Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna — nya världens stormakt - Förenta staternas författning - Kongressen - Presidenten - Domstolarna - Delstaterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENTA STATERNA I325
Förenta staternas författning
Förenta staterna, United States of America, är en
förbundsstat, bestående av 48 delstater. Dess
författning är den äldsta nu gällande författningen i världen.
Den förelåg färdig 1787 och började tilllämpas 1789.
Åtskilliga tillägg till den har senare gjorts utan att den
ursprungliga texten ändrats. Såsom skapare av
grundlagen, Constitution of the United States, betraktas
»Förenta staternas folk». Den bygger i stor
utsträckning på Montesquieus maktfördelningslära.
Statsmakten uppdelas i lagstiftande, verkställande och dömande
makt, vilka tilldelas respektive kongressen, presidenten
och domstolarna.
Kongressen
Den amerikanska kongressen består av två kamrar,
senaten och representanternas hus. Antalet medlemmar
i representanternas hus bestämdes 1929 till 435. De
väljs för två år av folket i de särskilda delstaterna.
Delstaterna bestämmer själva om rösträtten, men den får ej
inskränkas med hänsyn till ras, färg, tidigare
träldoms-ställning eller kön. Sydstaterna har ofta försökt att
genom skatte- eller bildningsstreck utestänga negrerna
från rösträtt, men numera tillämpas överallt allmän
rösträtt utan sådana inskränkningar. Varje delstat skall
ha minst en representant; i övrigt fördelas
representanterna på delstaterna med hänsyn till folkmängden.
Senaten består av två senatorer från varje delstat. De
väljs för sex år. /$ av senaten förnyas vartannat år.
Statstjänstemän får i Förenta staterna icke tillhöra
kongressen. En stor roll inom den spelas av
praktiserande jurister. Senaten har större anseende än
representanternas hus, men den har inte den konservativa
prägel som den första kammaren i andra länder brukar
ha. De två husen väljer för sitt arbete en lång rad
utskott. Dessa kan höra enskilda och organisationer och
får på detta sätt ofta ett domstolsliknande arbetssätt.
I stor utsträckning blir deras betänkanden antagna av
kongressen. De kan också lämna ett förslag, som
remitteras till dem, utan avseende, varigenom förslaget
således begravs i tysthet. De egentliga
kongressförhandlingarna brukar inte ägnas någon större
uppmärksamhet av allmänheten, men däremot utsätts
kongressmedlemmarna för starka påtryckningar av affärsföretag och
organisationer, som söker påverka besluten och ibland
även sätter sig i förbindelse med vederbörande
kongressledamots valmän.
Den egentliga lagstiftningen, framför allt stiftandet
av civil- och kriminallag, tillkommer i USA delstaterna.
Unionens kongress reglerar försvars-, post-,
penning-och bankväsen, och den äger rätt att förklara krig. För
landets försvar och allmänna väl äger kongressen rätt
att pålägga skatter. Beslut om såväl inkomster som
utgifter har karaktären av lagar. Genom
undersökningskommissioner, som de båda husen var för sig tillsätter,
utövar kongressen en vidsträckt kontrollmyndighet över
förvaltningen. Presidenten har rätt att avge s. k.
budskap till kongressen. Dessa har stor betydelse bl. a.
såsom budgetförslag. Varje lag som antas av kongressen
skall föreläggas presidenten, som kan återsända den
försedd med erinringar om han ej vill underteckna den
(vetorätt). För att ett lagförslag trots ett sådant
återsändande likväl skall bli lag krävs nya beslut av
kongressens båda hus med % majoritet.
Presidenten
Förenta staternas president väljs genom indirekta
val för en period av fyra år. Ända tills Franklin D.
Roosevelt omvaldes för andra gången 1940 och
sedermera också för tredje gången var det tradition att
presidenten icke omvaldes mer än en gång. De valmän som
skall utse presidenten, elektorerna, väljs direkt av
folket. I regel är delstaterna valkretsar, vilket gör att hela
elektorsuppsättningen för en delstat kommer att
tillhöra samma parti. Antalet elektorer för varje delstat
är detsamma som antalet kongressledamöter från
staten. Då elektorerna praktiskt taget är förpliktade att
rösta på den kandidat som deras parti uppställt, är
presidentvalet i realiteten avgjort genom elektorsvalen.
Presidenten framstår därmed i verkligheten såsom vald
direkt av folket, något som ytterligare accentueras av
den mycket framträdande roll som
presidentkandidaterna spelar i valkampanjen. Detta förhållande bidrar
starkt till att öka presidentmakten. Elektors- och
presidentvalen sker i november—december, varefter
presidenten inträder i sitt ämbete den 20 januari följande
år, då han också flyttar in i det bekanta Vita huset. En
vicepresident utses på samma sätt som presidenten och
för samma tid som denne.
Presidenten har det högsta befälet över Förenta
staternas krigsmakt, rätt att sluta fördrag och rätt att utse
ämbetsmän. Vissa utnämningar skall dock godkännas
av senaten, och fördrag med främmande makter skall
bekräftas av den med % majoritet. Vid varje
presidentskifte växlar en lång rad ämbeten innehavare;
presidentämbetet och andra ämbeten är segrarnas byte i
valet. En del lokala ämbeten tillsätts i realiteten av
vederbörande senator. Presidentmakten utövas på ett
mycket personligt sätt. Departementscheferna samlas
visserligen till ett rådgivande kabinett, men både det
formella och det reella avgörandet av ärendena
tillkommer presidenten. Departementscheferna är
ansvariga endast inför presidenten, och de har ej tillträde
till kongressens förhandlingar. Parlamentarism
förekommer således ej i Förenta staterna. Kabinettets
ledamöter är utrikesministern (Secretary of State),
finansministern (Secretary of the Treasury),
försvarsministern, justitieministern, postministern, inrikesministern,
jordbruksministern, handelsministern och
arbetsministern. Som synes finns ingen motsvarighet till de
parlamentariska staternas premiär- eller statsminister.
Domstolarna
En egendomlighet i Förenta staternas statsskick är
den rätt att annullera lagar som tillkommer unionens
högsta domstol. Finner domstolen att en av kongressen
stiftad lag i något avseende strider mot grundlagen,
vägrar domstolen att tillämpa lagen, som därmed
försätts ur kraft. Detta förfaringssätt har på senare tid
använts framför allt för att motarbeta den
socialpolitiska lagstiftningen, vilken i vissa fall har ansetts på
ett författningsstridigt sätt inskränka individens
rörelsefrihet.
Delstaterna
Alla de 48 delstaterna i USA har egna författningar,
i regel efter mönster av unionsförfattningen.
Tvåkam-marsystem tillämpas överallt utom i Nebraska, som har
endast en kammare. I regel har man
majoritetsvalsystem i enmansvalkretsar. Vissa frågor avgörs genom
folkomröstning. I varje stat väljer folket en guvernör,
som utövar den verkställande makten. Även
domstolarna utses i regel av folket. Nya lagar i en delstat kan
av domstolarna sättas ur kraft genom att de förklaras
strida mot delstaternas författning.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
