Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna — nya världens stormakt - USA är jordens främsta petroleumland - Från prärievagn till transkontinental lufttrafik - Arktisk kyla och tropisk hetta möts i USA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1312 FÖRENTA STATERNA _____________________________
Oklahoma, Texas och södra Kalifornien, och
egendomligt nog upptäcktes några av de mest givande
petroleumkällorna i de öde trakter dit de vita hänsynslöst
drivit bort en indianstam, nämligen osagema
(avsioux-folket). Osagemas land ansågs värdelöst, men i dag har
indianerna stora inkomster av de petroleumkällor man
upptäckt på deras territorium. Innan petroleumfälten
i väster upptäcktes, hade andra börjat utnyttjas i
Pennsylvania och West Virginia, där man till en början
hade lättare att finna avsättning för det nya bränslet.
Nu för tiden är distributionen av oljan organiserad
på ett storslaget sätt. En mängd stater är försedda
med ett helt nät av rörledningar, s. k. pipe-lines [-[pajp-lajn]-] {+[pajp-
lajn]+} som forslar oljan till raffinaderier i hamnarna
och till olika konsumtionsorter långt avlägsna från
fyndfälten. I samband med krigsansträngningarna
under 1940-talet utvidgades detta nät ytterligare och har
numera en sammanlagd längd av ej mindre än 100 000
svenska mil. Oljefälten är dessutom världens
förnämsta leverantörer av naturgas, som i USA spelar en
ofantligt stor roll. Den erhålles delvis direkt ur jorden
och transporteras även den i långa rörledningar (ca
150000 km) för att finna användning som bränsle
vid industrier och i hushåll. Betydelsen av denna
naturtillgång blir uppenbar vid en jämförelse mellan de
olika energikällornas produktionsvärde: 1949 gav i
USA kolet 2 492 milj., råpetroleum 5 040 milj, och
naturgas 355 milj, dollar. 1950 uppgick USA:s
kolproduktion till 501 milj, ton och råoljeutvinning till 270
milj. ton.
Från prärie vagn till transkontinental lufttrafik
Under 1600-talet, när de första nybyggarna från
atlantkusten började ta sig uppför floderna, tog det
tre månader att med kanot och längs smala
skogsstigar ta sig över Alleghanybergens bergskedjor. Och
när pionjärerna mellan 1789 och 1820 började att
färdas uppför Platte- och Missouriflodema från S:t Louis
[sant lo’is] i flatbottnade båtar och med packhästar
för att fortsätta med vagnar till det 400 mil avlägsna
Columbia, ansågs det nästan som ett underverk, om
man kunde nå fram till Stilla havet under året och
hinna tillbaka under det nästa. När de första
järnvägsförbindelserna fullbordats över den
nordamerikanska kontinenten, trodde man gränsen för den högsta
möjliga hastigheten vara nådd, när man kunde fara
från kust till kust på mindre än 12 dagar. Men sedan
onödiga järn vägskurvor rätats ut, järnvägslinjerna
dragits genom bergen i stället för kring dem, breda
bankar lagts över grunda sjöar och loken blivit starkare,
har restiderna krymt ihop till en bråkdel härav, ja
sträckan New York-Los Angeles (5 243 km) kan
numera köras på mindre än 57 timmar. Hela det
amerikanska järnvägsnätet uppgick 1949 till 361 000 km.
Samtidigt har landsvägsnätet utbyggts till den
fantastiska längden 4,8 milj, km, därav ca hälften perma-
nentbelagt. På de stora huvudvägarna rullar väldiga
bussar och motordrivna lasttåg, som befordrar
passagerare och gods tvärs över kontinenten.
Vem minns ej från sin ungdoms indianböcker de
karakteristiska prärievagnarna med deras välvda
tälttak! Många vilka som barn färdats över prärierna i
sådana vagnar har som vuxna fått uppleva
flygmaskinens segertåg över de amerikanska vidderna.
Trafikplanet går tre gånger fortare än det snabbaste tåg och
hindras ej av några bergsbarriärer. På mindre än en
dag kan man nu i luften korsa landet från Atlanten till
Stilla havet.
Arktisk kyla och tropisk hetta möts i USA
Klimatet är i sin helhet av kontinental typ med
starka och snabba temperaturväxlingar. Variationerna
är störst på de vidsträckta inre slätterna
(centralslätterna) mellan de två stora bergssystemen i öster och
väster, Kordillerernas bergland och det appalachiska
bergssystemet. S:t Paul [sant påT] i Minnesota t. ex.
har en medeltemperatur av -n,i°C i januari och
+ 23,3° i juli. De stora temperatursvängningarna kan
till stor del förklaras därav, att de inre slätterna
sträcker sig genom kontinenten i hela dess längd från norr
till söder. Inga bergstrakter hindrar de kalla nordliga
vindarna på deras väg söderut, ej heller värmeböljorna
från att nå långt norrut till de arktiska tundrahedama.
En annan faktor, som bestämmer klimatet i USA, är
västvindarnas övervikt och de stora bergskedjornas
nord-sydliga sträckning. Stilla havskusten kan njuta
av ett milt och jämnt klimat tack vare det
temperatur-utjämnande inflytandet av de vindar som blåser in
från Stilla havet, medan atlantkusten är utsatt för
stora årstidsskillnader, emedan de vindar som blåser
från det inre av kontinenten är varma om
sommaren och kalla om vintern. New York, som ligger på
samma breddgrad som Neapel, har sådan vinterkyla,
att Hudsonfloden där vanligen tre månader om vintern
är mer eller mindre isbelagd, medan somrarna är lika
heta som i mellersta Italien. Kalifornien på
västkusten har däremot ett ljuvligt subtropiskt klimat, som
närmast kan jämföras med Rivierans i Europa. De
stora skillnaderna i nederbörd mellan olika delar av
landet kan också delvis förklaras av höjdförhållandena
och västvindama, som utfäller det mesta av sin
fuktighet vid passagen av bergskedjorna. På
nordvästkusten inträffar verkliga skyfall, och nederbörden kan
nå över 2 500 mm per år, men mot söder och öster avtar
den, särskilt i södra Kalifornien, där man finner
verkliga ökentrakter. Den östra hälften av USA är väl
bevattnad genom de regnförande vindarna från Atlanten
och från Mexikanska bukten. USA:s sydstater får
ibland påhälsning av häftiga tropiska oväder, som
kommer in från söder. En annan mer lokal typ av
oväder är de s. k. torna’dos, stormvirvlar, som t. o. m.
lyfter smärre hus till väders.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
