Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Garvning och garvämnen — hur hudar blir skinn och läder - Sämskskinnsberedning - Vegetabiliska och syntetiska garvämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GARVNING 1365
Efter vekning, avhåring och maskinell borttagning av köttrester sker före garvningen en slutlig avputsning av hudarnas
köttsida, s. k. skärning, vilken i regel görs för hand. — Sedan garvning skett och innan hudarna torkas, ytbehandlas narvsidan ofta
manuellt med en s. k. slickert. Genom denna »utsättning» bringas narvmönstret att bättre framträda.
strukturen. I samband med impregneringen måste
även själva narven bortskrapas eller frånspaltas för
att skinnet skall få sin rätta smidighet. Överflödigt
fett utlöses sedermera medelst sodalut och bildar i
förening med denna ett slags tvål, som efter
ytterligare kemisk behandling övergår till garvfett, ett
mycket använt impregneringsmedel för läder.
Vegetabiliska och syntetiska garvämnen
Vid all vegetabilisk garvning är som förut nämnts
garvsyran (tanni’n) den viktigaste ingrediensen.
Garvsyra erhålles på många håll från växtriket,
exempelvis ur galläpplen, ekbark, granbark osv. Valonea,
divi-divi, sumak, quebracho är andra från tropiska länder
hämtade garvämnen. Utom garvsyra innehåller de
andra substanser, som påverkar lädrets egenskaper och
gör det lämpligt för olika ändamål. Det kemiska
underlaget till denna differentierade verkan är ännu till
stor del höljt i dunkel. Numera framställer man i allt
större utsträckning syntetiska garvämnen, bl. a. ur
formaldehyd och fenolsulfonsyror.
Den rena garvsyran, som kan erhållas ur galläpplen
genom extraktion med eter och alkohol, utgör ett
gul
aktigt, i vatten lättlösligt, beskt smakande pulver.
Med vissa järnsalter ger det en svart olöslig fällning
och används därför i bläckfabrikationen. Te, som
länge fått stå och »dra», smakar beskt på grund av
den härvid utlösta garvsyran. Tillsätter man grädde
eller mjölk försvinner den beska smaken, beroende på
att de i grädden eller mjölken förekommande
äggviteämnena bildar olösliga föreningar med garvsyran.
Den viktigaste råvarukällan i Sverige för utvinning
av garvämne är granbark. Den härur erhållna
produkten kan dock ur garvteknisk synpunkt inte mäta sig
med flertalet vegetabiliska garvämnen av utländskt
ursprung. Läder som garvats med granbark blir ofta
mindre smidigt. Svensk granbark innehåller 16-18 %
garvämnen och 6-10% s. k. icke-garvämnen. De senare
består till stor del av sockerartade ämnen som är viktiga
vid garvningen trots att de inte verkar garvande. De
övergår nämligen genom bakterieverkan i organiska
syror, vilka verkar svällande på huden och därigenom
underlättar upptagandet av garvämnena. Det
värdefullaste garvämnet sitter i innerbarken. Bark från
flottat timmer är mindre värdefullt, då en stor del av
ickegarvämnena lakats ut under flottningen.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
