld.
Från riddartidens tornerspel till modern fäktkonst
Under den tidigare medeltiden skattades
kroppsövningar i allmänhet icke högt. Fäktningen utgör
emel
lertid ett undantag, varom bl. a. riddartidens
tomer-spel bär vittne. Det gällde då framför allt att utdela
kraftiga hugg, vilket var nödvändigt mot den tidens
väl skyddade, harneskklädda kämpar. Svärdet var
under denna tid symbolen för ridderlighet och hölls så
heligt, att eden avlades på det.
Sedan de tunga rustningarna efter skjutvapnens
uppkomst kommit ur bruk, förändrades fäktningen
avsevärt. Fäktaren kunde röra sig själv hastigare,
vapenrörelserna blev snabbare, vapnen gjordes
småningom lättare, och nya fäktmetoder uppfanns. Först
nu kan man med fog tala om fäktkonst. Snart nog
framträdde två tämligen skilda metoder eller skolor:
den italienska och den spanska. På 16oo-talet uppkom
en tredje skola, den franska. Den spanska skolan
undanträngdes emellertid under 1800-talet av de båda
andra, som för närvarande räknar ungefär lika många
anhängare. Numera är skillanden mellan dem
obetydlig. En liten skillnad finnes även i vapnen. Den
italienska värjan och floretten har bakom parerplåten en
parerstång, vilket den franska saknar.
Jämte spjutet är svärdet det äldsta vapnet. Det
hade under forntiden ingen eller blott mycket liten
parerstång. Under medeltiden började man med en
ganska stor sådan, som bildade liksom ett kors med
handtaget, varför fästet kallades korsfäste. Svärdet
fördes då av en eller två händer och var
huvudsakligen avsett för hugg. Dess efterföljare är värjan, som
man både kunde hugga och stöta med. Under
1500-talet framträdde ett slags värja med mycket lång
klinga, rapi’ren, uteslutande ett stötvapen, samt
sa-beln, ursprungligen med böjd, eneggad klinga och då
avsedd endast för hugg.
Till forna tiders fäktutrustning hörde under olika
tider skölden, dolken och kappan, med vilka man
skulle avvärja motståndarens hugg och stötar. Även
vissa knep var tillåtna, såsom att med en skarpt
lysande lykta blända motståndaren.
Fäktningen, striden med blanka vapen, spelade
länge en avgörande roll i foma tiders krig. Efter hand
som eldvapnen utvecklades har de blanka vapnen fått
en minskad betydelse. Då dessutom duellernas tid för
länge sedan är förbi, åtminstone i norra Europa, kan
fäktningen numera icke alls betraktas som någon
direkt förberedelse för »striden». Fäktkonsten har
emellertid fördenskull inte gått kvalitativt tillbaka, ett
bevis så gott som något på dess värde som idrott.
Florett, värja och sabel
Nutidens fäktidrott omfattar fäktning med florett,
värja och sabel. Till utrustningen hör även såsom
skyddsmedel mask, handske och fäktdräkt.
Fäktplat-sen kallas pist; dess bredd skall vara 1,8-2 m, dess
längd för florett 12 m, för värja och sabel 24 m.
Floretten och värjan är uteslutande stötvapen,
sa-beln däremot är avsedd för både hugg och stöt. Flo-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
