Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gallsten — en smärtsam sjukdom - Gallstenssjukdomarnas allvarliga komplikationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
____________________________________________________________________________ GALLSTEN 1355
EN SMARTSAM SJUKDOM
Gallsten. Gallstenssjukdom förorsakas av
stenar, som bildas i gallblåsan och där ofta men ej alltid
ger sjukdomssymtom.
Gallblåsan, som befinner sig strax innanför
bukväggen omedelbart under revbensranden, ungefär 10
cm till höger om kroppens medellinje, har formen av
ett päron. Den ligger på leverns undersida, något
inbäddad i denna, och vetter med den trubbiga änden
mot bukväggen.
Gallblåsans uppgift anses vara att samla upp
gallan, som hela tiden i en oavbruten ström avsöndras
från levem, och att förvara och koncentrera den till
dess den behövs, dvs. när maten skall »smältas». Då
tömmer sig gallblåsan, och gallan rinner genom en
särskild gång, gallblåsgången och stora gallgången,
ned till tolvfingertarmen.
För att fylla sin uppgift som matsmältningsvätska
innehåller gallan flera olika ämnen, bl. a. gallsyrade
salter, men inga enzymer. Det anses, att gallan bl. a.
verkar understödjande på fettdigestionen genom sin
förmåga att finfördela, »emulgera», fettet i
tarminnehållet. Av orsaker som ännu är dunkla händer det
ganska ofta, att en del av de i gallan förekommande
ämnena utfälls, varigenom s. k. gallkonkrement
uppstår. Dessa bildas därvid vanligen i själva gallblåsan
och kan efter hand växa till riktiga stenar. Genom den
ideliga pålagringen av nytt utfällt material på ytan
uppvisar stenen i tvärsnittet ofta en vackert skiktad
byggnad.
Givetvis kan de minsta gruskornen, som uppstår i
gallan, utan svårighet passera de makaroni-vida
gallgångarna, under det att grövre stenar av t. ex. en ärtas
storlek inte kan passera utan vidare. Om en sten har
den storleken, att den nätt och jämnt kan komma in i
gallgången vid gallblåsans hals och sedan fastnar i
gången, uppstår ett s. k. gallstensanfall.
Vid gallstensanfallet uppträder ytterst häftiga,
krampartade smärtor i övre delen av buken ungefär
på gallblåsans plats. Karakteristiskt är, att smärtorna
liksom strålar ut i ryggen på höger sida och att de
kan kännas ända upp i höger axel. Nästan alltid kräks
den sjuke upprepade gånger. En viss ömhet gör sig
ibland gällande över gallblåsans plats. Skulle stenen
till äventyrs kunna föras vidare genom stora
gallgången in i tarmen, upphör anfallet lika plötsligt som
det börjat. Ibland fastnar emellertid en sten på halva
vägen, varvid den svåra gallkoliken kan fortsätta
t. o. m. under flera dygn. Den sjuke blir ytterst
medtagen och blek samt kallsvettas. En ensam stor rundad
gallblåsesten kan genom inkilning i blåshalsen ge
kolikbesvär, men då den är för stor för gallgången, kan den
snart lossna igen och liksom ramla tillbaka in i blåsan,
varvid smärtorna släpper. Sådana stenar kan för
övrigt finnas under många år utan att ge några som helst
besvär.
Gallstenssjukdomarnas allvarliga komplikationer
Om en gallsten lämnar gallblåsan men på sin väg
ned till tarmen fastnar i stora gallgången, kan den
hindra gallans passage från levem ut i tarmen. Gallan
övergår då i stället i blodet, och gulsot uppkommer
med gulfärgning av hud och ögonvitor. Genom det
minskade gallflödet till tarmen uppstår brist på
K-vitamin i kroppen, vilket ger ökad benägenhet för
blödning. Gulsot och dess följder utgör en allvarlig
komplikation vid gallsten; sjukhusvård är nödvändig och
ofta måste man genom operation avlägsna hindret i
gallgångarna.
Vid gallsten tillstöter ej sällan infektion, som kan
manifestera sig som gallblåseinflammation med feber,
frysningar och ömhet över gallblåsetrakten. Dylik
inflammation kan ibland också uppkomma utan
samtidig gallsten. Vanligen går inflammationen tillbaka
under lämplig behandling, men någon gång ger den
varbildning och till och med bukhinneinflammation.
En genomgången gallblåseinflammation medför oftast
rubbning av gallblåsans funktion, och nya attacker
uppkommer därför i regel förr eller senare. Vid
okomplicerad gallsten däremot kan anfallen uppträda med
många års mellanrum och någon gång helt upphöra.
Gallstenar kan numera oftast påvisas genom
röntgenundersökning, dels direkt om de innehåller
kontrastrika ämnen som kalk, dels indirekt som defekter
- »hål» i gallblåseskuggan efter intagande av ett
jodhaltigt kontrastmedel, som utsöndras genom
levern och koncentreras i gallblåsan.
Operativt borttagande av en sjukligt förändrad
gallblåsa, dvs. en blåsa som varit inflammerad eller
innehåller stenar, medför i regel inga rubbningar eller
besvär. Detta är numera normalmetoden vid
gallopera-tioner, och med modern teknik, innefattande noggrann
för- och efterbehandling, nyare skonsamma
bedöv-ningsmetoder, röntgenkontroll under operationen osv.,
har dödligheten i okomplicerade fall hos personer
under 50 år pressats ned under 1 %.
Någon effekt av s. k. gallstensupplösande mediciner
har inte kunnat påvisas. Den medicinska behandlingen
av gallstenssjukdomen innefattar skonande diet (med
undvikande av mycket kött, kryddor och särskilt fet
mat) samt mineralvattenkurer av olika slag. Ofta
kommer trots inremedicinsk behandling stenanfallen åter
och tvingar till operation, vilken på grund av risken
för tillstötande komplikationer inte bör uppskjutas
för länge.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
