Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta nationerna — för världsfreden - Nationernas förbund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I304 FÖRENTA NATIONERNA
Nationernas förbunds byggnad i Geneve, numera Förenta Nationernas europakontor.
FÖR VÄRLDSFREDEN
Förenta NATIONERNA, förkortat FN, eng.
United Nations [Organization], förkortat UNO. Efter
bägge världskrigen gjordes storslagna försök att
genom mellanfolklig organisation främja folkens
fredliga sammanlevnad och skapa garantier mot nya krig.
Dessa försök hade föregåtts av en mängd strävanden i
riktning mot en internationell rättsordning, och
likaledes hade man genom tiderna gjort många försök att
med hjälp av organiserat våld eller hot därom skapa
sådana förhållanden i världen, att krig
omöjliggjordes. Även sett på jämförelsevis kort sikt hade
emellertid dessa tidigare strävanden misslyckats. Vare sig
deras syfte var ideellt eller mera obeslöjat
praktiskt-imperialistiskt, kan deras misslyckanden generellt
sägas ha berott på att de enskilda stormakterna icke
förstått att göra tillräckligt avkall på sina egna
kortsiktiga intressen till förmån för de för alla folk
gemensamma: fred, rättvisa och frihet. (Se Fredsfrågan.)
Nationernas förbund
Nationernas förbund bildades efter första
världskriget på initiativ av president Woodrow Wilson,
vilken först skisserat planen för förbundet i sina
»fjorton punkter». NF:s statuter, folkförbundsakten,
fastställdes av fredskonferensen i Versailles 1919 och
infogades i var och en av de fredstraktater, som
uppgjordes vid konferensen. Sitt säte fick NF i Genève, i Palais
des Nations, som numera är europakontor för Förenta
nationerna. Det grundläggande för NF:s liksom nu
FN:s strävan att hindra nya krig var den kollektiva
säkerhetens princip, vilken i största korthet uttryckt
innebär alla medlemsstaters sammanhållning mot
envar, som bryter freden eller eljest skapar en sådan
situation, att freden måste anses hotad. Denna enkla
princip förutsätter emellertid fullständig lojalitet och
samarbetsvilja åtminstone från de mäktigaste
medlemsstaternas sida, om den skall kunna ge praktiska
resultat. Vidare förutsättes, att en på den kollektiva
säkerhetens princip baserad organisation är
universell, dvs. omfattar alla stater eller åtminstone alla de
viktigaste av dem. Ingen av dessa förutsättningar
uppfylldes beträffande NF. Redan från början var
förbundets arbetsduglighet beskuren därigenom att USA
icke blev medlem, och under 30-talet utträdde
dessutom såväl Japan som Tyskland och Italien. Mot
slutet av samma årtionde var NF icke längre
funktionsdugligt i politiskt hänseende.
En av de grundläggande principerna för NF :s
organisation och verksamhet var den nationella
suveräniteten, dvs. de enskilda staternas av ingen bestridda
rätt att var för sig utgöra den högsta existerande
instans, som kan bestämma landets utrikes- och
försvarspolitik, förvaltningen av dess tillgångar osv. Denna
princip, som kvarstår som grund för FN, tillämpades
i NF så strängt, att fullständig enighet krävdes för
de flesta viktiga beslut; varje medlemsstat hade
sålunda vetorätt i viktiga frågor.
Medan NF kom att misslyckas politiskt, därför att
stormakterna icke var villiga att helhjärtat utnyttja
organisationen som hjälpmedel för fredens försvar,
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
